Vi sover inte hemma inatt

Vi har inget golv i badrummet och bastun längre, det har rivits bort idag och då man river golv blir det super dammigt. Vi har tur som kan packa kassarna och åka till min mamma och sova här. Mamma bäddade ner oss på golvet i sitt vardagsrum och nu sussar kidsen sött. Ska också stänga ögonen nu, har min första PT kund imorgon klockan 7, så det blir tidig väckning. Känner att min lilla hjärna skulle behöva måååååånga timmars sömn inatt.

Tror vi lämnar detta här för idag och så hörs vi igen i morgon. Redan torsdag, denna vecka har bara SUSAT förbi. God Natt!

”vem skall vara MIN bebis Robbe”

Mina föräldrar är skilda, dom har varit det i över 20 år och det är alltså något som jag växt upp med. Det har satt sina spår och det har påverkat mig på olika sätt. Men det skall inte detta inlägg handla om. Vill inte skriva om allt det jobbiga idag, utan vill lyfta fram en annan sida mina barns sida. Sidan som gör att också en splittrad familj kan resultera i något fint som ger barnen flera viktiga människor istället för färre.

Saga är väldigt intresserad av familjen, av vem som varit i vems mage, vem som är pappa åt vem och så vidare. Hon försöker greppa att jag alltså varit i hennes mommos mage, lika så hennes moster. Sagas pappa har varit i Sagas fammos mage och så vidare. Inte så lätt för en 3,5 åring att förstå men mer och mer börjar pusselbitarna falla på plats för henne och hon räknade t.ex. ut att jag skulle bli mommo till hennes barn sen den dagen då hon får barn. Agerar också mommo till hennes docka Molly ibland, barnvakter och sköter precis som hennes egna mommo gör. Att prata om familjer är samtal hon gärna har med vuxna, många många gånger.

För mina barn är det lika självklart att fammo och faffa hör ihop som att mommo och moffi inte gör det. För dom har mommo alltid varit tillsammans med Robbe och dom pratar om mommo och Robbe lika naturligt som dom pratar om sin fammo och faffa. Saga hade haft en diskussion med min mamma om sen då Saga får en bebis i magen. Saga hade då konstaterat att hon blir mamma och att jag kommer bli bebisens mommo, Anton blir bebisen moffa. Sen hade hon stannat upp, funderat och sen utbrast hon ” MEN vem skall bli min bebis Robbe?!?”. Och det gör mig så lycklig, att hon som 3,5 åring inser att hennes barn kanske inte får någon extra. Om jag och Anton är tillsammans (vilket vi ju såklart siktar på att vara) då Saga får barn så kommer hennes barn alltså att sakna en Robbe.

Och det är ju just så det är, vem som är viktig för barnen bestäms inte i gener och släktskap. Vem som är viktig för barnen bestäms i att man visar kärlek och omtanke för barnen, att man ger av sin tid och att man visar att man finns där för dem. Allt detta gör Sagas Robbe och jag förstår att hon idag kan tycka att hennes barn minsann också måste få en egen Robbe, att alla barn borde ha en egen Robbe. Mamma och Saga hade sedan pratat klart om hur det blir sen då Saga blir mamma, och dom hade också kommit överens om att Sagas Robbe också skulle bli hennes bebis Robbe.

_MG_6622.jpg

Det är minsann inte alltid lätt med skilsmässor i familjer, men allt är inte bara negativt heller. Jag kan hålla med Saga om att hon och Adam har tur som får ha sin mommo och Robbe, alla barn borde få ha en Robbe att leka och busa med.

Vi har en NY familjebil

Fullt upp dagen lång idag. Vi har varit till Åbo två gånger idag. Först hade Adam ergoterapi och talterapi, under tiden har jobbade där med sina terapeuter hoppade vi andra i bilen och styrde kosan mot bilbutiken. Lämnade dit vår fina passat och körde därifrån med en riktig familjebil. Nu ryms man 7 personer i vår bil och vi behöver inte längre fundera på hur vi skall få 3 kids på bakbänken. För tillfället sitter både Adam och Saga längst bak vilket betyder att vi kör omkring med 3 helt tomma platser. Perfekt! Bilen är riktigt bra och köra också, så vi är alla nöjda.

img_0026.jpg

Dagen har spenderats i bästa sällskap med Lelle, mat och lite snabb shopping i mylly, badrumsplanering, tacomys och lite kvarg som kvällis. En bra dag på alla sätt och vis, förutom att Adam igen bröt ihop då det var läggdags och han insåg att det var dagis dag imorgon. Ergoterapeuten trodde lika som vi, att det var lite för mycket som ändrades just nu, att det bara gäller att bekräfta att det är jobbigt för honom och förklara gång på gång varför vi gör så som vi gör. Bävar för morgondagen, då kidsen skall föras till dagis, men jag måste lita på att dom har det bra där och att det snart vänder igen. Om 2 veckor är vi i Teneriffa i alla fall, så det blir snart en paus igen.. Nej nu. God Natt!

Färger, kakel och tapeter

Vi renoverar inte jättemycket själva, vi har helt enkelt inte tid att göra det själva och vill inte heller vara utan badrum så länge så vi har en byggare här på heltid och det är han som fixar och donar här om dagarna när vi är på jobb. Min främsta uppgift är att tillsammans med Anton planera, välja färger, tapeter, kakel osv. Roligt men supersvårt. Jag är inte jättebra på att föreställa mig hur det skall bli då det blir klart. Jag har egentligen inte någon specifik stil heller, men jag vet vad jag gillar och inte gillar, så det gäller bara att titta på olika alternativ så kommer väl det rätta emot så småningom.

Vi skall alltså inreda ett badrum med dusch och badkar + bastu, en liten WC, en hall, ett grovkök och två sovrum. Så det är liksom inte lite saker att välja. Om någon sitter på bra tips gällande dessa saker så får man mer än gärna dela med sig! För helt ärligt är jag lite lost just nu. Jag velar mellan så olika alternativ, ena sekunden drömmer jag om ett ljust och vitt badrum med marmor för att nästa sekund vara helt säker på att jag vill ha ett dovt och mörkt badrum i mörkgråa toner. Sovrummen har jag på koll, dit kommer nytt golv, nya tapeter och nytt tak, lilla toaletten har jag också en tydlig bild på vad jag vill ha. Tänker mig detta som golv i både WC, hall och grovkök. Kaklet på bilden nedan alltså, Marrakech kakel har jag drömt om sedan vi började prata om att renovera badrum. Men det kan bra hända att budgeten sätter stopp för det, och då får det bli detta golv endast i den lilla WCn.

versailles-kakel.png

bild lånad från Aveo.fi 

Så enkelt, så stilrent, så precis det jag vill ha. Väggarna i grovköket kommer vara vit panel, och några av väggarna i hallen lika så, de andra väggarna i hallen målas eller tapetseras. Lilla WCn skall ha kakel på väggarna och badrummet blir också helt kaklat skulle jag gissa på. Grov panel skulle vara så fint i badrummet också MEN jag känner mina kids och om dom är i ett badkar så flyger det vatten överallt. Just nu lutar jag mer mot mörka kakel o badrummet också, någon mörkgrå nyans eller någon lite ljusare betonggrå kanske?

Men sen kan alla planer ändras ännu 1000 gånger innan vi är klara, hittills bara rivs allt ännu, så jag hinner ju fundera någon dag till. Själva planen är i alla fall klar nu, så nu kan jag koncentrera mig mera på ytorna. Måste hitta skåp till grovköket också, tips på det? OjOjOj det är minsann mycket att tänka på, men har ändå en bra känsla i magen, vilket är det viktigaste!

Vill ni läsa mer om renoveringen såhär i alla skeden eller vill ni bara se slutresultatet?

När kläderna börjar spänna

I morgon går vi in i v 19 och det börjar minsann både synas och kännas nu. Magen växer och kläderna krymper, börjar bli lite småsvårt att hitta träningsbyxor som känns bra och som hålls uppe. Beställde ett par 2Xu och dom är jag nöjd med. Så gissar jag kommer få träna och jobba med dem tills sommaren. Dom är sköna och hålls bra på, klämmer och spänner inte på magen. Känner nämligen att spända tights gör att jag får sammandragningar, vilket ju inte är så trevligt.

IMG_9816

På tal om träning så lovade jag ju uppdatera er om hur fredagens träning gick. Ja den uppdateringen blir lätt att skriva, eftersom det inte blev någon träning alls. Jobbade lite längre än planerat och sen var jag så HUNGRIG så det kändes bara korkat att inte åka hem och äta. Sen hämtades kidsen hem och sen har vi haft fullt program. Får göra ett nytt försök denna vecka, ikväll har jag 3 pass så idag behöver jag i alla fall inte träna något extra. Skönt så!

Snart får jag börja leta efter någon större träningstopp också, mina BOOOOOOOOBISAR har liksom märkt att det skall komma en bebis. Det är inte att leka med storleken dom ändrats till den senaste tiden. Resten av kroppen sympativäxer den också, försöker hålla det under lite kontroll bara för att jag inte vill ta itu med hela långa resan tillbaka igen efter förlossningen. Lagom av allt. Längtar dock ihjäl mig tills jag kan träna normalt igen, pressa kroppen och njuta. Tids nog kommer den tiden också, även om den känns avlägsen just nu.

Ett pissdåligt samvete

Adam är ett känsligt barn, på många sätt, helt underbar och världens goaste men vissa saker är lite jobbigare för honom helt enkelt. Det blev ett långt jullov för kidsen eftersom dom var sjuka 2 veckor innan julen och sen hade dom jullov 2 veckor till. Förra veckan, då vardagen igen var igång, blev jobbig för Adam. Det blev långa dagar på dagis, varvat med barnvakter på kvällarna och kaos hemma mitt i all renovering. Det blev för mycket och igen en gång blev vi påminda om hur känslig vår älskling är. Ikväll var det en mycket olycklig liten kille som somnade, han ville inte till dagis i morgon. Hittills har dagis bara varit roligt för honom, men han hade långa dagar förra veckan och det blev för mycket för honom. Det skär i mammahjärtat då ens lilla duktiga kille ligger gråtande i sängen och vill bli sjuk, ”jag vill bli sjuk mamma, för om jag är sjuk måste du var hemma med mig mamma”.

Det är inte ofta jag känner mig totalt skit som mamma, men just ikväll känner jag mig som den ruttnaste av de ruttna. Just ikväll sitter jag här med en riktigt dålig känsla i magen. Just ikväll känns det så pissigt att ha ett jobb som gör att jag är borta 3 kvällar i veckan. Just ikväll hade jag gärna bara sagt upp hans dagisplats och gosat sönder honom.

MEN jag vet samtidigt att detta är en fas, det är något som går om och snart är han lika glad som vanligt på dagis igen. Snart är det igen vardag med dagisdagar och han tänker inte ens på det. Jag vet också att båda kidsen har en pappa som är lika kapabel som jag att vara med kidsen på eftermiddagen/kvällen. Jag vet att det säkert redan i morgon känns bättre igen, att jag med glatt humör kan vara på jobb samtidigt som barnen har det hur bra som helst här hemma. Jag vet ju till och med att ja i höst inte kommer göra annat än vara hemma. JAG VET! Ändå rinner tårarna, ändå känns det så ruttet.

En fin söndag slutade på ett jobbigt sätt. Även om han var lugn innan han somnade och fick somna riktigt riktigt nära, känner jag att jag borde gjort något mer. Nej vet ni va, att vara mamma är minsann inte så lätt alla dagar. Preggohormoner gör minsann inte detta bättre, är så blödig gällande allt som rör barnen just nu (alltså värre än vanligt).

799A6591.jpg

Ta reda på könet?!?

Är i vecka 18 nu, vilket betyder att vi snart är halvvägs in i graviditeten. Halvvägs in i graviditeten görs ett strukturultra, där man kollar att allt är bra med bebisen, moderkakan osv. Många väljer också att här försöka ta reda på bebisens kön. En sak som vi måste ha bestämt innan detta ultra är alltså om vi också vill försöka ta reda på könet eller låta det förbli hemligt tills hen föds. Det är förresten kidsen som kallar bebisen för bumlingen, har två här hemma som gillade julkalendern med familjen Hedenhös.

Så skall man då ta reda på könet? Alltså jag är så kluven här. Å ena sidan är jag så galet NYFIKEN på om det är en liten lillasyster eller lillebror som bubblar omkring där i magen, men sen igen har jag en längtan efter att en gång få uppleva överraskningen vid själva förlossningen. En tanke jag hade redan med Saga men DÅ var jag allt för nyfiken. Det skulle kännas så häftigt att få uppleva överraskningen, samtidigt som jag ju är så otroooooooooligt nyfiken. Förlossningen blir ju inte mindre magisk för att man vet könet heller.

baby.jpg

Man ska aldrig säga aldrig, har jag lärt mig, men det KAN ju ändå bra vara att detta är min sista graviditet och då också sista chansen att lämna det som en överraskning. För varje graviditet tycker jag också att det känns mindre viktigt vilket kön barnet har, alla är vi ju överens om att könet egentligen inte spelar någon roll och att det viktigaste är att bebisen är frisk. Och jag håller ABSOLUT med, till 110%. Och en förlossning blir ju inte tråkigare bara för att man vet könet på bebis. För det säger ju ändå inte något. Så egentligen spelar det alltså INGEN ROLL hur man gör. Ändå känns det som ett svårt beslut. Tror att jag kommer ge vika för min egen nyfikenhet och säga att vi gärna vill veta könet. Vi får se hur det går, några veckor kvar ännu. Kommer boka in ultra till februari, eftersom vi är på bröllopsresa just den veckan som jag egentligen borde göra ultrat på. Snacka om tredjebarnet, då mamman inte ens har koll på de datumen utan glad i hågen bokar in en resa mitt i graviditets v 21.

Någon läsare där ute som inte tagit reda på könet? Hur kunde ni hålla er? Någon som gjort båda? Berätta!