Ja må jag leva!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Malins 27-års dag! HURRAHURRAHURRAAA! Ja men god morgon på er, här sitter en nybliven 27 åring och VÄNTAR PÅ ATT FÅ KONTAKT MED EN LÄKARE! Ja alltså 27 börjar på samma sätt som 26 slutar och dumt hade det väl varit att ens tro något annat. Nåja får se vad resultatet blir denna gång då. Och som grädde på moset är Saga flunssig igen ett varv hon också, och min egna flunssa tar igen ett nytt uppsving med täppt näsa och hostatacker. Nåja det var hälsouppdateringen för idag. Spännande eller hur?

IMG_1326

I morse vaknade jag och kände födelsedagspirret i magen, blandat med lillebrors sprattel  ❤ och någon liten form av sammandragningsliknande känslor?!? Låg kvar i sängen och väntade och tillslut kom dom då äntligen. Alla 3 sjöng dom JA MÅ HON LEVA och delade ut presenter och kort. Älskade familjen ändå, och vilka fina gåvor sen. En ny plånkka, en kopparstekpanna och det finaste av allt biljetter till finalen på MELLO. Båtresa, hotellövernattning i Stockholm och så melodifestivalen. En hel helg tillsammans med Anton, verkligen något att se framemot ❤

IMG_1332

Nu ska jag åka till HVC, roligare saker kunde man ju göra på sin födelsedag..

Livet som virrpanna

Säger inte att jag annars heller är en människa som har speciellt bra koll på saker och ting, men alltså denna graviditet och alla hormoner som spökar gör mig ju totalt ofokuserad. Igår t.ex. var jag påväg till rådis, hade till och med skrivit in det i min kalender och satt påminnelse på min telefon (för jag vet ju att jag så lätt annars glömmer).

Jobbade till 12.45 och hoppade sedan i bilen, nöjd och glad. Väl inne i huset fick jag en känsla av att något inte var rätt ”har jag faktiskt tid idag?” I samma veva kom jag ihåg att man ju brukar få ett meddelande en dag innan man skall till rådis och jag hade inget minne av att jag skulle ha fått ett sådant meddelande denna gång. Tog upp telefonen och i samma sekund darrade den till, ”en tid har reserverats till dej TORSDAG 15.2”

Jag var alltså där vid rätt klockslag men fel dag. Kändes ju rätt så onödigt. Men så idag var det dags för ett nytt försök och denna gång gick det bättre. Tycker verkligen om att gå till rådis, så skönt att få sitta och prata och fundera och idag hade vi faktiskt riktigt bra diskussioner också. Pratade om mammaledigheten och alla papper som behövs inför det, minsann en hel del papper så ska börja fixa fram dem så snabbt som möjligt så att jag inte glömmer. Som sagt virrpanna som jag är. Nu blir det några timmar jobb igen. Vi hörs!

Bild från efter gårdagens pass, börjar minsann vara en ordentlig kula där nu.

De finaste av vänner <3

Måndagen och tisdagen var riktigt tuffa för mig, hamnade riktigt djupt ner i en svacka och allt kändes bara jobbigt. Men en sprängande huvudvärk är det inte lätt att se ljust på något alls, och att då FÅ spy ur sig hur skit allt känns utan att en endaste en påpekade ”att det nog är värt det i slutändan ändå” känns så skönt. Tänk ändå en sån tur att jag råkar ha så fina vänner, som ringer och som skickar peppande meddelanden. Det betyder verkligen GULD just nu, lite mer än annars faktiskt. Alla samtal och all omtanke, gör att jag inte kände mej så ensam. Att bli bjuden på lunch, eller kaffe och bara få sitta ner en stund och kanske till och med glömma allt som känns svårt gör att man orkar skrapa upp sig själv ännu en gång och kämpa vidare.

_MG_6662

Det finaste man kan ha är ju vänner som LYFTER en då det känns tungt. Foto: Anna Riska

Och idag var ju en ny dag, inte en huvudvärksfri dag men en bättre dag än de två senaste. En dag då det känns genomförbart att jobba igen, en dag då det INTE känns som att jag helst skulle lägga mig i ett mörkt rum och vara ensam där i 4 månader eller så. Otroligt ändå hur måendet kan variera. Säger inte att allt är bra idag, för riktigt så enkelt skall det ju inte vara. Fortfarande är mina tankar ett enda virrvarr och känslorna hoppar hejvilt blandat med att kroppen känns slut. Men attityden är en bättre och om de så bara varar för en endaste en dag denna vecka måste jag ju passa på att njuta lite.

Utan mina vänner och min familj hade jag nog inte fixat detta, hade fått ge upp och vändag eller inte så är jag så tacksam för dom alla. VARENDASTE EN ❤

Det här med barnvagnar

Igår skrev Carro ett inlägg om vilka vagnar dom haft till sina två tjejer (klick klick HÄR för att läsa de) Det fick mig att börja tänka på att vi ju faktiskt skall ta och damma av våran fina vagn igen ”snart”. Den har inte varit i speciellt aktiv användning det senaste halvåret. Vi har inte haft speciellt många vagnar egentligen, då Adam föddes hade vi en EmmaLjunga vagn och en resevagn, men vi har sålt bort dessa två och i dagens läge har vi bara vår finfina Bugaboo Donkey.

Och jag börjar faktiskt LÄNGTA efter att få packa ner ett litet skrutt i en vagn igen. Vi var väldigt nöjda med våran bugga då Saga var liten och jag tror minsann att vi kommer vara riktig nöjda med samma vagn nu till lillebror också.

våranvagn

bild lånad från babyshop.se

Hade ju gärna köpt en sprillans ny vagn igen, bara för att det är skoj med en ny vagn och för att det kommit en NY modell.. MEN kan inte rättfärdiga det över huvudtaget, för det vagnarna är ju inte direkt gratis. Istället kommer vi (säger vi fast det nog är mest jag som bryr mig om detta då) klicka hem nya tyg till vagnen. Dom gamla tygen är svarta och har blivit rätt så solblekta, speciellt suffletten, så de känns riktigt bra att köpa nya tyger till lillebrors del. Syskonsitsen får vara svart, eftersom den ändå är så mycket mindre använd och eftersom den knappast kommer behöva användas speciellt mycket.

donkeysuflett

bilderna lånade från babyshop.se

Har snöat i mig på denna gråa färg, HUR FIN är inte den? Skall så småningom börja klicka hem saker som vi behöver till lillebror, bara för att sprida ut utgifterna lite mer och inte behöva köpa allt i maj. Sen kommer vi också beställa hem en ny sovpåse till vintern (alltså inte aktuellt på länge ännu men ivrig som man kan bli har jag ju ändå bestämt det redan, Sagas sovpåse är nämligen rosa vilket i sig inte är något större problem MEN en så ljusfärg som använts i 3 år blir rätt så smutsig och sliten) Med dessa finheter känner jag att vagnen kommer bli precis en sådan vagn som vi behöver nu. Stora lufthjul som passar bra på våra grusvägar, svängbara framhjul vilket gör att vagnen ändå blir smidig också i stan. Kör man vagnen i MONO läge har man dessutom en riktigt behändig korg vid sidan av ligg/sitt delen. Och den korgen gillade jag massor, så man inte behöver ha alla saker under vagnen.

Adapter till bilstolen kommer jag också beställa, bara vi bestämt vilket babyskydd vi skall köpa. Det är ingen dyr investering, så även om jag vet att det inte är absolut nödvändigt att ha just detta, så känns det ändå som en bra grej att ha.

En annan sak som jag också skulle vilja köpa, men som inte heller är aktuellt ännu på lääääääänge är en springchassi till våran bugga. För även om Donkeyn är bra på alla sätt och vis så är det inte en vagn som man skall springa med, och jag höll ju faktiskt på med löpning en del innan jag blev gravid. Har målat upp en målbild där Adam och Saga cyklar och lillebror sitter i springvagnen och jag kan löpträna tillsammans med alla 3. (förstår att ni erfarna 3barnsmamas småler lite just nu, det är helt okej) Men funderar ändå på att skaffa ett sådant chassi, sittdelen passar nämligen samma som vi redan har så det blir ju lite som en NY vagn fast ändå inte. Två flugor i en smäll. Kanske jag kunde önska mig detta chassi till PUSH-present?!? Rätt rimligt ändå eller hur?

spingvagnen

bild lånad från babyshop.se

Vilken vagn skuffar du omkring på just nu? / Vilken vagn har varit din favorit? och vilka egenskaper är viktiga i en vagn för dej och din familj?

 

 

En hälsning från sängen..IGEN..

Det tycks inte vara meningen att jag skall bli frisk, igår var jag tillbaka på jobbet (efter 3 veckors paus) och det gick helt okej tills jag höll första passet. Under andra halvan av passet dundrade en GALEN huvudvärk igång och sedan dess har jag dragits med det. Varit däckad hela dagen idag. Känns så SURT! Som tur skall jag till rådis imorgon, hoppas på något MAGISKT därifrån. Ingen aning om vad egentligen, men håller hoppet uppe. Skönt också att få kollat att alla värden är som dom skall, kämpar redan med ett sköldkörtelvärde som inte vill hållas på bra nivåer.

Känner mig så dålig som inte kan jobba, känner mig dålig som inte orkar vara mamma heller. För att inte tala om fru eller kompis. Och jag vet att alla har förståelse, att jag inte borde ha dåligt samvete men ändå har jag det. Ja alltså jag ligger här just nu och tycker synd mej själv. Om det inte märks.

P1030087

drömmer mig tillbaka till Teneriffas stränder

Känner inte igen mig själv längre, har gått från en glad och aktiv mamma som tränat många gånger i veckan och orkat med en massa bus, till en mamma som just och just orkar vakna på morgonen. Är konstant trött, konstant korta nerver och har konstant dåligt samvete. Det känns verkligen hemskt. Försöker trösta mig själv med att det kommer gå över, jag är inte gravid för resten av livet och det kommer komma dagar igen då det finns tid och ork för allt det som jag EGENTLIGEN vill göra. Tröstar mig också med att min fina man ställer upp, han fixar och donar och tar barnen så mycket han bara hinner. Tillsammans med andra viktiga människor runt omkring oss får vi vardagen att rulla, är så tacksam över all hjälp som vi får. Vi fixar nog detta tillsammans även om det känns tungt just nu.

_MG_5443

Fotot: Anna Riska

Kroppen förfaller framför mina ögon och det blir psykiskt riktigt jobbigt det också, förstår ju mina egna känslor med tanke på min egna historia. Men en trött mamma äter liksom inte det mest hälsosamma man kan komma på. Mixa upp det med flunssa, stress och ett sötsug utav bara helvete så kommer man snabbt på att resultatet inte blir så bra.

799A5324

Foto: Anna Riska

Huvudsaken är ju att lillebror har det bra där inne i magen, och han har det bra han busar omkring där och sparkarna blir tydligare och tydligare för varje dag som går. Det gäller att försöka greppa efter dom små bra sakerna, när allt börjar kännas som mest motigt.

Om någon nu sitter på en solskenshistoria om en graviditet som blev bra kring vecka 23 är jag mer än tacksam över att få höra om det.

Nya tider NYA tankar

Läste ett inlägg här om dagen, som handlade om att man inte borde använda dagis som barnvakt, om man är hemma med yngre syskon eller om man t.ex. skall gå till frissan, ja det där gamla vanliga halvprovocerande / helprovocerande åsikterna. Suckade och tänkte bara JAJA provocera du bara. Men sen insåg jag ju att jag också har varit där och haft liknande åsikter..

TÄNK VAD TUR ATT MAN KAN OCH FÅR ÄNDRA ÅSIKTER!

Då jag var gravid med Saga predikade jag också om att Adam SÅKLART skulle var hemma med mig, då var han alltså under 2 år. Det var en STOR grej som jag absolut ville få fram så att ALLA skulle veta att han minsann inte behöver lämnas bort på dagen. Jag ansåg att man såklart skall ha sina barn hemma om man själv är hemma och bla bla bla. Idag skäms jag, PÅ RIKTIGT skäms jag, för att jag trodde att allas vardag var lika som min egna. Jag skäms över att jag ville höja upp mej själv och ”visa” att jag är en så duktig mamma som inte har min 2 åring på dagis. Kände på något konstigt sätt att jag blev en bättre mamma för att Adam var hemma med mig om jag pratade om det med andra. Och jag försökte inte ens förstå varför någon annan mamma valde att göra på ett annat sätt, jag tyckte bara att dom mammorna var lite lata.

Visst kan man diskutera dessa frågor, men diskussionen skall handla om annat än vilken mamma som är bra och vilken som är ”dålig”. Så länge vi i Finland har subjektiv rätt till dagvård har INGEN annan med att göra varför man väljer att ha barnen i dagvård. P U N K T!

(edit: tydligen väljer kommunerna nu själva om man har subjektiv rätt till dagvård eller inte, tack till Alexandra som upplyste mej om detta! Som tur har Pargas inte tagit bort den rätten. Poängen är ändå den att det inte är andra mammors som bestämmer om man har rätt att ha barnen i dagvård eller inte!)

IMG_4256

Jag har som tur växt till mej och mognat, både som människa och i min mammaroll och idag känner jag att jag väldigt sällan bryr mig i hur andra människor väljer att göra med sina liv, i sin vardag och med sina barn. Jag känner att jag och min familj börjat hitta vår väg och ju säkrare vi är på den vägen desto mindre intressant blir andras val. För faktum är ju att jag KAN om jag VILL välja, och andras val påverkar ju inte den möjligheten. I höst får jag fritt välja hur vi skall göra med Saga, vill vi ha henne hemma eller vill vi ha henne på dagis. Det valet är vårt och den valmöjligheten är jag faktiskt glad över att vi har. En valmöjlighet som vi alla borde vara tacksamma över att finns, ingen tvingar dej att ha barnen varken hemma eller på dagis vilket gör att alla familjer själva kan välja vad som passar bäst för dem. Hur BRA är inte det?

Att öppna upp för diskussion är ju något helt annat än att klanka ner på någon, man kan ju faktiskt diskutera och komma fram till att man tycker olika. Dessa diskussioner kan man ha om det mesta, vaccin, socker, skärmtid osv osv osv. Jag diskuterar gärna frågor kring barn, men jag har inte något behov av att få andra mammor att tänka lika som jag. Det finns frågor som jag brinner extra mycket för då det kommer till MINA barn, men varför skulle de sakerna behöva vara det viktigaste för ANDRAS barn?

Nej vet ni vad, jag säger lite som Kaspar i Nudådahlens morfar (annars en riktigt bra julkalender)

”Tro på Gud och ärligt vandra, sköt dej själv och skit i andra!”

 

Strukturultra

Hejhopp! Vi är hemma igen och efter en rätt jobbig flygtur hem åkte jag via läkaren och fick konstaterad bihåleinflammation. Så jag är sjukledig resten av veckan och skall nu verkligen försöka kurera mig. Blir knäpp snart om jag inte blir frisk.

Idag hade vi i alla fall ett spännande möte. Det var nämligen dags för strukturultrat. Vi valde att ta barnen med och för oss blev det ett bra beslut. Det blev ett positivt minne för båda barnen och båda var ivriga på att få veta lite mera om bumlingen. Det var två ivriga blivande storasyskon som hämtades från dagis idag och sedan styrde vi då bilen mot Åbo.

IMG_1224IMG_1226

Kände själv lite extra fjärilar i magen inför undersökningen, det är ju alltid lite extra spännande med ultra. Hoppade upp på britsen och undersökningen började. Allt såg bra ut med bumlingen i magen vilket såklart var det viktigaste och barnen tyckte att det var spännande att se bebisen och att lyssna på bebisens hjärtljud. Sen fick vi också se då bebisen sög på tummen och sparkade omkring. Sköterskan frågade oss om vi ville veta om det var en lillebror eller lillasyster. Barnen var båda ivriga på att få veta så jag (som varit osäker ända tills idag) bestämde där och då att vi skulle ta reda på det i alla fall. Ett beslut som jag är riktigt nöjd med nu. Hade också kunnat hålla det hemligt, men som sagt känns det bra såhär också.

Efter en liten stund konstaterade sköterskan att det var en liten..

LILLEBROR 

som busar omkring där inne magen. Anton har redan länge trott på pojke och jag drömde faktiskt att det var en pojke och tydligen stämde ju det. Känns så härligt med en liten lillebror, dessutom var det ju pojknamnet som vi nu tänkt en stor favorit för mig.

IMG_1271

Vecka 22 idag, vilket betyder att vi är över halvvägs nu. Allt blev så mycket mer verkligt idag då vi fick sen bumlingen och nu kan vi prata om lillebror istället för bebisen. Vi väntar ivrigt på honom hela bunten.