En bestämd kille med små rinnande ögon

Vet inte om det är den senaste veckans stress hos mig eller om det helt enkelt är en FAS (alla med småbarn känner igen alla dom här FASERNA som speciellt bebisar har) men Vidar har haft svårt att komma till ro vid bröstet den senaste tiden. Tycker han ”smackar” ganska mycket då han äter, vilket gör att han sväljer mycket luft. Försöker få honom att ta ett bra grepp och sådär, men smackande kommer ändå.

Någon som känner igen sig här? Kan inte komma ihåg att de två tidigare har smackat såhär. Tar gärna emot tips.

Han har dessutom gått från en bebis som i princip gärna äter när helst det bjuds på mat till att det inte ens går att sådär ”backup” mata honom innan man skall iväg någonstans. Han blir så ARG om man försöker ge honom mat då han inte är vrålhungrig. Det gör ju att det blir lite mer knepigt att komma sig iväg och att han har svårare att somna och komma till ro. Nåja vi får väl vara hemma och ta det lugnt, det har ju varit rätt mycket program för en liten liten bebis hittills i hans liv.

Genast då något känns lite konstigt med Vidar blir jag lätt ganska stressad, och att stressa ännu över amningen gör ju inte direkt att det blir bättre. Amningen blir ju liksom bara mitt ansvar, så tror det är därför jag känner mig stressad. Alltså det handlar egentligen inte om stora utmaningar nu heller, det är bara det att amningen fungerat felfritt från dag 1. Känns lite tråkigt att ”gå tillbaka” då han redan är 7 veckor gammal. Nåja vi skall iväg till rådis på måndagen, då får man i alla fall se om han gått upp i vikt som han skall. Har han vuxit bra är det ju inget att fundera på, men annars får vi väl helt enkelt se vad vi börjar hitta på. Målsättningen är nog att fortsätta såhär i alla fall, så jag hoppas vi får lugnare och mysigare amningsstunder igen. Han sover bra på natten, vilket ju nog skulle tyda på att han är mätt i alla fall. Hade liksom naivt tänkt att med barn nummer 3 är man lugn och säker kring allt, men måste nog säga att jag nästan lika osäker denna gång också. 

En annan sak som jag behöver prata om med rådis är Vidars små rinnande ögon. Han har trånga tårkanaler och ögonen rinner och varar ganska så mycket. Han har redan fått en antibiotika kur och det hjälpte inte speciellt mycket, så skulle gärna undvika mera antibiotika.

Någon läsare som har erfarenhet av trånga tårkanaler hos bebisar? Tips? När gick det om?

Malin-Helenius-web-10foto: Ellen Kivistö

Dom där riktigt dumma frågorna

”har du haft det roligt idag?” & ”vem har du lekt med?”

Har ni tänkt på att dessa frågor egentligen inte alls är speciellt bra att ställa till barnen efter en dag på dagis/förskola/skola/dagklubben/parken osv. Redan i frågan ställer man då krav på barnet. Roligt är något man måste ha haft och det är väl självklart att du lekt med någon. Jag räcker upp handen, jag har frågat dessa frågor av båda barnen. Men det var inte före jag såg Adams blick då han svarade på frågan som jag insåg hur DUM frågan är. ” jag har bara lekt med mig själv ” Svarade han då frågan om VEM han lekt med kom på tal. Bara för att frågan var ställd på ett sätt som antar att man måste ha lekt med någon så blev också svaret sagt med lite skam i rösten.

Så istället för att ställa antagande frågor försöker jag nu aktivt att fråga öppna fråga istället. Hur har DIN dag varit? Vad har DU gjort? Vill DU berätta något annat om dagen? Hur kändes det idag? och så vidare. Skall bita mig i tungan när Adam hoppar ut från taxin för att INTE fråga ” GICK DET BRA IDAG?” bara för att jag så gärna vill att det ska ha gått bra. ”Hur gick det idag, hur kändes det då du kom till förskolan”. Men jag ÖNSKAR såklart att han skall berätta om en rolig dag, om hur bra det gick att åka taxi själv och så vidare. Att vi skall hinna sitta ner en stund och prata innan det är dags att hämta hem pinglan från dagis. Det tar ett tag att vänja sig, det är ändå rätt skönt att hinna dricka varmt kaffe och myset ensam med Vidar är rätt härligt det också. Det blir en bra höst med detta gäng, även om det stormar lite just nu.

Malin-Helenius-web-2Foto: Ellen Kivistö

 

Några tårar i morgonkaffet

Och där klättrade han in i taxin min fina lilla kille, med tårarna rinnandes ned för kinderna. Han satte sig på en tom plats, torkade tårarna och satte på sig bältet. ”hejdå mamma” viskade han och jag kämpade. Jag kämpade för KUNG och FOSTERLAND för att vara stark, le mot honom och säga ”hejdå Adam, ha en fin dag. Jag väntar på dig här när du kommer hem med taxin” Taxin rullade iväg och vi vinkade länge, sedan lade jag Vidar i vagnen och gick in i köket. En varm kopp kaffe framför mig kändes så onödig just idag och tårarna började rinna.

Malin-Helenius-web-3

Det blir bra, det vet jag och det vet Adam också. Första dagarna är värst, det vet jag. Det är svårt att börja på ett nytt ställe med nya kompisar och ny personal. Från att ha varit i ”vårt” trygga dagis sedan han var 1 år är han nu ny i förskolan. Det är rätt beslut att han fick börja en ny förskola nu, senast nästa år då skolan börjar kommer vi alla vara SÅ nöjda med att han redan hunnit skaffa sig vänner där. Det är också väldigt bra att tryggt få börja åka taxi redan i förskolan, när han är såhär liten är det ju hela tiden någon vuxen som håller koll på honom. Redan i nästa år skall han klara sig själv lite mera.

Men just idag, just idag önskar jag att han hade fått gå kvar i sin gamla grupp. Jag önskar att hans förskolestart hade fått gå ”enkelt”. Att han hade fått komma tillbaka till sina gamla vänner och bara ha roligt. Nu är dom första dagarna fylla med tårar och det äter energi hos oss alla.

Imorgon går det säkert bättre och nästa vecka är han redan van och inne i rullorna. Just idag var första gången han åker taxi ensam, de två första dagarna åkte jag med. Jag vill tro och HOPPAS att det är en glad och stolt kille som hoppar ur taxin i eftermiddag då han kommer hem. Jag vill tro att han har det riktigt bra där i förskolan, att han vågar börja ta kontakt med de andra barnen och hitta någon kompis. Jag vill tro att det om bara någon vecka känns självklart att han hoppar i taxin och åker iväg. Jag vill tro att tårarna som rann längs hans kinder torkat och att han nu glatt springer omkring där. Jag vill tro att det blir BRA.

Hur har höstterminen börjat hos er? Eller har den inte börjat ännu?

Malin-Helenius-web-6

Saga är också tillbaka på dagis igen, ny grupp och ny personal för henne också. Men hon är trygg där, hon trivs där och hon har väntat på att få börja igen. Hon har inte samma utmaningar som sin bror och vid dessa tillfällen märks det extra tydligt. Jag är så glad att hon glatt åker iväg till dagis och att hon glatt springer omkring där på gården på eftermiddagen då jag hämtar henne.

Och efter dagis och förskola leker dom tillsammans, kramar om varandra och säger att dom verkligen saknat varandra. Dessa två och deras kärlek och trygghet hos varandra, ja nu gråter jag ännu lite mera.

Malin-Helenius-web-11bilderna är fotade av Ellen Kivistö

10 000 steg / dag i min FITBIT

Äntligen är det svalare väder igen, äntligen kan man bädda ner Vidar i vagnen, sätta hjälmarna på barnen och traska iväg på en promenad. Dessa svettiga veckor gjorde liksom att jag inte riktig kom igång med att röra på mig igen efter förlossningen, vilket i sig inte är någon fara men jag har saknat att röra på mig. Men nu så, nu kan jag ÄNTLIGEN traska iväg på alla dom där promenixarna som jag längtat efter. HURRA!

I torsdags köpte jag ett aktivitetsarmband, en FITBIT som bland annat påminner mig om att det är dags att röra på sig. Den räknar också steg vilket är lite intressant, för att må bra borde man röra på sig minst 10 000 steg / dag. Så nu i början, då jag inte varit speciellt aktiv, har jag som mål att komma upp i dessa steg. Det fina är ju att allt räknas, vilket betyder att man inte måste stressa iväg på en massa långa promenader om man inte vill. Också de stegen som jag traskar här hemma räknas, alla de stegen som jag skumpar omkring med Vidar i famnen alla gånger jag springer upp och ner i trapporna och så vidare. Nu i början handlar det främst om att röra på sig. Visst skall jag erkänna att jag längtar efter tunga vikter och svettiga träningspass, crossfit woddar och blodsmak. Men där är jag inte, inte ens nära.

I dagsläget handlar det mest om att KNIIIIPA och träna bäckenbotten, hitta aktiveringen i musklerna igen och lära känna kroppen på nytt. Varje graviditet förändrar ju kroppen och det gäller att ta det lugnt i början. Därför vill jag inte fokusera på träning nu utan rörelse och aktivitet. För att göra det behöver man såklart inte köpa någon klocka, man kan också bara röra på sig. Men jag gillar att följa med lite extra, och kände genast att motivationen till att röra på sig ökade då jag köpte klockan. Det kan man ju såklart tycka vad man vill om, men allt som gör att jag är mer motiverad till den här ”tråkiga” vardagsmotionen är bra saker FÖR MIG. Och om jag då suttit mycket stilla under dagen är det kanske inte helt fel att ta en lång promenix på kvällen. Om inte annat så behöver huvudet få rensas lite.

IMG_4150

Igår traskade vi iväg på en kvällspromenix, hela familjen. De större kidsen cyklade och jag och Anton gick. Det var verkligen skönt och vi konstaterade båda att vi nu behöver försöka ge oss tiden att gå ut och gå. Efter promenaden igår meddelade också klockan att jag nått mitt mål på 10 000 steg, lite som en bonus.

IMG_4153

När kvällen blev lite extra vacker

Ja ni ser alldeles rätt. Trotts dagens depp slutade dagen med glada miner. Min kompis var verkligen supersnäll och sålde en av hennes muggar till mig. Blev verkligen superglad. Och kvällshimlen matchade muggen ikväll, så fint så.

Önskar jag hade möjlighet att ge andra besvikna samlare samma lyckokänsla i kroppen som jag har nu.

Nu gäller det bara att omorganisera hyllan så att nykomlingen ryms med. Haha förstår att många skakar på huvudet och tycker det är mer än lovligt onödigt att göra en så stor grej över detta. Men för mig är det en viktigt grej och jag tänker njuta av min finfina muminmugg

2,5 timmes kö, bra sällskap men ingen mugg

Ja jag kan genast räcka upp handen över VEM som är så galen att man packar sig själv, sin fina vän och sin 6veckorsbebis i bilen 6.30 och gasar iväg mot Mylly. Vi hade siktet inställt på muminmuggen som endast och enbart säljs idag. Inte hade jag i min vildaste fantasi kunnat tro att vi, som ändå var ute i god tid (trodde vi) skulle komma hem tomhänta.

Redan inatt klockan 00.00 var jag inne på Arabias hemsida för att försöka beställa muminmuggen. Precis som jag gissade var hemsidan långsam och trög och det laddade och laddade och laddade. Jag kom så långt som att jag betalade muggarna, försökte beställa 2 stycken men sedan kraschade hemsidan. Svor en stund men tänkte sedan att vi ju ÄNDÅ skulle iväg med Lelle följande morgon. Hade varit najs med backup muggar men jag skulle ju fixa det i alla fall..

Vaknade i god tid och Vidar råkade också vakna sådär passligt, jag hann precis med morgonbestyren och amning innan Lelle kom och vi körde iväg. Vi kom fram till Mylly klockan 7 och redan då insåg vi att vi nog kommer få köa en god stund. Nåja vi hade trevligt där tillsammans och hann prata om allt möjligt, sällan vi hinner prata ostört så själva köandet gick bra. Kön slingrade sig långsamt framåt och Vidar sov så gott i bärselen.

IMG_4116

Vi kom innanför dörrarna till Mylly och då började folk prata om flera olika köer, men vi valde med Lelle att stå kvar i den kön vi redan stått i, det brukar ju liksom löna sig. På myllys FB sida hade det dessutom stått att köerna skulle vara vid den ingången vi var vid, så trodde inte ens det fans möjlighet att köa på flera ställen. Nåja nå efter ett tag meddelades det att muggarna var slut i de två butikerna som hade öppnat kl 7 och vi fick snällt gå och ställa oss sist i kön till muminbutiken. Ungefär här insåg vi att vi antagligen blir utan. En stund senare meddelades det att det knappast kommer räcka till oss, eftersom alla köpte 6-pack med muggar. Och mycket riktigt en stund senare var alla muggar slut. Då var det liksom kört. Tack och hej.

IMG_4119

Vidar vaknade kanske 5 minuter innan alla muggarna var slut, så han hann till och med äta lite i kön. Sen var det bara att sätta sig ner på en bänk och känna sig besviken. Hade faktiskt trott att vi skulle lyckas få våra muggar då vi kom dit så tidigt och köade duktigt i 2,5h. Men det fick vi inte, så gott som alla som vi såg gick omkring med sina 6-pack muggar och där satt vi och MÅNGA andra helt utan.

Jag undrar varför Arabia en ville sälja 6st/man. Det bäddar ju endast för att folk köper så många för att sedan sälja vidare DYRT. Ja alltså kul för de som lyckades få tag på dem men det lämnade väldigt många helt utan. Kul för de som kan göra lite pengar på det, men samtidigt skulle väl Arabia vinna mer på att istället höja priset lite. Arabia vinner väl inget alls på att någon annan random person säljer muggen för 2000(?!?!)€. Jag missunnar verkligen ingen deras muggar, BRA KÖAT och njut av kaffet i den fina muggen. Jag hade säkert också köpt 6stycken om jag hade kunnat, hade gärna gjort det och gett i gåva eller sålt för samma pris till några som jag vet hade uppskattat det massor och inte hade möjlighet att köa. Ocg vad vet jag, kanske alla andra också gör precis just så? Hoppas på det!

Visst hade vi ju samma möjlighet som många andra att åka ännu tidigare, visst hade jag kunnat lusläsa allt på netet och hittat info om att muggarna också skulle säljas i t.ex. Sknassi. Jag hade liksom inte räknat med att muggarna skulle ta slut SÅDÄR snabbt.

Moomin-mug-0_3L-Moomins-day-2018-1_774x774

Hur gick det för er andra då? Lyckades ni nappa den fina muggen? Via Webben eller butiken? 

 

Den finaste trion är VÅR

Malin-Helenius-web-8 (kopia)

Nog för att dessa tre alltid är de finaste jag vet, men måste ändå säga att dom är lite extra underbara i sina nya tröjor. Det är min fina mamma som stickat dessa fina och sköna Isbjörnshoodie tröjor. Är dom inte helt ljuvliga? Jag är helt såld. Mönstret till dessa sköna tröjor hittar du hos lykkelitens webshop. Det är fina Victoria Snellman som gjort mönstret till tröjorna och det är också hon som driver webshoppen lykkeliten.

Som sagt är det min mamma som stickat eftersom just stickning är hennes starka sida och tyvärr inte min. Önskar så att jag skulle kunna sticka sköna tröjor till kidsen och mig själv också, men ja jag antar att jag skulle behöva investera tid i att bli bra på det. Kanske någon gång? Är i alla fall väldigt glad och tacksam över att mamma stickade dessa. Tröjorna har varit klara redan innan Vidar föddes och detta var en av målbilderna, dagen då jag får klä hela min älskade trio i sina matchande Isbjörnshoodies.

Och i måndags var den dagen äntligen här, har liksom inte varit aktuellt med tröjor i +30 graders värmebölja. Men i måndags var det faktiskt till och med kallt och det passade perfekt med varma och sköna tröjor. Vi hade redan i vintras bokat in en familje/syskonfotografering tillsammans med Ellen Kivistö, som alltså är samma fotograf som fotade gravidbilderna. Mer om fotograferingen och flera bilder kommer senare. Och JA det är Ellen som fotat bilden i början av inlägget. Härlig bild!