Inte helt som på Strömsö

Vi hade väckning lite onödigt tidigt i detta hus idag, 4.45 fick jag stiga upp och påminna Adam om att det ännu är natt. I perioder vaknar Adam på natten och har svårt att somna om. Han smyger upp och lever loppan om vi inte råkar vakna. Det blir inte hållbart för någon att han inte sover ordentligt på nätterna. Inatt / eller imorse om man vill, hann han inte vara vaken så länge innan jag vaknade och meddelade att han får komma och sova i vår säng. Han kryper ner i vår säng och börjar hosta, stiger upp för att ta sin astmamedicin och väcker Vidar. Grejt klockan 05.10.

img_0634

Vidar är arg, han vill sova och amma och skrika på samma gång. Efter en stund stiger Anton upp med honom. Jag somnar om en stund och vaknar dödstrött när Anton åker iväg på jobb. Hade jag kunnat köpa mig en sovmorgon hade jag minsann betalt bra idag för att få dra täcket över huvudet och somna om. Jag är ingen morgonmänniska, 9 av 10 dagar är det en liten kamp att ens stiga upp från sängen.

img_0581

Vi startar dagen, skickar iväg Adam till skolan och kommer efter några om och men oss iväg mot dagis med Saga. Humöret är inte helt 100, morgonens uthällda mjölkglas, sura miner, gnäll och skrik finns kvar i systemet ännu. Men vi är i alla fall på väg.

Familjecafe stod på schemat idag och det brukar vara humörhöjande. Men idag var Vidar inte alls på humör. Han blev ledsen för minsta lilla motgång och var trött och gnällig rätt fort. Så efter en hastig kopp kaffe fick Vidde äta sin lunch och sedan tackade vi för oss. Åkte hem igen och konstaterade att denna tisdag förmiddag inte levererade.

Nu sover Vidde, jag har ätit min lunch och ska äta lite choklad och dricka kaffe. Hoppas på att Vidar sover länge nu och vaknar med ett lite gladare humör. På eftermiddagen ska vi gå och hämta Saga från dagis,

En vanlig måndag, med röda ljuslyktor

img_2967

Imorse när jag vaknade hade jag en klump i magen, det var nämligen dags för Adams blodprov och om det är något jag HATAR är det just blodprov. Nåja som tur löste det sig bra och min oro var inte helt befogad. När Saga var inloggad på dagis hoppade jag och Vidar i bilen. Jag kände genast att jag skulle vilja göra något men hade samtidigt inte motivation för något. Som TUR hörde Karin av sig och frågade om vi joinar till parken. Sagt och gjort, förmiddagen spenderades i parken och vips var det dags för lunch.

img_0543

När vi ätit lunch blev det dags för Vidde att sova, han somnade snabbt i vagnen och inne vid köksbordet väntade tända ljus, varmt kaffe och några chokladbitar. Måndagens lugna kaffepaus är helig för mig. Efter helgens, allt som oftast, rätt så späckade program är det ofta så otroligt skönt att bara sitta ner, dricka varmt kaffe och njuta av lite lugn och ro.

Nu har de röda kastehelmi-lyktorna fått komma fram från skåpet igen. Rött är en riktig julfärg för mig och det nästan pirrar i kroppen när jag tänder värmeljusen på borde nu. Snart, riktigt snart är den riktiga adventstiden här. Jag längtar efter den där magiska decembertiden, att tillsammans med barnen få vänta, längta och förbereda inför årets viktigaste högtid.

img_0552

Eftersom vädret är så otroligt grått hos oss just nu så måste jag liksom med våld mysa lite. Grät lite inombords när den fina vita snöns regnade bort under fredagen. Ja, jag vet att det går så varje år, men ändå SNÖN ger mig både energi och julkänsla. Vi kan ju inte påverka det trista och gråa vädret, det är vad det är, men lite tända ljus gör inte saken sämre i alla fall.

Nu har vi några lugna vardagar framför oss innan vi på onsdagkväll åker iväg på en minisemester. Skall bli härligt att umgås med min syster, lilla Adrian och mamma. Barnen ser framemot att umgås med sin kusin och jag LÄNGTAR efter Mia Skäringer på globen en tredje gång. Hoppas ni har en fin måndag!

img_0557

 

 

En oplanerad och härlig familjekväll

En vanlig sketen torsdag blev sådär riktigt bra som kvällar bara blir ibland. På förmiddagen hade jag inhandlat lite sista minuten pynt för halloween och jag och kidsen dekorerade köket tills Anton kom hem.

Vi grillade burgare tillsammans och käkade i skenet av våra pumpalyltor och spöklampor. Det blev just så avslappnat och skönt som det kan bli med tre barn. Speciellt när det yngsta har någon liten lek med döden och balanserar i tid och otid i sin matstol. Hopplös är han, genast han inte äter eller faktiskt ibland fast han fortfarande äter så STÅR han och dansar i sin stol. Hade önskat att jag inte skulle behöva spänna fast honom i sele, är rädd att det skall bli en onödig konflikt kring matbordet men huvudföre ner i golvet känns inte optimalt det heller.

Efter maten snaskade vi lite halloweengodis i soffan framför en film och tror alla kände hur skönt det var att bara vara. Vår vardag går på i 190 och vi tycker alla om när det är mycket på gång men alltid ibland behövs dessa slappa dagar. Det är så viktigt att alla kan sitta ner och ingen är stressad över att behöva komma iväg.

När jag satt där i matbordet och kollade på min fina familj kändes det nästan lite overkligt. Hur kan jag få ha turen att få höra hemma just här. Tänk ändå att just jag är utsedd till mamma och fru, man kan inte annat än vara tacksam när den insikten sköljer över en. Mitt fina galna kaosgäng, vi som både syns och hörs när vi är någonstans. Oj vad jag älskar den vardagen vi lever nu, njuter verkligen och längtar inte till något annat.

NEJ kroppspositivitet uppmuntrar inte till fetma! Det ger utrymme för alla kroppar att existera.

Skärmavbild 2019-10-29 kl. 13.17.54.png

Skärmdump från svenska.yle.fi (klicka på länken för att läsa hela artikeln)

Just nu kan ni läsa en väldigt intressant och bra artikel med min fina lillasyster Julia. (Hennes blogg hittar ni HÄR och hennes Instagram HÄR) . En fin artikel om hennes resa mot att tycka om sig själv för den hon är. Att vara neutral eller till och med tycka om sin kropp oberoende av utseende. Så fint! Så viktigt. Och varför är det viktigt? För många känns det som att det skall vara självklart, och ja jag förstår. Har man aldrig varit tjock så är det svårt att förstå. Jag tror till och med att det kan vara omöjligt att helt förstå. Och vi kan ju börja här, har man inte varit tjock behöver man bekanta sig med body positivity innan man hissar sin ”orosflagga”.

Vad tror ni att den första kommentaren under denna artikel var? Under x3ms delning av artikeln på Facebook, där det stod att Julia lärt sig att INTE HATA sin kropp.

”men det är faktist FARLIGT att vara överviktigt, risken med body positivity är att människor inte förstår att det är farligt att vara fet”

HELVETE VAD TRÖTT JAG BLIR! 

  1. Ja överviktiga är oftast fullt medvetna om alla risker som finns. Det påminns de om ständigt, så gott som dagligen.
  2. I artikeln stod också att Julia tidigare lidit av bulimi, spytt upp allt hon ätit och den vägen gått ner i vikt. Det är allt annat än hälsosamt även om vikten var lägre.
  3. Hur fan kan det enda man vill kommentera i denna artikel, som handlar om att släppa skammen och hatet mot sin kropp, vara att man ända måste vara medveten om farorna med övervikt?

Ingenstans i artikeln står det att övervikt rekommenderas, ingenstans står det att man inte ska motionera och äta bra mat. Ingenstans står det att man totalt kan ignorera hälsorisker med att vara fet. Ingenstans står det att livet som överviktigt är problemfritt och ingenstans står det att överviktiga på något sätt skulle vara bättre!

Det som står är att det är okej och också viktigt att försöka börja tycka om sin kropp. Det är lättare att ta hand om sin kropp, sin hälsa och sitt psyke om man tycker om sig själv. Du är inte en sämre människa för att du är tjock, du är precis lika värdefull som alla andra! Du har rätt att vara lycklig, du behöver inte bli smal för att tycka om dig själv.

Som tjock är det härligt att läsa det, som tjock behöver jag påminnas om det dagligen. Jag duger som jag är, jag behöver inte gå ner i vikt för att vara lycklig. Som tjock påminns jag varje dag av samhället om att jag och min kropp är fel. Varför kan då inte en endaste en liten artikel på yle få existera utan att någon genast måste komma med sin hälsohetsande pekpinne. ”övervikt är skadligt” ja okej, men den kommentaren får många att må psykiskt dåligt och det är FAN INTE HÄLSOSAMT DET HELLER!

Okej nu måste jag lugna ner mig lite..

Måndag, första snön och lekstund i parken

Imorse när vi vaknade var marken vit, bilen isig och barnen ÖVERLYCKLIGA. Det fanns inte på kartan att inte ha vinterhalare på sig så efter många om och men fick de ta sina gamla vinterhalare på sig idag. Här slits inte nya vinterhalare innan det finns ordentligt med snö på marken.

Också Vidar fick ha sin vinterhalare från förra vintern på sig, storlek 74 och den passade helt bra ännu. Så glad att jag vågade tro på mig själv och köpa storlek 80 på årets halare. Lite kort i byxbenen blev 74an då han kröp omrkgin, men med gummiband under skorna gick det finfint.

IMG_2743

När vi lämnat av Saga på dagis såg jag på teleonen att Karin och tjejerna efterlyste parksällskap. Vi var färdigt påklädda och åkte genast till parken. Vidar hade riktigt roligt där, lekte med massa saker och var riktigt nöjd i nästan 2 timmar. Jag var glad över att jag klätt oss i varma kläder, för man känner i luften att det börjar närma sig vinter. Parken är alltid 1000 gånger roligare med sällskap och idag gick tiden riktigt snabbt. Parken är också en grej som ger mig själv mammapoäng, löjlig jag vet, men känner mig alltid som en liiiiiiite bättre mamma när jag aktiverat oss. Bonus för timmar utomhus i friska luften också. Hade lätt kunnat spinna vidare på dessa mammapoäng, men tror vi sparar det till ett eget inlägg.

IMG_2747

Nu sitter jag och njuter av en kopp kaffe och en halv pätkis, bra uppladdning inför veckans första träningspass. Dagens pass är veckans roligaste, SQUATS *hjärta hjärta* När Adam kommer hem från skolan åker vi till gymmet, sedan vidare till dagis på möte. Ikväll skall Adam till en kompis och leka och Saga har musiklekis, en riktig vanlig måndag i detta hus. Hur har er vecka startat?

Veckans sista dag

dagenspromenix.jpg

Så var helgen över igen och jag kan ännu en gång konstatera att jag inte känner någon ångest över det faktum att det är måndag imorgon. Jag kan fortsätta på samma bana jag är på nu, det känns så skönt att jag nästan kunde gråta lite. Så tungt att gå omkring med ångest och känslan av att var misslyckad, klart härligare att känna ett lugn att ännu en vecka passerat och jag hålls kvar på banan.

Idag var jag ut och gå en sväng med Viddes gudmor, vi prickade in den mest regniga timmen under dagen och var så blöta när promenixen var slut. Vidde sov skönt i vagnen och vi kunde prata ostört i en timme. LYX!! Alltid härligt att gå ut och gå, men var helt stelfrusen efteråt många många timmar. Tinade upp först efter kvällens bastubad.

Vi har hängt några timmar i ishallen idag också, Adam var bjuden på kalas där och sedan hade Saga skrinnskola. Det hjälpte inte direkt mig att bli varmare.

På kvällen åkte jag och Saga till gymmet en sväng. Hon är så härlig att ha med, vill lära sig en massa och övar på sina egna grejer. Hjular, står på händer och utövar tvättäkta rörelseglädje. Dansar till musiken och njuter av att få full uppmärksamhet. Jag hinner både träna och umgås med henne och vi konstaterade båda ikväll att det var mysigt att träna tillsammans.

Söndagsbad och bastu avslutade denna helg som började så dramatiskt. Tack snälla ni som hört av er, känns fint och tryggt att veta att många sitter på mycket info gällande just nötallergi. Nu ska jag unna mig att krypa ner under täcket tidigt, eller tja det är ju tidigt på grund av vintertiden men ändå. Hoppas på många timmars nattsömn inatt så att vi alla vaknar pigga och redo gör de sista dagarna i oktober.

Från halloweendisco till akuten

Kvällen igår var verkligen omtumlande. Adam var på halloweendisco och vi andra gick ut och gå under tiden. När det var en liten stund kvar av discot och vi nästan var utanför skolan igen skickade en mamma att Adam var väldigt hostig.

”Typiskt att hans astma skall bråka” tänkte jag ”tur vi har pipan i bilen”. Mötte upp Adam och såg genast att något var galet. ”Mamma jag kan inte andas ordentligt” väste en hes röst fram och oron syntes i hans ögon. ”Jag åt någon äcklig choklad med nötter och nu kan jag inte andas, det blev något tokigt i halsen av det”

När jag hörde nötter och såg hans symtom blev jag lite skraj. Vi hade allergimedicin och astmamedicin i bilen och vi gav honom det samtidigt som jag ringde mamma. Hon tyckte absolut att vi skulle ringa jouren och när Anton gjorde det sa dom att vi genast skulle komma in. ”Blir det värre på vägen måste ni ringa 112” där någonstans kände jag att paniken började växa. Anton och Adam åkte iväg med Antons bil och vi andra åkte till mamma.

Som tur blev läget inte värre, dom kom fram till akuten och fick den hjälp och de mediciner som Adam behövde. Nu finns starka misstankar om nötallergi och Adam kommer nu med en epipen på köpet.

Känns skrämmande med nötallergi, allt är så nytt nu och vi vet inte så mycket annat än att Adam inte ska äta nötter. Vi har redan remis till barnallergiläkare och väntar nu på tid dit.

Oj så många tankar som han rusa igenom huvudet igår, så många rädslor som finns inom mig just nu och samtidigt en stor tacksamhet. Fantastisk vård och en otroligt duktig kille. När man åker till jouren utklädd till ironman går de oftast bra kan jag tro. Han lär inte ha varit enda barnet i halloweenkostym där igår heller.

Nu får vi se vad som händer. För tillfället mår Adam bra igen, vilket såklart är det allra allra viktigaste.

När man ska lugna ner en orolig mamma och en minst lika orolig lillasyster ❤️