En av de lite mer obekväma amningsstunderna

Idag hade Anton planerat program för hela familjen. Kan ju inte påstå att jag jublade av glädje över att få åka till fabriken som tillverkar Lännen maskiner. Men som den goda modern och frun jag är tog jag en för teamet denna gång.

Och det var väl helt intressant att se fabriken, en stund. Barnen tyckte det var spännande i typ 5 minuter och frågade resterande 20 minuter när det var klart.

Där var inte många andra kvinnor i fabriken så jag kände mig lite udda. Dessutom pratade vi svenska och när jag sen ännu satte mig för att amma Vidar hade jag lika gärna kunnat vara en utomjording.

Till och med Anton reagerade på stämningen och jag tänkte bara att jag gör detta för en bra sak. Vidar var hungrig och dessutom är det väl ett steg mot att normalisera amning. Lätt klassas det ändå in på topplistan över obekväma ställer att amma på.

Vet egentligen inte varför men jag känner mig alltid 100 gånger mer trygg och bekväm med att amma om det finns andra kvinnor omkring. Det känns som att vi då liksom förstår varandra. Nu sa ju inget något men alla de besvärade blickarna talade sitt tydliga språk. Även om det blev aningens obekvämt kan jag ju tycka att det är lite roligt att se hur obekväma männen blir. Det gjorde mig lite mer stärkt i alla fall och nöjd är jag över att jag inte gömde mig utan matade mitt barn rätt och slätt. Det ÄR naturligt och en vacker dag ska ingen behöva bli obekväm när en bebis äter.

7172825019279883846_img_3679

 

Cyklandets tid är här

img_7981

Hur härligt väder är det inte idag? Vårsolen skiner och vägarna är bara och allt bara SKREK cykelföre. Utom blåsten då, den förgyllde inte direkt, men som tur störde den inte heller nämnvärt. Vi fixade i ordning cyklarna, min egna cykel hade tydligen gått sönder under vintern så behövde lite hjälp via FaceTime av Anton. Efter lite fix och trix fungerade cykeln igen i alla fall.

img_7964

Först testade jag ha Vidar i cykelstolen fram på cykeln, men det kändes riktigt obehagligt. Vanesak gissar jag och det faktum att jag är tjockare än sist jag provade. Men shit, det var svårt idag, så vi vände och och flyttade honom till en stol bakom cykeln istället. Då gick det fint och vi cyklade en kort liten rutt. En viss fröken var kanske inte på strålande cykelhumör, så vi valde att vända innan allas nerver var helt slut. En annan cyklist var väldigt besviken öve den korta färden.

img_7962

Men premiär var det i alla fall, Vidde satt och pratade och verkade nöjd vilket var bra. Bådar gott för mina långa cykelturer som jag LÄNGTAT efter. Ni som är uppmärksamma ser ju också att Viddes hjälm matchar så fint med syskonens, mina gröna små muppar.

Ja summa summarum är jag glad över att cyklsäsongen äntligen är här, och nu accepterar jag inte mer snö och is på vägarna. P U N K T. Har ni premiärcyklat redan?

Man kör inte lastbil med snoppen!

IMG_3100

Ju äldre barnen blir desto mer märker jag av alla dessa normer som tutas i dem, från kompisar, filmer, böcker och oss vuxna. Jag är snabb med att ifrågasätta när Adam t.ex. kommer och berättar att flickor inte kan eller flickor inte tycker om något. Igår t.ex. pratade vi om lastbilar och vem som KAN köra lastbil.

Mamma du kan inte köra lastbil för du är flicka! Konstaterade Adam. Varje gång blir jag lika förvånad över att han faktiskt hört eller tänkt på dylika saker. Ett litet sting av misslyckande går genom min kropp, har vi liksom inte lärt honom bättre.

Jag tittade förvånat på honom och frågade om man verkligen kör lastbil med snoppen?

Han tittade på mig som att jag var riktigt dum i huvudet och konstaterade att NEJ det gör man verkligen inte.

Då frågade jag igen varför jag som FLICKA inte kunde köra lastbil.

Men DU gör det ju aldrig svarade han. Och visst har han en poäng där, i hans värld blir det ju lätt så att om jag inte gör något som Anton gör så beror det på att jag är flicka.

Då berättade jag att det inte hade att göra med något annat än att jag inte har ett körkort för lastbilar, att man måste gå i lastbilsskola för att få köra. Men att vem som helst får gå i den skolan och man behöver absolut inte vara pojke för det.

Jag och Anton försöker verkligen tänka efter när vi pratar kring dessa saker, så att både Adam och Saga skall känna att dom har samma möjligheter. Vi försöker ge Saga möjlighet att vara delaktig i Antons jobb på samma sätt som Adam. Såklart är Adam äldre och KAN därför göra vissa saker som Saga ännu inte kan men då påpekar vi att de har med ålder att göra. När Saga är 6 år KAN hon också köra lilla grävmaskinen eller mönikjän osv.

IMG_2709

Vi började fundera vad det finns för saker som man som flicka inte kan för att man är flicka. Barnen tänkte och tänkte och sedan konstaterade Saga. Ja jag kan inte STÅ och kissa, till det behöver man en snopp. Och ja där höll jag med, pojkar kan stå och kissa men flickor kan inte göra det lika smidigt. MEN sedan var jag snabb att påpeka hur mycket flickor KAN som pojkar inte kan. Ni vet i denna patriarkala värld behöver Saga mer pepp än Adam eftersom han hela livet kommer bekräftas ändå. Såklart inte sänka Adam, men ja jag tror nog ni förstår hur jag menar. Jag vill verkligen tydligt påpeka när dylika saker sägs, så att dom från början lär sig att det inte finns någon sanning i att flickor inte kan något.

Så vad kan vi flickor då? Jo vi kan ha bebisar i magen och vi kan göra mjölk i våra bröst. Båda två konstaterade att det nog ändå är ganska coolt det. Annars kunde man inte som flicka heller göra saker som pojkar inte kan. Det konstaterade vi allihopa att var bra, alla kan göra allt dom vill och man behöver inte ens fundera på pojke eller flicka.

Jag tror det är viktigt att man som förälder inte slarvigt skyller på att ens barn inte kan göra något på grund av sitt kön. Ni vet om Adam t.ex. vill ha nagellack i butiken (har aldrig hänt men som exempel) och jag skulle säga NEJ det är bara för flickor, fast det egentligen handlar om att vi inte skall köpa något alls. I stunden tänker man kanske inte ens på vad man säger. Jag har iaf många gånger hört föräldrar dra det kortet, nej inte det det är för flickor.

På samma sätt som att  jag aldrig har sagt att Vidar inte kan ha en klänning för att han är pojke utan då istället sagt att vi inte behöver nya kläder till honom just idag eller att klänning kanske inte är så praktiskt på en bebis. Jag är långt ifrån perfekt gällande detta, helt säkert gör jag saker omedvetet som formar barnen till stereotyper. Men jag försöker i alla fall och jag jobbar med mig själv att tänja på mina egna normgränser.

Och nu vet mina barn igen en gång att man inte kör varken lastbilar eller andra maskiner med snoppen, alltså kan VEM SOM HELST köra lastbil.

IMG_6181

Folk blir ofta till sig när dom säger att något är ”för pojkar” om man ifrågasätter snoppens betydelse i det hela. Det brukar ta död på dylika argument rätt snabbt. 

#rockasockorna2019 För Allas Lika Värde

IMG_3548

En dag som idag kan jag inte annat än bli glad när jag skrollar genom instagram. Så många familjer har likt vi lagt ut en bild på när dom rockar sockorna. Som mamma vet jag ju också att det bakom varje bild ligger mer eller mindre övertalning. Att hinna knäppa den där bilden innan dagis är inte alltid det lättaste. En så enkel sak som omaka strumpor kan också ställa till det för en del barn, hos oss har vi flera dagar redan pratat om att vi på torsdagen skall ha omaka strumpor, annars hade det lätt kunnat bli ett problem imorse.

Vi har pratat om varför vi rockar sockorna idag, barnen hade så fina tankar. Vi rockar sockorna för alla som anses vara annorlunda, för att visa att vi tycker att alla är lika viktiga. Det var med en stolt min som Adam drog på sig sina strumpor idag, jag visar att alla är viktiga sa han malligt. Det var med omsorg han valde strumporna och jag stod bara där och tittade på honom. Älskade lilla vän, idag rockar jag sockorna lite extra för honom också. Såklart är han lika viktig och speciell som alla andra barn även om vardagliga saker ibland kan bli en stor utmaning för honom.

IMG_3543

Jag är så glad över att Adam får gå i en förskolegrupp där han helt och fullt accepteras för den han är. Jag är så glad över att han varje dag med glada steg går mot taxin och att han varje dag kommer hem igen och berättar vilka kompisar han lekt med idag. Låt det alltid få vara så, låt honom få växa upp och få vara just så som han är.

21.3 är ju internationella Downs syndromdagen, och när jag tänker på det inser jag hur skrämmande lite jag kan om Downs syndrom. En person som lärt mig massor är Emilia Jansson, genom att följa hennes vardag på instagram känns det som att jag lär mig nytt hela tiden. Emilia har tre ljuvliga barn varav yngsta har just Downs syndrom. Lilla Junia lyser upp mitt flöde med jämna mellanrum och Emilias kloka tankar får mig att reflektera och tänka ur nya perspektiv. Följer ni inte Emilia skall ni göra det NU GENAST!

Avslutar med Rocka sockorna låten och fortsätter glädjas över färgglada sockor i flödet. Alla andra dagar på året är jag nöjd över att jag nu för tiden endast har vita och svarta sockor, men tja just idag hade det ju varit festligare med lite färg. Måste kanske införskaffa färgglada strumpor till nästa år? 

En vanlig onsdag i mars & kaos i matbutiken

IMG_3531

Hjälp så grått väder det är idag, regn och snö öser ner om vart annat och barnen är som dränkta katter när dom kommer int efter en stunds utelek. Deras favoritlek just nu är att få isen i våra diken att brista, och ni kan ju gissa i vilket skede dom kommer in. Ja precis när isen bast så att dom står i knädjupt vatten. De nya vårkläderna är i hård användning från början och hittills är vi nöjda. Det är klart att det läcker in om man STÅR i vatten som rinner in stövlarna men i övrig är dom tro det eller ej torra, helt utan regnkläder.

IMG_3535

Idag har det verkligen varit en så vanliga dag som det bara kan vara, Saga dansade och Adam hade simning. Efter Sagas dans var tanken att vi skulle åka via butiken innan vi åkte hem. Nå, vi fick ju ändå åka hem via eftersom the plånka var hemma. Tillbaka till butiken och så plockade vi ihop lite smått och gått som vi behövde. I kassan fungerar inte mitt kort, och personalen i butken konstaterar att OP korten inte fungerar. TJOHOOOOOO va fan gör man liksom då? Provade gå till bankautomaten och lyfta pengar, men NOPE det gick inte heller. Man kan konstatera att det är rätt pyssligt när kortet inte fungerar, jag hade exakt NOLL kontanter på mig, har ALDRIG pengar i kontanter längre. Nå när livet krisar finns det bara en att ringa MAMMA, så snälla fina mamma kom körande till butiken och betalade. HUR fint var inte det? Tack snälla söta mamma.

Man känner sig kanske inte supervuxen där, när man står vid kassorna och väntar på att mamma skall komma och fixa situationen. Saga var nog lite nevös över att vi inte skulle kunna åka hem, hon tänkte väl att mina pengar var slut. Inte omöjligt det heller såklart, men just idag var det kortet och inte saldot som spökade. Men som tur löste det sig i alla fall och vi kunde åka hem med våra varor. Hade varit skralt med frukost i detta hus annars, och mjölken var slut. Ni vet man kan ju inte var utan KAFFEMJÖLK heller.

 

Vårkläder för vårväder

vårkläder

Det känns verkligen som att våren börjar vara på G här i södra Finland. Jag vet inte hur det är med er andra mamas och papas där ute men JAG är inte speciellt ivrig på att skicka barnen till dagis eller ut på gården i sina fina dyra vinterhalare när det är plusgrader, smutsigt och inte längre vinter. Känns liksom onödigt att slita på vinterhalaren när det ännu kommer fler användare. Vi har hittills varit trogna användare av polarn och pyrets skalkläder till vår och höst men i år tänkte jag faktiskt testa på Isbjörn of Swedens skalkläder. Har prisat deras vinterhalare och kan dessutom konstatera att dom också sköter reklamationer med guldkant. Har inget att klaga på när det kommer till barnens vinterhalare och är nu ivrig på att testa skalkläderna också.

Vidar får en vårhalare i mossgrönt och Adam och Saga får ha jackor och byxor. Båda två har också en skalhalare, skönt att ha två alternativ tycker jag. Nu funderar kanske någon varför Vidde behöver en ny halare? Och då kan jag berätta att vi alltså sålde bort Adam och Sagas gamla skalkläder efter att Saga vuxit ut dem. Så tyvärr finns inte den möjligheten. Vidar hade en isbrjörnshalare i babymodell denna vinter också och den var super.

IMG_3458

IMG_3466

IMG_3509

Idag hämtade vi ut paketet från posten, vi beställde alla kläder via polkuped, även om man inte hittar alla isbjörnsprodukter på deras webbshop så beställer dom gladeligen in det man vill köpa. Inget spons i detta inlägg utan bara ett genuint tips. Adam och Saga var SÅ NÖJDA med sina nya kläder och skulle såklart genast ut och testa dem. Passade på att föreviga kläderna på bild så länge dom ännu är rena.Det lär dom liksom inte vara när dom kommer in. Gillar färgen på båda jackorna, väldigt tjusiga och så SYNS dom så bra här på gården och längs med våra små sandvägar.

Nu är vi redo för våren!

IMG_3491

” Var är fallskärmen? ” Avsnitt 18 av podden Mammas Kaffepaus

Tisdag igen vilket betyder att det igen finns ett rykande färskt avsnitt ute. Avsnitt 18 är ett snackis avsnitt vilket betyder att vi pratar lite mer fritt kring något aktuellt i vår vardag. Denna gång pratar vi om parkeringskaos i Stockholm, Karin är gräsänka, vi pratar om rädslor inför magsjuka och plockmat. Sen hamnar in på katastroftankar och DÄR tar vi fart, vad är vi rädda för och VAD är det som gör att Karin kanske aldrig mera kommer vilja åka flygplan?

Ja ni märker ju, detta avnistt kan ni inte missa! Berätta gärna vad ni tyckte om denna modell på avsnitt, något ni vill ha som återkommande avsnittstyo med jämna mellanrum?