Premiärdatum och teaser på PODDEN

På tisdag den 20.11 är det premiär för podden Mammas Kaffepaus. Vi hoppas såklart att ni är lika taggade som vi är! Kommer bli väldigt roligt att podda och vi hoppas såklart att ni skall vilja lyssna, ge oss feedback och hålla en aktiv kommunikation med oss. Första avsnittet kommer vara ett introduktionsavsnitt där ni lär känna oss. Vi berättar också om våra första pluss, hur vi reagerade då det visade sig att vi skulle bli mammor. Tills tisdag får ni nöja er med att lyssna på en teaser. Finns två varianter eftersom den första fick väldigt hög volym på musiken (*tekniskt begåvade människor här hej*) Vi hoppas att det finns överseende med tekniken såhär i början!

Skriv gärna en kommentar och berätta om du kommer lyssna på vårt första avsnitt nästa tisdag. Till att börja med kommer det gå att lyssna på podden på soundcloud, här via bloggen eller appen, men vi sikar på att finnas i alla podcastappar så snabbt som möjligt.

Vi vill rikta ett stort tack till musiker Janne Engblom och hans sidekick Diana Blomster. Det är nämligen dom två som gjort vår introlåt, superroligt att ha en helt egen poddlåt.

Nu är det bara att tuta och köra.

 

Julgubbens hjälpreda

Om ni bara skall köpa en julklapp i år så vill jag att den klappen skall gå till julgubbens hjälpredas insamling. Här kommer du till eventet på FB, där hittar du också mera info om projektet.

I korta drag kan jag berätta att julgubbens hjälpreda samlar in julklappar till barn som av olika anledningar behöver få en julklapp. Projektet är helt anonymt, du behöver bara hämta lappen, köpa julklappen, föra tillbaka den inpaketerade julklappen och lappen  (i tid!! senast den 8.12 på gamlamalmens julmarknad) och hoppas att gåvan gör att ett barn får känna lite mera glädje på julen.

Jag är så glad över att barnen var med, så viktigt för dem att lära sig att alla barn inte lever i den verkligheten som dom har. Vi har pratat massor kring detta och vi kommer absolut att börja köpa julklappar tillsammans till julgubbens hjälpreda varje jul. Jag märker på barnen hur viktigt det var för dem, att känna att dom hjälper någon annan. Dom har stolt berättat åt flera bekanta att vi köpt julklapparna och samtidigt har barnen bestämt skickat iväg släktingar och vänner till biblioteket för att göra det samma. Ännu finns där lappar så hämta din redan idag! Det är en liten grej, inget som räddar världen eller så, men just kring jul känns det ändå lite extra viktigt att alla barn skulle få i alla fall en julklapp.

Råkar man inte bo i Pargas med omnejd kan man säkert hitta liknande projekt i sin egna hemkommun.

Tusen tack till alla frivilliga som jobba med detta och ger oss andra möjlighet att hjälpa till. Detta är startskottet på julen, NU KÖR VI!

 

Aldrig är vi så snabba på morgonen som när vi försovit oss

Ni vet känslan då man vaknar och ser på klockan och inser att den inte alls är 7.30 utan 8.30 och att taxin kommer rulla in på gården vilken minut som helst. Jag tittade på barnen och konstaterade att NU behöver vi vara så snabba som möjligt. På några få minuter hade Adam kläder och utkläder på, taxin rullade iväg mot dagis 8.37 så man kan inte påstå att vi var långsamma.

Hatar dock att försova mig, känns som att jag är efter hela dagen nu. Försöker lugna ner mig med en varm kopp kaffe. Vidar sover ute på terassen och jag skall börja klippa avsnitt 2 av vår podcast.

IMG_6169

Skön torsdag till er!

Tomten är bara en lek

I år har jag berättat att tomten inte finns, att allt prat om tomtar och nissar som ”tittar i fönstren” bara är en lek. Visst kan man ju låtsas om man vill, det kan vara mysigt att fantisera om små tomtar och nissar och leka med det magiska kring julen. Men när barnet, med panik i ögonen, berättar om tomtar som ser in genom fönster och inte vågar somna i eget rum längre (ni vet eftersom risken finns att någon nisse skall se in genom fönstret) ja då är inte leken rolig längre. Då berättar jag ärligt att tomten är en lek och en fantasi som vuxna ibland tycker är rolig att leka med barn. Tomten är en dräkt, på samma sätt som man kan klä ut sig till allt möjligt annat. Jag ser ingen poäng i att försöka övertyga dem om att tomten finns, jag menar han finns inte för oss. Våra barn har alltid varit rädda för utklädda tomtar, så vi har aldrig ens haft en utklädd jultomte hos oss på julen. Julen för mig handlar inte om tomten det handlar om mina nära och kära, julstämning och kärlek.

P1010586

Vi har aldrig gjort någon stor grej av tomten, visst har jag kollat läget ibland med barnen, liksom vill ni skriva en önskelista och skicka den till någon? Men dom har aldrig nappat på så vi har gett önskelistorna till de personer som brukar ge barnet julklappar. Och barnen har alltid vetat av vem de fått sina julklappar. Jag vill att dom skall veta VEM som tänkt på dem och velat ge en present, känns väldigt konstigt att min mommo t.ex. stickat sockor till oss alla men sedan skall ”tomten” få cred för det? NOPE inte i vårt hus. Här läser vi på paketet vem det är som önskar god jul.

P1010597

Har alltid försökt påpeka till barnen att det är minst lika viktigt att GE som att få och de senaste åren har dom då också varit delaktiga i planeringen av julklappar. Vi har gemensamt funderat vad vi skall ge åt andra och dom har också fått ge julklappar till varandra. ALLT för att lägga lite mer fokus på glädjen i att ge. Ifjol fungerade det riktigt bra, dom var så stolta över att de själva hade fått gå i butiken och fundera vad den andra skulle bli glad av. I år har dom redan börjat fundera på vad som skall ge varandra igen och vad dom gemensamt vill ge till Vidar. HÄRLIGT om ni frågar mig.

P1010594

Sen kan man prata om mängden julklappar och hur man skall tänka där, men det är ett annat blogginlägg.

Efter vårt lilla ”missöde” i fredags kan jag ju bara som vänligast tipsa er andra föräldrar om att verkligen gömma julklapparna väl. Och kanske komma ihåg vart man satt dem, då det blev bråttom att gömma och kanske flytta dem till ett bättre ställe genast. Hade i och för sig två glada barn i fredags som visst hade hittat en gömma och var överlyckliga över en BELL-klänning och en ny Halvan bok. OJDÅ! Nåja GOD JUL i november då, haha dom uppskattar ju säkert just dessa saker mer idag då det inte drunknar i mängden av gåvor. TUR att där fanns en sak till dem var också, hade varit lite mer misslyckat om alla Sagas gåvor hade varit på samma ställe.

Gjorde en liten gallup på min Instagram gällande tomtens roll på julafton. SÅ intressant hur olika alla tänker. Vi kommer att prata om det resultatet i ett kommande poddavsnitt av mammas kaffepaus.

Har ni tankar kring jultomten får ni väldigt gärna kommentera och berätta hur ni som föräldrar tänker. Alla gör vi ju det som passar våra barn bäst, inget är mer eller mindre rätt. Och jag ÄLSKAR att jag redan nu känner julstämning i år, det är flera år sedan sist!

 

Pappan i vårt hus

IMG_9566-3
foto: Sofia

Tack Anton för att du är pappan som..

..alltid finns där för våra barn
..varje dag visar för våra barn att du älskar dem och att dom är viktiga för dig
..tar med barnen på spännande äventyr
..släpar med barnen i traktorn ibland, för att låta mamma vila
..vågar vara vuxen
..vågar vara barnslig
..vågar leka med barnen
..vågar se dina brister och jobbar på dem
..vågar gå din egna väg
..vågar stå upp för det som är bäst för din familj

Du är pappan som ALLA barn borde få ha!

IMG_8714
foto: Sofia

Jag är så glad och så trygg med dig vid min sida. Jag litar på att du alltid kommer finnas där för våra barn och att du lika bra som jag klarar av att ta hand om dem. (ja inte Vidar riktigt ännu, han föredrar nog mina pattar) Jag är så glad över att vi i barnens ögon är lika viktiga. Jag är innerligt lycklig över bandet du har med barnen, att ni är nära och så otroligt viktiga för varandra. Vi är ett grymt team du och jag, vi kompletterar varandra och kliver in då den andra behöver vila. Att få vara förälder tillsammans med dig är det roligaste jag gjort.

21752178_10155308081789843_7828384990146042534_n
foto: Anna Riska

Jag konstaterade idag att jag ÄLSKAR att Adam och Saga blivit så stora nu att dom förstår att vi är helt knäppa vi också. Med glimten i ögat skrattar vi massor tillsammans och har en humor som bara vi förstår. Anton bad Adam att övertala mig att koka kaffe, Adam tar spontant en croissant och börjar locka mig som en hund – kom då mamma, kom kom och koka kaffe. Vi skrattar alla. En stund senare meddelar Saga att hon ska kakka, jag ropade tillbaka – HA SÅ ROLIGT! och hon bara ser på oss och vi skrattar ikapp. När farsdagskaffet bärs in till fadern i huset sjunger vi – ute på vår gård, där står en gammal ford. Småskrattandes såklart. Och när Adam ger Anton en kram konstaterar han – pappa du börjar nog bli flint nu!

14900413_10154350105104843_5068394976071209647_n
foto: Creatella

Att få fira pappan i vårt hus känns fint, stort och ändå så självklart. Här var det inget pompa och ståt men känslan av kärlek och glädje var stor. Ja utom då vi var sena till maten, då var det mest väsande och fräsande. Speciellt när en viss typ rusade in till butiken fast vi inte alls hade tid med det, mellan familjesim och farsdagsmiddag. Tänkte bara berätta det så ni också förstår att även dagar då kärleken är stor, finns det utrymme för lite kärleksfullt gräl också. Det är vi i ett nötskal, vi och vår härligt galna familj.

En vlogg från lördagens marängbak, SPÖKMARÄNGER

I denna VLOGG får ni följa med då jag och Adam bakar marängspöken. Efter några små missar blev dom klara och både barn och vuxna gillade dem. Kan inte lova att jag kan göra om dem på samma sätt flera gånger eftersom jag gjorde flera missar. Haha ja om ni inte litar på mina kunskaper hittar ni det recept som jag använde mig av HÄR. Och jag dubblade satsen och fick då 40 spöken totalt. Vill man inte ha randiga spöken lönar det sig också att skippa spritsen och bara ha ett hål i påsen. Man lär sig liksom, men ja häng med oss i videon här under!

mar

 

Att gå och träna är ingen prestation!

P1030304

Nu kan man ändå säga att jag kommit igång med träningen lite, alltså har den senaste månaden tränat 2 gånger i veckan och nu känns det som att det blivit en rutin. SÅ SKÖNT! Visst finns tankarna om att komma igång med styrketräningen där och flåsar mig i nacken varje vecka men jag försöker fokusera på att den tiden kommer komma. Just nu räcker Zumba och step riktigt bra, dessutom är det ROLIGT vilket är A&O när det kommer till att hitta motivationen igen. Kan bara konstatera att det är en himla TUR att Viddes gudmor drar så bra pass att jag blir motiverad att träna, utan henne hade jag aldrig kommit mig iväg till gymmet på kvällarna.

Det skönaste just nu är ändå att träningen inte känns som någon prestation, jag kan gå och göra just så mycket som känns bra den dagen. Jag är helt fine med att gå då ”alla andra” hoppar, jag är helt fine med att göra den ”lättaste” varianten av en rörelsen och jag är helt fine med att ligga och aktivera magmusklerna då ”alla andra” gör situps. För i det långa loppet är det just det jag vinner på. Jag vet ju att ingen kollar vad jag gör även om det ofta känns som att ”alla ser”. Vet inte om det känslan blivit starkare efter att jag faktiskt jobbade som instruktör, för DÅ kollade ju folk faktiskt. Det var ju liksom meningen och min uppgift. Men nu har jag ändå svårt att tro att någon annan ens märker att jag förenklar. Helt klart en fördel av min egna utbildning och kunskap, jag kan ju liksom snabbt komma på motsvarande övning men lättare. För nu är jag inte där för att via för någon annan.

Nu är jag ju där endast och enbart för mig egen skull och behöver inte presenter något alls. Vilket är så skönt! Tanken om att jag som utbildad PT och instruktör borde det ena och det andra susar igenom mitt huvud, men jag litar på att min kropp förr eller senare kommer komma tillbaka. Det finns ingen genväg heller, man måste börja från dagsform och jobba från de. Tänker också ibland att jag kanske gör att någon annan också ”vågar” göra ett lättare steg och kanske känner att passet ändå  funkar okej.

Inte vet jag, är bara glad över att jag är okej med att ta det lugnt. Efter Saga föddes drog jag igång med träningen lite väl ivrigt vilket ledde till att jag fick problem med hälsporre. Något jag verkligen i mån av möjlighet aldrig mera vill ha. Så nu skyndar jag långsamt, småningom skall jag börja få in ett pass till i veckan med fokus på muskelträning, för varje vecka som går blir kroppen mer redo.

Men just idag är det ZUMBA som gäller, vardagsfesten som en kompis så fint kallade det. Och visst är det fest att på en vanlig sketen måndag i november få dansa sig glad och glömma allt annat för en timme.