Hormonerna går bananas i kroppen just nu

Är du känslig för mensprat är detta inte ett inlägg för dig, har du däremot erfarenhet av oregelbundna menscykler efter graviditet och amning så läs och tipsa gärna i kommentarsfältet!

2385418995615285117_IMG_9243Ännu en gång kan jag konstatera att jag inte förstått uppskatta saker min kropp fixat innan den mitt i allt inte fixar det längre. Efter tidigare tidigare graviditeter och amningsperioder har min mens ALLTID kommit tillbaka som relativt NORMAL och REGELBUNDEN. Men denna gång går hela systemet helt locco och jag vet varken ut eller in gällande något alls. Monsterblödning ena veckan och mellanblödning följande och allt är liksom ”normalt”. Det är det säkert också, men jag är inte van att ha det såhär.

Kanske det bara har att göra med att jag fortfarande ammar? Tidigare gånger har min mens inte kommit tillbaka innan jag slutat amma helt, så kanske det därför snabbare/genast återgått till det normala? Har varit i kontakt med en av rådistanterna och hon försäkrade mig om att det är helt normalt med oregelbunden menscykeln och mellanblödningar och annat konstigt. Med tiden kommer det återgå till det normala.

Jag hann ju redan stressa upp mig över allt möjligt efter mitt googlande, ja jag vet jävla dumt att googla men är man hypokondriskt lagd googlar man konstiga symtom. Och google har sällan speciellt bra svar heller, allt som oftast när jag googlar symtom har jag någon form av cancer, och det är inte speciellt lugnande om vi säger som så..

Det gäller väl främst nu att vänta in kroppen och hoppas att jag slipper dessa mellanblödningar snart. Ett alternativ var tydligen också spiral, hon på rådgivningen menade att det kunde hjälpa mot mellanblödningar. Är bara så osugen på spiral, så osugen på alla hormonella preventivmedel om jag skall vara ärlig. Min kropp är redan locco, känns inte som att mer hormoner är lösningen då? ELLER?

5716720026842206639_IMG_9240

Någon som känner igen sig? Någon som också fått en helknasig menscykel efter graviditet och amning? Trösta mig med att det snart går om, att jag inte behöver sluta amma för att bli av med mellanblödningarna utan att kroppen reder upp det själv.

Jag som redan tyckte det var skönt att mensen kom igång, ”perfekt! så vet man att allt fungerar som det ska” var de exakta orden jag använde, när jag konstaterade till en kompis att mensen kommit igång igen (efter 2 års paus). Hmm tar tillbaka de orden, hellre hade den kunnat hålla sig borta då om det skall hålla på och strula. Känns dessutom som att mitt humör varit en enda lång PMSperiod de senaste VECKORNA. Min familj kickar väl snart ut mig och jag kan inte ens klandra dem. Livet med hormoner alltså, inte så lätt alla gånger.

Man ångrar sällan ett träningspass

Hade jag känt efter imorse hade jag inte stigit upp från sängen. Det var skitkallt i vårt sovrum och under mitt täcke med en sovande bebis var det SÅ mysigt. Men det hjälptes inte, bara att stiga upp och fixa frukost till gänget. På tisdagar brukar jag och Vidar gå ut och gå innan Familjecafe, men idag kände jag mest bara att jag letade orsaker att inte orka gå. Men jag bestämde mig att jag följer min plan och traskade iväg en sväng i alla fall. Vidar sov skönt och orkade sedan vara glad under tiden vi chillade på cafeet, och jag fick röra på mig en stund och fick lite frisk luft.

IMG_1868

På eftermiddagen var det tag att cykla iväg till gymmet och OJ vad jag inte var sugen på varken cykeldelen eller träningsdelen, MEN jag gjorde det i alla fall. Fick till ett riktigt skönt träningspass på gymmet så länge Saga dansade och att cykla hem var skönt.

IMG_1885

Nu ligger jag redan i sängen och är riktigt nöjd med dagen som jag egentligen inte ens orkade stiga upp till. Också dagar då det känns lite motigt går att vända. Jag är inte lyrisk och jag säger inte att en kväll på soffan hade varit sämre. Men jag är glad att jag höll mig till planen, för jag har så mycket lättare att vara snäll med mig själv när jag också tränar.

IMG_1877

Oj så jag saknar stången på ryggen, darrande muskler och lite tid ensam med hög musik. Tänk att jag helt hade tappat all kärlek till träning här ett varv, börjar kännas som att en liten del av kärleken är påväg tillbaka. Är någon intresserad av träning här på bloggen eller ska jag skippa att skriva om det? Om ni är intresserade så vad vill ni läsa om? Berätta gärna. Nu ska denna mama börja sova och hoppas det känns lite mer lockande att stiga upp imorgon. Det vet jag att det kommer göra, för jag har kokat tomtegröt ikväll och ska få käka det till frukost imorgon. HURRA!

Du börjar vara dig själv igen Malin!

-3747220835623179712_IMG_9148

En kompis konstaterade här om dagen att jag börjar vara mig själv igen, jag börjar liksom vara ute på andra sidan denna berg och dahlbana som de senaste åren varit. Och jag kan verkligen konstatera att det ligger något i det hon sa, för jag börjar mer och mer känna igen mig själv. Den största skillnaden är nog energin, orken att göra mer än minimi. Jag orkar hitta på saker, jag orkar engagera mig i barnens hobbyn, i mina egna hobbyn och mina vänner igen. Jag är inte sur och tvär varje dag när Anton kommer hem från jobbet, jag orkar också se att JAG inte är orsaken till allt som kan gå på tok.

611998794283616269_IMG_9150

Min största utmaning under de senaste två åren har ju varit att jag har varit och ÄR så otroligt HÅRD mot mig själv. Om något känns fel är det genast på grund av något jag gjort, sagt eller inte levererat. Jag är så otroligt hård mot mig själv vilket gör att jag inte ens orkat försöka. Som tur har detta tankesätt blivit bättre, jag har blivit så mycket bättre på att se att jag DELAR ansvar med människor i min omgivning för att saker och ting skall fungera. Om en relation inte fungerar är det inte bara jag, det är VI som inte fungerar. Den insikten har verkligen gjort att jag kunnat slappna av, kunnat släppa lite på kontrollen och bli en lite härligare människa igen.

4811854061955516599_IMG_9142

Livet är verkligen inte bara en dans på rosor nu heller, nej verkligen inte. Men jag orkar vakna på morgonen och ta tag i dagen, jag känner inte att jag behöver gömma mig hemma för att ha en chans att komma igenom dagen med förståndet i behåll. Att träffa andra människor gör mig inte stressad längre, det GER mig energi. Därför är det också roligt att komma iväg till parken, familjecaffet eller till en god vän. Det ger med än det tar.

-8621684398307110310_IMG_9124

Jag är inte en människa som trivs ensam, det har varit den delen av mig som jag haft svårast att acceptera. För jag är social, jag trivs med människor omkring mig och jag börjar hittar tillbaka dit. Härligt när folk i min omgivning märker av samma som jag själv känner, jag börjar hitta tillbaka.

-4484076583852634697_IMG_9153

 

Tankar en vanlig torsdagkväll

Ja alltså vardagen går i 190 just nu, jag tycker om att ha mycket program men visst känner jag mig lite trött såhär en torsdagkväll. Veckan har varit väldigt rolig, jag har hunnit med en massa skoj och det enda som jag ligger efter med just nu är städning och klädtvätt typ. Men det kommer ju en helg nu snart så kanske vi kommer ikapp igen.

Jag och Vidde har varit flitiga besökare i parken, vi har träffat vänner, gått på familjecafe och lunch och chillat lite till mer med vänner. Eftermiddagarna är fullbokade, så som jag gissar att det blir med lite äldre barn.

Barnen har hittat flera roliga hobbyn som dom gillar vilket är helt underbart. Viger gärna mina kvällar till taxichaufför så länge barnen gillar det dom gör. Med det sagt är det skönt att fredagen hittills varit fredad, en kväll som vi hinner umgås hela familjen, äta pizza och fredagsmysa.

Min trötta torsdagshjärna ska få vila framför wahlgrensvärld nu och sen ska jag sova. Hoppas ni också känner er lite taggade för fredag imorgon. Jag längtar resan efter min heliga godisskål.

Ännu en lucka fylld med träning

Idag fick jag ett infall och sådär mitt i allt anmälde jag mig själv till en kombi(arbis)kurs. Träna utomhus, ett koncept som linkar crossnature om någon är bekant med det. När Saga var bebis gick jag på just crossnature en hel höst och jag gillade det då, precis lika mycket (om inte lite mer) gillar jag det denna gång.

Det är något speciellt med att skippa gym, speglar, träningstoppar och musiken. Det känns som att det är lättare att fokusera på sig själv när det sker i en skog. Egentligen gillar jag båda, variationen är det som gör set roligt. Älskar ju mina skivstänger men jag älskar också funktionell träning och frisk luft.

Innan jag vågade anmäla mig ville jag vara säker på att parövningarna INTE skulle vara ”lyft ditt par/bär ditt par/ gör knäböj med ditt par på ryggen” inte för att jag inte orkar med mitt par, hade säkert gjort snygga knäböj med dem på ryggen MEN jag vill inte hamna i en sits där någon annan förväntas bära/lyfta mig. Inte för att vara sådan men jag tvivlar på att de andra deltagarna har PBs på över min vikt. Nåja Johanna som drar kursen kunde lugnande meddela att övningar av den sorten inte kommer komma. Vips var jag anmäld!

Ringde Anton och vi pusslade ihop kvällen så att alla skulle hinna med sitt utan att det skulle bli natt innan alla var hemma igen. Där är han så fin min man, så mån om att pussla så också jag ska få lite tid för träning. Det är nog ändå ett fint bevis på kärlek det, att ge varandra träningstid.

Träningen gick bra, kändes rolig och gjorde mig trött. Perfekt alltså. Det bästa med just denna sorts träning är ju att det inte finns något tidigare resultat att jämföra med. Själva deltagandet var prestationen. Kommer absolut pussla in detta flera onsdagar. Jag hinner just föra Saga på rytmisk gymnastik och Adam på fotbollsträning innan mitt pass börjar. Ännu en lucka fylldes alltså med träning, frisk luft och lite kärlek till kroppen.

Nu är jag mör, gårdagens marklyft känns och dagens övningar gjorde inte träningsvärken lättare ännu i alla fall. Så skönt att få krypa ner i sägen nu, slöskrolla lite och sedan somna. Får se hur skönt det är att vakna imorgon sen?

Ett vinnande koncept

Man säger väl att en gång är ingen gång med två gånger är en vana? Ja så brukar jag själv säga i alla fall och idag kan jag konstatera att jag och Saga fått in en hiskeligt bra vana.

img_1684

På tisdagar dansar nämligen Saga på ett gym och då har jag ju VÄLRDENS möjlighet att träna under tiden. Hon dansar i 45 minuter vilket är perfekt tid för mig i salen just nu. För att spara tid och hinna träna så mycket som möjligt när vi är där så cyklar jag till gymmet (8km) som uppvärmning. Saga får åka i stolen på cykeln vilket hon tycker är både roligt och lyxigt. När dansen är klar är det bara att cykla hem igen, perfekt cooldown.

img_1667

Det är så skönt att vara igång med styrketräning igen. Att ge mig själv tid för träning är så värdefullt. Tunga vikter gör mig glad, känslan när stången lyfter från marken gör att jag känner mig både stark och cool. Så mycket lättare att gilla kroppen när den får göra saker, lyfta saker och leverera.

Att få tumistid med Saga är också härligt, man hinner prata en del under cykelturen. Hon funderar och sjunger och meddelar emellanåt att jag inte ska lyssna. Tisdagarna blev vår dag, vår träningsdag tillsammans i olika salar. PERFEKT!

Stjärnorna i mitt liv

-3267935063820305139_img_7348

Dom där finaste av vänner som lyser så fruktansvärt klart de gånger som det är lite extra mörkt. Sliskig metafor, jag håller med, men helvete vilka fina vänner jag har. Det är så fint och så stort att ha alla dessa fina människor i mitt liv. Härligt att jag, som alltid varit så rädd att inte duga och inte räcka till, nu sitter här med finare vänner än jag ens någonsin vågat drömma om.

-8927280169005849313_img_7342

Bara idag har två, av alla fina, lyst upp min dag. Förmiddagapromenix i härligt höstväder med finfint sällskap och diskussioner om ALLT mellan himmel och jord. Att ha den där djupare förståelsen för varandra är verkligen GULD. Att känna att jag kan säga allt och verkligen vara mig själv, att inte behövs försköna eller förminska något. Så värdefullt!

Och så den andra stjärnan, hon som mitt i sin egna proppfulla vardag alltid tar sig tiden för ett samtal. Hon som gång på gång vågar ringa för att kolla läger. Hon som finns där också när livet inte bara är roligt. Hon som på ett kort telefonsamtal fått mig att skratta flera gånger. Hon som orkar tänka på mig trotts att hon är totalt däckad i flunssa. Hon som får mig att känna mig viktig.

-2085129960538854528_img_7339

Dom finns där stjärnorna och fasiken så dom lyser. Ni vet väl det tjejer, att ni lyser upp mitt liv?!? Tacksam över alla stjärnorna som finns där, alla fina vänner som har sin plats i mitt hjärta och finns där för mig, precis alla dagar.

Jag kan vara själv men jag är ALDRIG ensam.