Tuffa tider

IMG_1939

Mitt blad glada ballonger och andra roligheter denna helg smyger sig en känsla av tyngd i hjärtat, spciellt om kvällarna då barnen somnat. Det är tuffa tider för vår familj just nu, en mamma som är/varit utmattad och är höggravid och en pappa med handen i paket är inte direkt ingredienser för harmoniska veckor. Plussa då till att vi fortfarande är mitt i en renovering, att Anton är jordbrukare och borde så på åkrarna, att maj är fullt av program (även om det till 95% handlar om positiva saker). Projekten hopar sig och mitt i allt känns det nästan övermäktigt att tänka att vi skall stå redo att ta emot en till liten bebis om bara en månad, det var jämt en månad igår till beräknat datum faktiskt. Måtte han inte få för sig att komma tidigare. Måtte vi hunnit ikapp ens lite tills dess. Måtte det har blivit lite mer balans i vardagen igen.

Jag vet att det finns de som har det kämpigare, de som har det säkert 1000 gånger värre än vi har det, men ändå tynger känslan i hjärtat. Jag försöker verkligen att tänka positivt, för det finns så mycket att vara glad över, men oj så svårt det är.

Ni vet den sköna känslan då det redan känns som att man börjar nosa på mållinjen. Vi var redan där och nosade och började känna att vi ror iland alla vinterns evighetslånga projekt. Efter månader av tvivel, då det äntligen började kännas som att vi kommer ro iland detta trots allt, nej då får livet för sig att slänga ut några lösa stenar på vägen och *PANG* så blir det en ordentlig vurpa. Frustrationen över allt man så gärna hade gjort, frustrationen över allt det som MÅSTE göras och frustrationen över stubiner kortare än vad de vanligtvis är. Vi är knappast de enda föräldrarna i världen som vänder frustrationen mot varandra, man vet liksom hur dåligt det är att göra så och ändå står man där och gnabbas om totalt onödiga saker. Och känslan av tyngd blir ännu lite tyngre.

IMG_1950

Mitt i allt detta finns det folk som räcker ut handen och hjälper och det är jag evigt tacksam över. Det gör att man orkar försöka lite till. Vi är i alla fall inte ensamma i detta, vilket gör det hanterligt även om jag gärna hade lagt mig ner och skrikgråtit några omgångar den senaste veckan. Frustationsgråt är också en tung gråt, en gråt som inte gör att det känns lite ”bättre” efteråt. Vi gör alla så gott vi kan just nu och mer än det går det inte att göra. Det vet jag och det påminner vi varandra om hela tiden. Men det är tuffa tider hos oss just nu, harmonin jag kände för någon vecka sedan är bortblåst. Vi kämpar vidare, fokuserar på det fina vi har och försöker att inte bli för frustrerade för projekten som stampar på ett ställe.

Nu är det i alla fall måndag, en ny vecka som ger möjlighet att ta nya tag. Allt känns i alla fall lite ljusare idag. Och äppelträden blommar vackert på gården.

IMG_1965

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s