Kanske NU då?

I dagens läge jobbar jag ju med träning, både som PT och som instruktör men ändå tränar jag långt mycket mindre än jag är van vid. Jag är lite förvirrad rent personlighets mässigt. Inom loppet av några år har jag gått från totalt otränad, till vältränad till dagsform. Vet inte riktigt vem jag är, känns lite som att hela jag är satt på paus. Jag har lärt mig så mycket om hur det är då man är TOTALT SLUT. Då det inte längre handlar om att vara lat, det handlar inte om att bara bestämma sig utan det handlar om att till och med de vardagligaste av uppgifter är en stor börda. Jag var där i hela hösten, sådär totalt slut att tårarna bara rann på kvällarna. I något skede insåg jag att jag MÅSTE släppa kravet på att jag ”borde” träna. För det fanns inte på min världskarta. Blotta tanken på träning gjorde att kroppen gick i baklås, och även om jag ville förstå så blev det så jobbigt. Tack vare mitt jobb rörde jag ju ändå på mig en del, men långt mycket mindre än jag varit van vid. Och jag kan ärligt säga att de känns jobbigt, det känns som att jag tappat min träningsvardag och att jag tappat en del av mig själv.

Nu har ändå mitt mående sväng till det bättre, fortfarande är jag trött som en mupp vissa dagar, men jag måste inte sova några timmar mitt på dagen för att klara av kvällen. Nu är det ändå på en nivå som gör att jobbet igen känns rolig, jag har inte ångest över HUR jag skall ta mig igenom ännu ett pass. Jag kan tycka att motionen känns skönt igen. HÄRLIGA KÄNSLA. Lite lost är jag ändå då det kommer till träning och graviditet. Och som ett svar från ovan ger min största förebild inom träningsvärlden ut en bok för GRAVIDA. Igår kom boken hem och idag skall jag sätta mig ner och läsa, inspireras och förhoppningsvis få lite mer pepp och motivation till min egna träing.img_9805.jpg

Det handlar inte om att kontrollera vikten, eller att göra super resultat just nu. Det handlar om att orka, att orka i vardagen, att orka jobba, att inte ha konditionen totalt i botten innan denna graviditet är förbi. Ännu är det ju nämligen inte försent. Jag får acceptera att hösten gick som den gick, jag klappar mig på axeln över att jag tog mig igenom mina pass på jobbet och att jag kom igenom trimeter 1.

IMG_9808

Inte direkt originellt att kring nyår fundera på träning och en mer aktiv vardag, men med den lilla tvisten som graviditeten dessutom ger är det verkligen inget som är självklart längre. Jag hoppas att jag skall komma igång igen, har satt upp ett litet mål till mej själv, 30 minuters aktivitet varje dag. Aktiviteten kan då bestå av mina pass på jobbet, en promenad, styrketräning eller något helt annat. Men någon sorts aktivitet vill jag se till att jag får till.

Då plusset kom på stickan tänkte jag att NU skulle jag vara den där aktiva vältränade preggokvinnan som håller igång och verkligen njuter av träningen. Men det blev inte alls så, inte hittills i alla fall. Planerar köra ett pass från boken på gymmet nu kommande fredag, eftersom jag har egna pass på jobbet ikväll och i morgon kväll. Lovar uppdatera er om hur passet var. Mest som morot för att få det gjort. Ca. 160 dagar kvar av graviditeten, vilket betyder att man verkligen hinner klämma in både ett och annat pass. Någon annan preggo som känner igen tankarna? Eller är ni sådär härligt aktiva?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s