Redo för helg

Första vardagarna är nu förbi och idag är det fredag. Kan fortfarande inte riktigt greppa att Adam faktiskt är ett skolbarn nu, men vi kommer nog landa i det småningom. Också idag gick morgonen bra och han meddelade att nästa vecka kommer han bara ringa mig på morgonen om han känner sig ledsen. Skönt så, kan nog erkänna att jag var rätt nervös över att den ena jobbiga morgonen skulle ha gjort hela skolstarten jobbig men som tur verkar det inte ha blivit så.

img_1149Idag fick vi åka ett varv via skolan och hämta hem jackan som visst hade glömts. Mammas pojke är han och pappas också, vi lär åka rätt ofta och söka saker/böcker/väskor som glömts där på första varvet..

Också Sagas återgång till dagisvardagen har gått bra, utan problem egentligen. Det enda hon klagar på är att jag kommit för tidig och hämta henne. Hon vill ju hinna leka längre, ett väldigt positivt problem tycker jag. Härligt att hon trivs. Saga började ju nu i en utegrupp och hittills har hon verkligen tyckt att det är kul, att varje dag få vara i skogen, äta lunch och mellanmål ute och få leka med allt det roliga som finns där i skogen.

Jodå en bra start på hösten fick vi.

Vidar är lite lost här hemma, kryper omkring och letar efter sina syskon och har inte haft ro att leka så mycket. Han tittar förvånat på mig varje morgon då jag väcker honom vid 7, liksom WHY får jag inte sova längre? Men nog vänjer vi oss. Det är skönt med vardag och rutiner igen, det tror jag vi alla tycker.

img_1142

Men nog är det skönt med lite helg nu också, att i lugn och ro få äta frukost utan att snegla på klockan och påminna att taxin kommer snart, att inte behöva packa väskor och fundera två och tre gånger igenom om dom faktiskt har allt med sig. Att ha sällskap här hemma är inte helt tokigt det heller.

I helgen har vi inte så mycket planer, skönt så! På söndag har Adam fotbollsmatcher så då har vi lite att fixa med det. Imorgon ska Saga och jag ha en tjej dag och åka till Åbo. Danskläder ska inhandlas och tumistid tankas upp. Ikväll ska vi köra ett hederligt fredagsmys i soffan. Gissar redan att jag kommer somna efter 10 minuter av filmen har gått, har varit så galet trött denna vecka. Hoppas vardagen kört igång bra hos er andra också.

En kopp varmt kaffe och en skön känsla i kroppen

5421152978775735570_img_8777

Torsdag och en dag som jag faktiskt hinner landa ett varv i kökssoffan när Vidar sover. Jag hinner sitta här och njuta av både varmt kaffe och världens godaste choklad. Alltså har ni inte testat pätkis crunch måste ni göra det, MUMS!

Först vill jag tacka alla ni fina som igår skickade peppande ord, erbjöd er att hjälpa till och tänkte lite extra på oss. Det värmer såklart och känslig som jag var igår blev jag rörd till tårar flera gånger av andra människors omtanke.

Vi pratade igenom allt med Adam flera gånger och jag insåg snabbt att det var jag som hade fått mer trauma än Adam. För honom var det inte någon big deal, han var ledsen en stund och sen blev det bra igen. Och ja då ska inte jag göra det till en större grej för honom heller. Vi funderade tillsammans hur han ville göra idag på morgonen, flera hade erbjudit att dom kan komma emot honom på skolgården och jag frågade om han ville det. Men det tyckte han var onödigt, han ville åka själv med taxin igen och sedan få ringa mig när han kom fram till skolgården. Det tyckte vi båda lät som en bra plan.

MEN för att undvika samma jobbiga känsla som igår satte jag mig i bilen och styrde mot malmen jag också efter att Adam hoppat i taxin. Saga som är en observant femåring undrade genast varför vi inte åkte till dagis. Jag sa att vi hade startat i så god tid att vi hann åka via bankautomaten och lyfta pengar innan dagis. Ville inte att hon skulle kunna skvallra till Adam att vi var redo att rycka in om det behövs. Telefonen ringde och idag var det en glad kille som svarade.

Vi pratade en stund och han sa att han ville prata med mig tills kompisarna var på skolgården och det gick hur bra som helst. Vi pratade några minuter och sedan hörde jag bara ” nu ser jag XX ” tut tut tut. Han hade inte ens tid att säga hejdå, vilket jag enbart tar som en positiv sak. Och vi kunde köra till dagis med en skön känsla i kroppen.

En timme senare ringde han igen, bara för att han snabbt ville berätta att han har det bra. Älskade lilla älskling, jag är så stolt över att honom.

8767388978505189537_img_8782

Nu sitter jag här med en varm kopp kaffe, jobbar lite på datorn och planerar för kommande dagar i min nya kalender. Föll för marknadsföringen på Therese Lindgrens YT kanal och köpte kalendern som hon designat. Jag är i alla fall NÖJD! Behöver verkligen en bra kalender i år, det är inte lite datum att hålla i huvudet. Föräldramöten, fotbollsmatcher, danslektioner, skrinnskolan och allt där emellan. Och då är det bara TVÅ av barnens om detta gäller ännu.

2579768070087082858_img_8793

Efter några dagar är vi säkert helt inne i vardagen igen. Då kommer dessa första osäkra dagar kännas så avlägsna. Tills dess försöker jag hänga med och inte utmana ödet för mycket. Alla är trötta denna vecka, så både gnäll och bråk finns närvarande på kvällarna. Också jag själv känner mig trött, nästan som att jag håller på att bli sjuk (hoppas verkligen inte) men hoppas det ska jämna ut sig med tiden. Tills dess är det tur att kaffe finns.

” jag är ensam på skolgården ”

-9167993125739175170_img_8748

Vinkade åt en glad pojke imorse, han hoppade in i taxin och var väldigt peppad för sin andra skoldag. Jag, Saga och Vidde cyklade iväg mot dagis och mitt i tyngsta uppförsbacken ringer telefonen. Ser på telefonen att det är Adam som ringer.

hej mamma ” snyftar en liten ynklig kille fram. ”Jag är ENSAM på skolgården”. Mitt hjärta brast, inte för att han är ledsen utan för att jag inte hade förklarat tillräckligt tydligt för honom att han antagligen kommer vara ensam en stund eftersom hans taxi är där så tidigt.

Jag kände mig så maktlös, flåsande upp för en backe med en gråtande förstaklassist i luren. VAD FAN GÖR JAG NU? Vi pratade vidare med Adam och jag lovade honom att jag pratar med honom i telefonen tills det känns bra igen. För en liten 7 åring är 20 minuter en evighet men jag kan lova att tiden inte går snabbt för en vuxen heller när man försöker trösta ett förtvivlat barn. Gång på gång fick jag förklara åt honom att jag inte kan komma dit nu, att jag inte hinner dit före skoldagen börjar. Försökte tänka om jag hade nummer till någon förälder som kunde tänkas vara påväg till skolgården, som kunde hitta honom och trösta honom. Vi pratade vidare och han var verkligen ledsen. Det enda jag kunde göra var att bekräfta, jag förstår att det känns både skrämmande och läskigt att komma ensam till en stor främmande skolgård och jag förstår att han önskar att jag skulle vara där.

Sedan ÄNTLIGEN hörde jag att en lärare kom fram till honom, frågade vem han var och vad hans lärare heter. Han snyftade fram svaren och efter en stund hittade dom hans lärare och Adam viskade hejdå till mig. 20 minuter senare ringde telefonen igen och jag ÖNSKADE att han nu skulle meddela att allt är bra, vilket han också gjorde. Nu var han på lektion och allt kändes bra igen. Väldigt skönt att han fick ringa mig och berätta det, annars hade jag gått med en gigantisk klump i magen hela dagen idag.

Känner mig ändå som den sämsta mamman, som bara skickar iväg honom i en taxi. Vi hade pratat om att han kommer behöva vänta på gården ganska länge (ca 30 min) innan skoldagen börjar, vi hade pratat om att hans kompisar kommer sen efter en stund och att han kunde spela lite Minecraft tills vännerna var där. Han var med på det och tyckte själv att det skulle gå bra. Jag borde ha analyserat situationen lite bättre, borde ha följt honom ännu idag. Jag borde inte ens ha riskerat att andra dagen skulle kunna börja såhär. FAN. Jag blir så ledsen och arg på mig själv.

Ikväll ska vi i lugn och ro fundera hur vi skall göra i morgon, hur han vill ha det och vad som känns bra för honom. Jag vet att han säkert redan släppt det, att han kanske gärna åker ensam imorgon igen och inte alls blir så ledsen då. Jag vet allt det här, men jag kan inte släppa mitt egna misslyckande. Han borde ha fått känna sig trygg och säker på skolgården innan han är där ensam. Jag vet att jag är hård mot mig själv nu, men jag känner bara att jag svek honom.

En spännande dag

1906170954310232183_img_8770

Adam och Saga var både ivriga och lite nervösa imorse. Adam hade sin första skoldag och Saga började i ny grupp (och sista året på dagis). Det blev en fin dag och jag är så tacksam över alla glada miner, så glad över att inte behöva säga hejdå till någon med tårar i ögonen. Minns tillbaka på starten på förskolan ifjol, att säga hejdå till en så ledsen och osäker pojke var tungt. Men nu, ja nu vinkade han lite lätt till mig och tyckte jag bra kunde gå ut från klassrummet. Han har vuxit massor på ett år, självsäker på ett helt nytt sätt. Dagar som idag blir hans stora framsteg verkligen tydligt.

-5136017792605790502_img_8686

Innan skoldagen började mötte Adam en av sina bästa vänner i aulan, och OJ så härligt att se hur glada de var över att träffas igen. Kramade om varandra och traskade genast iväg på egna äventyr. Det gjorde ju saken mycket lättare, att veta att han har goda vänner omkring sig. Också Adam kände sig trygg med goda vänner på klassen.

Skoldagen hade varit rolig och det var en GLAD Adam som mötte mig när dagen var slut. Vi väntade sen ännu på hans taxi för att öva åka den, smått kaos med taxiåkandet innan han lärt sig och vet vilken taxi han ska hem med. Som tur är det bekanta chaufförer så allt gick prima där också. Imoron ska han då åka iväg ensam med taxin utan att hönsmamman kommer emot på skolgården och sedan hem igen med taxi. Det kommer säkert att gå bra, snart är det lika självklart som förra årets taxiåkande.

1711099708301717920_img_8761

Sagas dag hade också varit rolig, dom hade utforskat sitt nya område och bekantat sig med varandra. Enda felet med dagen var att jag kom för tidigt efter henne. Hon (till skillnad från Adam) är inte alltid så sugen på att komma hem. Får se lite hur vi anpassar tiderna så att det fungerar och känns bra för alla.

En fin dag på alla sätt och vis, men nog känner jag att jag varit spänd inför detta. Gått med en lätt huvudvärk hela dagen idag och varit trött. Sov inte så många timmar inatt, var LIVRÄDD att vi skulle försova oss. Vaknade i panik några gånger innan väckarklockan ringde.

Nu sover barnen sedan några timmar och denna mamma har för första gången på länge haft lite egentid på kvällen. Inte fy skam det heller. Kommer somna lycklig inatt. Vi fick en bra start och nu är det bara att jobba vidare. Ska försöka släppa att mitt inplastande av Adams mattebok inte blev perfekt. Jävla luftbubblor ändå. Har vält lärt mig plasta fint tills Vidar skall börja skolan.

7787400346289556388_img_8772

Två mammor på vift

Igår på eftermiddagen stod denna mama och sminkade sig, borstade igenom alla tusen knutar i håret och satte på sig en vanlig BH. Det händer inte varje dag, men just igår var det läge för det eftersom jag och Karin hade datenight.

Vi hade bokat in en middag på tumis, utan barn och utan våra män. Endast och enbart vi. Och vad kan jag säga? Vi hade kunnat äta sand och sten och ändå hade vi haft en härlig kväll. Att i lugn och ro få sitta, prata, äta och dricka utan av avbrytas av WC besök eller reda ut bråk var magiskt.

img_1074

Att bara få se efter sig själv, ha en liten handväska dit endast telefon och bankkort ryms. Inga byteskläder (även om jag hade behövt torra byxor, satte mig i en soffan som var våt och tja såg ut som att jag hade pissat ner mig efter det *lyckat*) blöjor eller mellis. Så skönt.

Vi började med att käka på pinchos, unnade oss både fördrink, massa god mat och en liten efterrätt. När våra två timmar hade susat förbi där traskade vi vidare till Walo rooftop bar i Åbo och drack varsin lyxig (svindyr) liten drink där. Och pratade någon timme till.

Oj så man borde bli bättre på detta, några timmars paus från mammarollen gör så gott för alla i familjen. Att tanka energi och samla kraft för att igen orka. Ett perfekt sätt att avslita denna fina sommar på och jag hoppas vi ska hinna ta en date till här i höst innan deras bebis gör entré.

img_1071

10 saker du kanske inte visste om mig

Carro hade gjort ett inlägg med fakta kring sig själv och jag tycker alltid det är lite roligt att läsa vilka konstigheter folk håller på med. Så därför tänkte jag idag dela med mig av 10 saker du kanske inte visste om mig. Någon som känner igen sig eller är jag ensam med mina konstigheter?

  1. Jag tycker inte om getost, mögelost eller andra enligt mig ”äckliga” ostar. När jag ser folk som myser med ost och vin tänker jag stilla för mig själv att det är bortkastade pengar. Liksom godis och en colazero är ju 1000 gånger godare och billigare.
  2. Jag har inte förstått mig på tjusningen med sushi. Lite skeptisk till alla som ÄLSKAR sushi, haha tror typ att folk överdriver bara. Har inte heller gett det en ärlig chans på länge, så jag borde ju inte döma ut det helt såklart. Men behöver man lära sig gilla sushi? Går jag miste om något? Dyrt är det i alla fall.
  3. Jag somnar bäst om Anton kliar mig på ryggen. Alltså det är det BÄSTA som finns och det skönaste man kan göra innan man somnar 😉 Kli på ryggen är bättre än massage alltså. När jag var barn nattade alltid Fammo mig med att klia på ryggen och pilla i örat. Så mysigt och tryggt. Behöver knappast säga att barnen är lika, dom somnar bäst när någon kliar dem på ryggen.
  4. Jag har dyslexi (googlade hur det ens stavas) och tycket det är jobbigt när någon vill göra sig lustig över felstavade ord i bloggen t.ex. Förstår att det kan kännas konstigt för någon som kan stava utan problem, man kan tänka att det handlar om slarv eller liknande. Så som många gjorde då jag gick i skolan, jag hade inte problem med läsförståelse eller så kunde bara inte stava. Engelska ska vi inte ens prata om, googlar fortfarande de flesta engelska orden som jag skall skriva. Fick alltid skriva om engelska proven eftersom orden var felstavade. Har redan nu lite ångest över att börja hjälpa Adam med just den delen av skolgången.
  5. Jag har telefonskräck och i mån av möjlighet ringer jag inte. 8/10 telefonsamtal som behöver ringas i detta hus får Anton sköta. Ringer endast om det är panik bråttom eller om det gäller min egna hälsa. Men t.ex. när vi behövde få veta vilka tider Adams taxi kommer och hämta honom så var det Anton som ringde.
  6. Om jag är ensam och ska se en serie eller film väljer jag en glad romantisk komedi eller barnfilm. Jag klarar inte av att se på läskiga filmer själv. Blir helt enkelt för rädd. Hade gärna läst läskiga böcker men vågar typ inte. Förr gillade jag att se både läskiga filmer och serier men inte längre. How I Met Your Mother, modern family, Friends är det jag kollar på om jag är ensam.
  7. Jag tycker inte om att sova ensam hemma. Tycker det är obehagligt. Kan inte heller somna om jag vet att Anton kommer komma hem på natten. Är rädd för att bli rädd, låter kanske knäppt men sådan är jag.
  8. Det finns inte pengar som skulle få mig att hoppa fallskärm eller bungyjump. ALDRIG i mitt liv. Jag skulle inte göra det, har alldeles för mycket dödsångest för det.
  9. Jag kan inte äta makaronilåda eller leverlåda med gaffel och kniv, måste äta det med sked. Om jag äter soppa måste jag också mosa grönsakerna och potatisen så att det blir en röra. Dock får man inte mosa med köttet / fisken / korven. Det skulle ju bli äckligt, hahah
  10. Jag kan förlåta men jag glömmer aldrig. Om någon gjort något fel mot mig, sagt något fult eller gått bakom min rygg kan jag absolut förlåta och gå vidare. MEN jag glömmer aldrig. Det är inte speciellt charmigt att vara långsint jag vet, men om jag på riktigt blivit sårad sätter det sig på djupet hos mig. Hur jag än skulle vilja glömma så är det svårt, känns som att jag alltid är medveten om risken att det kan hända igen.

Familjen Helenius by Rebecka Hagert Photography-97foto: Rebecka Hägert Photography

Funderingar inför skolstarten

Familjen Helenius by Rebecka Hagert Photography-258foto : Rebecka Hagert Photography

Vet att många av er som läser min blogg (tusen tack för att ni gör det också! Tackar er allt för sällan) har barn som redan går i skolan. Och nu funderar jag på några saker, sådär passligt någon dag innan skolan börjar. Ni får supergärna hjälpa en förvirrad blivande skolbarnmamma lite.

Inneskor? Har man det i skolan? Och hurdana har man i så fall? Är det liksom ”dagistossor” eller crocs eller riktiga inneskor? Förstår ju att man själv får välja såklart, men tänker om ni har testat olika? Vilka var i så fall bäst.

Är det något annat som man behöver tänka på såhär inför första skoldagen? Mitt huvud är redan fullt av taxiåkande och det praktiska kring den delen, är lite nervös över att jag glömt något annat.

Han har sin skolväska fixad, penal och några pennor i den. Vad annat behövs? Eller behövs inte något annat?

Adam är inte speciellt nervös inför skolstarten, så jag kan ju inte visa hur pirrig jag själv är. Har ju typ svårt att somna på kvällarna för att jag ligger och tänker på HUR min lilla lilla bebis ska klara sig där på skolgården. Alltså jag förstår ju att det kommer gå bra. Men att intre stressa och fundera för mycket har liksom aldrig varit mina starka sidor. Rätt nöjd över att stressen kryper fram först nu och inte redan vid midsommar.