Det händer grejer i hallen också

Välkommen till vår hall och vårt blivande grovkök, så som den ser ut precis just NU! Det kommer att komma en skjutdörr mellan själva hallen och grovköket, golvet kommer alltså att ersättas med marrakech kaklen där det nu är kakel och sen skall vi också ha dem i grovköket. Det kommer bli så BRA!

IMG_9917IMG_9933

Att anlita en byggare var verkligen det BÄSTA beslutet vi tagit. Ingen av oss har haft varken tid eller energi att göra något åt renoveringen men ändå framskrider arbetet med en jäkla fart. Nu är den nya golvvärmen klar i grovköket och nästa steg där blir KAKLANDET. Förra veckan kom KAKLEN från Marrakech och I´m in LOVE! Vi beställde kaklen från aveo.fi Vi fick väldigt bra service därifrån och kaklen levererades hem till dörren (eller till garaget då där de förvaras till det är dags). Och här ser ni nu två av kakelplattorna. Jag är SÅ nöjd!

IMG_9921

Det kommer bli så bra med dessa på golvet. Versailles i gråvit färg. Åååh dom är så fina att man kunde gråta lite. Också Anton som hela tiden varit lite smått skeptisk till min förkärlek för dessa kakel smalt genast han fick se dem live. Priset på kaklen var väl det som stack honom i ögat, men efter att ha letat runt i olika butiker kunde vi ändå konstatera att jag inte ville ha något annat. Haha jodå vi ÄR överens, men jag har kanske mer åsikter kring just detta än Anton har.

Panelen på väggarna i hallen skall målas vita igen, trappan skall bli helvit och stängd, taket blir vitpanelat och bredvid kakelgolvet skall det komma ett vitt parkettgovl. På de väggarna som inte är panerade tänkte jag faktiskt prova på att måla med Kalklitir färg. Tycker det ser så snyggt ut hemma hos andra bloggare, så jag är helt klart påverkad av reklam i detta skede. Det svåraste blir alltså att välja vilken nyans vi ska ha. Just nu lutar det mot Winter primo, men lika hastigt är jag inne på Winter secco igen. Körde omröstning på instagram, och även där är det rätt så jämt mellan åsikterna. Mer röster på seccon. Utgår ifrån att båda helt enkelt är bra. Kanske ändå kör den ljusare nyansen eftersom det kanske blir onödigt mörkt där annars. Alla färger är ju så fina, hur ska man ens kunna välja?

Skärmavbild 2018-02-27 kl. 15.01.50

bild lånad från Aveo.fi

något fint till lillebror

IMG_9907 2

Har ni sett något så sött? Små små tovade tofflor som kom på posten för ett tag sedan, små söta tofflor som skall pryda små söta bebisfötter i sommar och sedan fungera som en fin detalj i lillebrors rum. Kunde inte hålla mig från att beställa ett par från lykkeliten.fi.  Beställde likadana till en kompis bebis vid julen och redan DÅ blev jag kär. Så otroligt fina, så mysiga och helt otroligt ljuvliga ❤

IMG_9901 2

Passade också på att klicka hem några urgulliga nappband, alltså dom är ju också SÅ LJUVLIGA! Ser mer och mer framför mig att lillebror inte kommer ha speciellt färgglada kläder som bebis, mer naturnära ljusa färger. Barnen skall också få varsin isbjörns hoodie, alla 3 matchande pluss att lillebror skall få en isbjörns romper också. Åååh som jag längtar, jag ser dem alla 3 framför mig och det är en av målbilderna jag har för att orka igenom denna graviditet.

Saga ville dessutom genast ta tofflorna till sin docka, men där fick mamman säga NEJ. Dessa tofflor är på tok för fina för att leka med och sparas absolut till bumlingen kan använda dem.

Kan vi prata om magsjukan och hur man beter sig efter den?

IMG_9912

Varje år, VARJE ÅR som vi haft något barn på dagis så har HELA familjen drabbats av magsjukan minst en gång. Anton, som inte haft magsjuka sedan han själv var barn, har också blivit sjuk och jag gissar ändå på att bobborna oftast kommer hem till oss från dagis. Jag vet, precis som så många andra småbarnsföräldrar, att man lättare blir sjuk om man har barn på dagis. Många barn på samma plats gör att egna barn lättare smittas och säkert också smittar andra. Önskade verkligen att vi skulle slippa det eländet denna vinter, speciellt med tanke på att jag redan mått illa hela hösten. Men så igår, började 1 av 4 barn spy här hemma och det vrider sig i magen på mig. Är det nu vi alla skall bli sjuka? 4 barn och 2 vuxna på 1 toalett känns inte helt optimalt. Snabbt som blixten skickade jag meddelande till både dagis och ergoterapeuten att det inplanerade mötet på dagis idag måste inhiberas för Adams del. Jag vill inte föra honom till dagis (även om han gick och sova FULLT FRISK och vaknade likaså imorse) med risk för att han skall bli sjuk där eller smitta ner någon annan på dagis. De känns surt att behöva avboka morgondagen, men vi har inget val.

Hoppas så innerligt att andra föräldrar tänker på samma sätt. Kan vi vuxna försöka ta vårt ansvar denna vinter? Kan vi se till att våra barn inte kommer till dagis innan dom OCH ALLA ANDRA I FAMILJEN varit symtomfria i 48H? Magsjukor kommer ju säkert alltid att finnas, men om man kunde minimera den ens lite skulle ju alla vinna på det, eller hur? Symtomfri betyder ju inte att det var 2 dygn sen senaste spyan, symtomfri betyder att barnet (eller man själv för den delen) och alla syskon i familjen inte heller haft diarré eller stegring eller dålig aptit under de senaste 2 dygnen. Man skall alltså vara helt frisk innan man kommer tillbaka till dagis. För barnets skull, för de andra barnens skull, för föräldrarnas skull och för personalens skull. Detta pratas det om på varje föräldramöte och ändå känns det som att det inte är något som alla föräldrar respekterar.

Det är ett pusslande att få ihop vardagen då kidsen är sjuka, men det är ju VÅRT ansvar som föräldrar att pussla ihop det. 

Sjuka barn skall inte vara på dagis, det tycker väl alla. Och jag förstår att man inte alltid kan hålla barnen hemma tills snoret slutat rinna, eftersom snoret rinner på kidsen under så gott som hela hösten och vintern i värsta fall. Men om vi i alla fall kunde hålla kidsen hemma så länge skiten rinner, så skulle vi redan komma långt. Har man småbarn måste man liksom räkna med att vabba, man måste ha ett jobb som möjliggör vabb eller hitta någon annan lösning som gör att barnen kan stanna hemma från dagis tills de är friska. Det är svårt, I know, men vi måste fixa de!

Idag borde det vara dagisdag för våra kids, men det blev det alltså inte. Tur för övriga familjer på dagis så har vi i alla fall inte varit på dagis på över 1 vecka, i och med att Saga var flunssig förra veckan. Så just denna gång kommer smittan från andra håll. För att skona andra och oss själva hålls vi hemma i 2 dagar till, om inte någon annan blir sjuk förståss, då blir det längre. I hopp om att resten av oss skall klara oss och samtidigt beredda på att vi kan åka dit en efter en hela bunten.

IMG_9898

Håll tummarna att vi andra slipper!

 

”men det är ju inte något fel på Adam! varför behöver han terapier?”

Vi hade ett möte på dagis här om veckan, ett möte som gällde våran blivande förskolepojke och hans kommande förskolestart nu till hösten. Ett möte där både barnträdgårdsläraren och specialbarnträdgårdsläraren deltog, tillsammans med barnpsykologen, talterapeuten och ergoterapeuten. Vi föräldrar var också med och tillsammans gick vi helt enkelt igenom det senaste året, hur terapierna gått och går och hur vi alla på olika håll och gemensamt kan stöda Adam i hans utveckling. Vi pratade också om den kommande förskolan och skolan (hallå GALENSKAP att killen är så stor att sådant är aktuellt?!?) eftersom vi valt, i samrådan med dessa tidigare nämnda personer, att ansöka om en förskoleplats i ett annat dagis än det Adam ”hör” till geografiskt. Helt enkelt för att han skall lära känna de barn som kommer börja i samma skola som honom sen, då han börjar ettan.

Jag satt där under mötet och kände mig så RÖRD över att alla människor som samlades i rummet var där endast för Adams skull. Tänkt ändå vilken LYX han har och vilken lyx vi har, som får all denna service och hjälp så gott som gratis. Dagisavgiften är ju inte gratis såklart, men allt det andra FÅR Adam. Det är minsann något att vara tacksam över!

IMG_0725

Vid 4-års kollen på rådis konstaterades att Adam skulle kunna ha nytta av att gå till både talterapeut och ergoterapeut för bedömmningsträffar. Efter dessa träffar visade det sig, vilket vi också själva hade trott, att Adam behöver lite extra hjälp och stöd. Och OJ vilket stöd vi fått, jag är verkligen så glad över att rådis lotsade in oss mot rätt riktning redan då han var 4. Vi fick själva också ha en åsikt, om vi trodde att Adam kunde ha nytta av detta redan nu eller om vi ville vänta till 5 års kollen. Min spontana åsikt var och är att vi GÄRNA tar emot all extra hjälp och allt extra stöd som vi bara kan få, för att våra barn skall få en så bra och problemfri vardag som möjligt. Är så glad över att vi tog emot hjälpen, att vi kom igång med hela denna rumba redan vid 4 år istället för att missa ett helt år och komma igång med allt först nu året innan förskolan. För Adams skull har det extra året verkligen inte gett annat än positiva saker!

IMG_9806

”men det är ju inget fel på Adam? varför behöver han terapier?” Nej precis, det är ju inte något fel på honom, eller på något annat barn som har nytta av terapier av olika slag. Adam är som vilken vanlig blivande 6 åring som helst på så många sätt, han leker med sina kompisar på dagis, han är aktiv och glad mest hela tiden, men vid vissa situationer behöver han extra hjälp och stöd. Mer dramatiskt än så är det inte, mer annorlunda är så är han inte. Adam älskar att åka till regnbågen (terapistället i Åbo dit vi får gå till) han är så stolt och nöjd då han berättar vad dom jobbat med och lekt tillsammans med tal- eller ergoterapeuten. Och han gör så stora framsteg hela tiden. Så skönt att få vägledning också, så att vi som föräldrar på bästa sätt skall kunna hjälpa Adam.

Tänk ändå vilket fint system vi har, att det erbjuds hjälp och stöd till de barn som behöver det. Saga väntar ivrigt på sin 4års kontroll eftersom hon också vill börja gå till regnbågen, och jag ÄLSKAR att det är den vägen barnen ser på det. Att åka till regnbågen är något man VILL göra och inte något man måste. Det är aldrig Adam som är sur då det är terapidag, det är Saga. Adam får gå till ett magiskt rum med massa skojiga saker och leka. Vilket barn hade inte älskat det? Jag förstår att Saga är avis. Hon kommer knappast att behöva samma stöd som sin storebror, inte i nuläget i alla fall. Dessa 1,5 år med olika former av terapier har gjort att jag ALLTID kommer ställa mig positivt till att få möjlighet att ge mina barn det lilla extra stödet om det behövs.

 

VABruari

Ja men hej! En vecka sedan sist, har inte ens haft upp datorn sedan jag bloggade senast. Veckan flöt på, Saga var krasslig hela veckan så även om barnen inte egentligen hade sportlov, så var dom borta från dagis precis hela veckan ändå. Började redan se ljuset i tunneln, kanske vi nu, ÄNTLIGEN skulle vara klara men denna EVIGA sjukstuga. Ni anar säkert vart jag skall komma, ja men precis. Igår kväll innan jag gick och sova kände jag redan hur huvudvärken smög sig på, var totalt slut i kroppen och knoppen och viskade försiktigt till Anton att det inte alls känns bra.

Mycket riktigt vaknade jag redan i natt men DUNDERHUVUDVÄRK deluxe och ett huvud fullt av snor. I min ensamhet där på natten rann tårarna då jag insåg vart detta skulle leda, IGEN. Några timmar senare var jag uppe med resten av familjen och våra gäster från Österbotten och fick se mig besegrad. Fick sjukanmäla mig till jobbet för femtioelfte gången denna vinter och ringa och beställa tid till skärgårdsdoktorn (som inte heter så längre men det heter så i min telefon). Fick en tid till eftermiddagen, det konstaterades att det igen en gång var ”vanlig” flunssa, att mina slemhinnor är supersvällda och att det inte ÄNNU fanns någon vätska i bihålorna. Läkaren menade dock att risken är rätt så stor att det blir stopp där igen, om jag inte sköljer och sprayar näsan och biholorna. Sjukskriven hela veckan med stränga order om att NU VILAR DU! 

Och här sitter jag nu, resten av familjen och våra bonusbarn är på klättringsäventyr och jag dricker tekopp nr. X för idag. Februari börjar och slutar alltså på precis samma sätt, och jag inser att jag inte kan göra något annat än att ta det lugnt. Försöker att inte stressa, verkligen försöker allt vad jag kan men det är inte så lätt. Är så glad över att vi råkar ha mina kusiner här ännu några dagar, eftersom dom leker och underhåller kidsen så att jag skall kunna vila.

Avslutar med några glada vinterbilder från de få dagarna vi hann ha, då alla var pigga och glada njöt av de härliga dagarna i kylan och solen.

IMG_9800

IMG_9797IMG_9741IMG_9754

 

Ja må jag leva!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Malins 27-års dag! HURRAHURRAHURRAAA! Ja men god morgon på er, här sitter en nybliven 27 åring och VÄNTAR PÅ ATT FÅ KONTAKT MED EN LÄKARE! Ja alltså 27 börjar på samma sätt som 26 slutar och dumt hade det väl varit att ens tro något annat. Nåja får se vad resultatet blir denna gång då. Och som grädde på moset är Saga flunssig igen ett varv hon också, och min egna flunssa tar igen ett nytt uppsving med täppt näsa och hostatacker. Nåja det var hälsouppdateringen för idag. Spännande eller hur?

IMG_1326

I morse vaknade jag och kände födelsedagspirret i magen, blandat med lillebrors sprattel  ❤ och någon liten form av sammandragningsliknande känslor?!? Låg kvar i sängen och väntade och tillslut kom dom då äntligen. Alla 3 sjöng dom JA MÅ HON LEVA och delade ut presenter och kort. Älskade familjen ändå, och vilka fina gåvor sen. En ny plånkka, en kopparstekpanna och det finaste av allt biljetter till finalen på MELLO. Båtresa, hotellövernattning i Stockholm och så melodifestivalen. En hel helg tillsammans med Anton, verkligen något att se framemot ❤

IMG_1332

Nu ska jag åka till HVC, roligare saker kunde man ju göra på sin födelsedag..

Livet som virrpanna

Säger inte att jag annars heller är en människa som har speciellt bra koll på saker och ting, men alltså denna graviditet och alla hormoner som spökar gör mig ju totalt ofokuserad. Igår t.ex. var jag påväg till rådis, hade till och med skrivit in det i min kalender och satt påminnelse på min telefon (för jag vet ju att jag så lätt annars glömmer).

Jobbade till 12.45 och hoppade sedan i bilen, nöjd och glad. Väl inne i huset fick jag en känsla av att något inte var rätt ”har jag faktiskt tid idag?” I samma veva kom jag ihåg att man ju brukar få ett meddelande en dag innan man skall till rådis och jag hade inget minne av att jag skulle ha fått ett sådant meddelande denna gång. Tog upp telefonen och i samma sekund darrade den till, ”en tid har reserverats till dej TORSDAG 15.2”

Jag var alltså där vid rätt klockslag men fel dag. Kändes ju rätt så onödigt. Men så idag var det dags för ett nytt försök och denna gång gick det bättre. Tycker verkligen om att gå till rådis, så skönt att få sitta och prata och fundera och idag hade vi faktiskt riktigt bra diskussioner också. Pratade om mammaledigheten och alla papper som behövs inför det, minsann en hel del papper så ska börja fixa fram dem så snabbt som möjligt så att jag inte glömmer. Som sagt virrpanna som jag är. Nu blir det några timmar jobb igen. Vi hörs!

img_1467

Bild från efter gårdagens pass, börjar minsann vara en ordentlig kula där nu.