När träningskläderna spänner, KÖP nya!

Idag gjorde jag det som jag hade behövt göra redan för flera veckor sedan. Det är klart att träningen känns motig mellan varven med träningskläder som är för små. Det är klart man känner sig obekväm med kläder som klämmer och spänner på ett dåligt sätt. När byxorna inte hålls uppe och brösten knockar en mellan varven. Då kan man ju tänka att man behöver ändra sin egna kropp för att kläderna skall passa igen, eller så köper man lite nya träningskläder som passar just precis just nu. Idag köpte jag två par nya byxor och två nya sportBHs. ÄNTLIGEN, SÅ SKÖNT!

Idag på veckans bästa pass invigde jag då mina nya kläder och OJ så skönt det var med kläder som passar på kroppen, är bekväma och hålls på sin plats. Alla tummar upp till mig själv! Och DU är minsann också värd träningskläder som passar din kropp. Ingen mår bra av för små kläder, pina inte dig själv med det! Så mycket lättare att att känna sig självsäker med kläder som passar.

Efter zumban var jag på pep att jag testade stå på händer. Döm om min förvåning då det ju faktiskt gick.

img_5642

Ledsen för taskig kvalitet på bilden, men systemkameran var liksom inte med. Skönt ändå med en bra start på måndagen. Laddad med energi, skratt och nya kläder kickar vi igång denna vecka!

Dags för en ny kamera? HJÄLP!

Jag tycker om att fotografera och skulle verkligen vilja lära mig mera om det och bara tiden finns ska jag gå någon kurs eller liknande. Både fotograferande och redigerande skulle verkligen vara intressant att lära sig mera om. Har länge nu hängt med min trogna vän, en Canon EOS 600D och jag har varit riktigt nöjd.

Men den börjar liksom bli lite gammal nu och efter några incidenter varav en innehöll saft.. känner jag att jag skulle vara redo för en nyare och bättre. Den kameran som jag har nu har t.ex. inte WIFI vilket gör att man för minsta lilla bild måste gå via datorn. Hade varit najs att kunna skicka bilden direkt till telefonen t.ex.

Nåja men så kommer vi till problemet, vilken kamera skall jag satsa på nu då? Jag förstår ju att jag måste läsa på en del och fundera vilket användningsområde jag behöver kameran till. Men tänker samtidigt att det finns så många duktiga fotografer som redan kan så mycket, personer som alltså snabbt kunde säga vilka modeller jag skall kolla på och därigenom spara mig en massa tid.

Tänker mig alltså att jag kunde önska mig pengar till kameran i julklapp och då inte behöva sätta ut hela summan själv. Alternativt då veta vilken modell jag önskar mig, om tomten nu känner att han är VÄLDIGT snäll i år. Man vet ju aldrig med tomten, han kan överraska ibland och speciellt om han vet vad man önskar sig.

Kan snabbt säga mina krav då alltså:

  • CANON, eftersom jag redan har flera objektiv som passar till den (passar alla objektiv till alla kameror eller är det något speciellt man måste kolla efter där?)
  • Möjligheter att utvecklas som fotograf, men samtidigt vill jag ju genast kunna börja
  • Vill kunna filma med kameran, inga proffs filmer eller så men små glimtar av vardagen

nykamera

Ni som kan och vet saker får helt enkelt ha överseende med att jag inte vet och kan så mycket just nu men känner att jag gärna skulle lära mig. Sitter någon och tänker att dom gärna vill lära mig lite kring fotande, redigerande och så vidare så lovar jag att baka en god kladdkaka och bjuda på kaffe. * beredd på att mailen kommer svämma över * Sitter du på ett bra tips gällande en CANON systemkamera skall du alltså tipsa mig, gärna med en motivering varför kameran är bra. Som sagt, har noll koll JUST NU.

Fredagsmys på bästa möjliga sätt

IMG_4543

Om det är skönt att det äntligen är fredag? JA absolut. Vi har äntligen pappan i huset hemma igen vilket både jag och barnen uppskattar massor. HUR GÖR andra förändra som är ensamma med barnen? HUR ORKAR DOM? Två veckor nu har Anton jobbat några dagar ute i skärgården och jag har varit ensam med alla tre barn och vad ska jag säga? HUHHU!

Ikväll då Vidar hade somnat (Anton nattar de andra två) dukade jag upp mitt egna lilla fredagsmys, ostbågar, lösgodis och en alkoholfri cider. Fredagsmyset blir liiiite extra mumsigt om man dukar fram det i kastehelmi skålar och tänder några ljus. Vi hade mys med barnen tidigare på kvällen, men jag ville inte ”hassa” mitt mys då. Bara jag som sparar mitt egna mys tills barnen sover?

IMG_4560

Fredagsfavoriten är nog lösgodiset, i något svagt ögonblick hade jag tänkt försöka klara mig utan godis ett tag. Men alltså fredagsgodiset är heligt! Ser hellre över mängden då och minskar lite på den. Just idag kändes detta alldeles lagom. Hur fredagsmyser ni?

Nu kommer Anton ner smygande från vinden, det betyder att alla tre barn nu sover för natten och vi vuxna har lite tid för varandra. Skall flytta mina skålar från datorbordet till soffan och mysa ner mig där. Hoppas ni också får en perfekt fredagskväll.

Hatten av till alla dagisvuxna

Jag vill verkligen lyfta på hatten till alla underbar människor som jobbar på dagis, gång på gång slås jag av hur otroligt engagerade personalen är i barnen. I mina barn och i alla andra barn. Dom bryr sig om barnen och om familjen och har sådan otrolig koll på allt. Jag blir så varm i hjärtat då dom bjuder på det där lilla extra. Ni vet det där som dom liksom inte ”måste” göra utan verkligen bjuder på. Omtanken för barnen lyser liksom igenom, dom har sina små skämt och barnen berättar ofta här hemma om alla tassiga saker som dagisvuxna hittat på. Mest värmde det ändå när Adam var med på möte till sitt gamla dagis förra veckan och fick en kram av sin förra dagisvuxna. Han är liksom viktig för dem även om han inte ens går kvar där längre. SÅ HÄRLIGT!

IMG_2729

Att få lämna det finaste jag har i händerna på dessa människor känns tryggt. Jag är så otroligt tacksam över dessa dagisvuxna. Jag kommer ju själv ihåg hur viktiga dagistanterna (jodå man fick säga dagistant på 90-talet) var för mig som liten, och nu ser jag att mina barn känner samma för sina dagis-vuxna. Jag är tacksam över det jobb dom gör, över det samarbetet vi har kring just mina barn och att dom ger mina barn ett tryggt ställe att vara på och en meningsfull vardag.

Efter att jag ikväll igen suttit på ett föräldramöte och fått ta del av vardagen på dagis sådär i stora drag, kan jag bara konstatera att i alla fall mina barn är i trygga händer. Och jag hoppas att ni andra föräldrar med barn på dagis får känna på samma sätt. Jag hoppas också att personalen vet hur mycket vi vuxna uppskattar dem och allt de gör med och för våra barn. Ofta är man bra på att klaga när något är på tok men inte alls lika snabb på att visa tacksamhet och ge beröm. Jag har verkligen betonat hur mycket båda barnen trivs på respektive ställe och jag vill tro att personalen också förstår att vi är tacksamma.

IMG_4989

Tack för att ni hjälper mig att ge mina barn trygghet, kunskap och en rolig barndom<3

Hälsa skall INTE ha med vikten att göra

Jag försöker faktiskt jobba rätt hårt med mig själv, just för att jag inte skall fastna i tanken att min hälsa och mitt mående sitter i min vikt. Jag vill göra bra val för min hälsa, för att må bra och för att orka. Inte jobba för att gå ner i vikt. Jag vill bli stark, det vill jag verkligen för den fysiska styrkan hjälper psyket också. Jag vill att min träning skall ha fokus på styrka, funktion och välmående. Jag vill ju träna, jag älskar att träna men jag vill inte hamna i hetsen kring viktminskning. Jag vet vad jag vill, ändå är det inte så lätt. För inom mig finns en massa elaka tankar, rent av hemska tankar om mig själv. Jag vill inte tro på mina egna tankar längre, jag vill inte tro att jag inte duger före mina graviditetskilon är borta. Jag vill inte tänka elaka saker om mig själv, för jag mår inte bra av det!

Malin-Anton-web-11foto: Ellen Kivistö

För vet ni vad? Jag blir inte en bättre människa för att jag väger mindre, jag blir absolut inte en bättre mamma, vän, syster eller fru heller. Tyvärr går jag omkring och TOR det, vilket är väldigt tungt, jag VILL INTE GÖRA DET LÄNGRE. Jag vill inte begränsa mig själv, jag vill leva livet och njuta av det. Jag behöver inte sätta livet på paus, bara för att kroppen inte motsvarar mina förväntningar just nu.

Jag vill bevisa för mig själv att jag vill och vågar leva livet fullt ut HÄR och NU. Som den förebilden jag hade behövt som liten. Jag tänker sluta tänka ”sen då jag gått ner” tankar. Förstår ni hur skevt livet blir när man intalar sig själv att man ”måste” gå ner i vikt innan man kan göra vissa saker? Exempel på mina tankar är:

  • jag hade gärna testat på att vlogga, MEN jag ”borde” nog gå ner i vikt först
  • jag vill börja styrketräna aktivt igen, MEN jag ”borde” nog gå ner i vikt först innan jag kan satsa på träningen igen
  • borde köpa nya träningskläder/kläder, MEN..
  • jag hade gärna haft mer bilder på MIG och barnen, MEN..

Ja alltså när jag ser det i text ser det så skevt ut, ändå snurrar dessa tankar så lätt igång. Men vet ni vad? Jag kan göra vad fan jag vill just NU och just idag! Jag ska börja tro på det nu. Jag KAN och jag SKA. Visst hade det varit lätt att bara skriva att jag gillar min kropp dom den är, för att det är det jag borde göra. Det är ju det jag önskar att jag gjorde. MEN jag vill inte ljuga, jag vill faktiskt vara öppen och ärlig med mina tankar. Det är kämpigt och det är okej det också. Det finns inga känslor som är fel, men man KAN försöka att aktivt ändra på sina tankar när man väl identifierat dem. Eller det tror jag i alla fall på.

JAG VILL INTE FOKUSERA PÅ MIN VIKT LÄNGRE. Mitt liv är inte min vikt, min hälsa och mitt mående är inte min vikt. JAG ÄR INTE MIN VIKT! Det räcker nu! Jag skall inte bli ”Malin som igen en gång gick ner xx kg i vikt” jag skall inte bli ”före-efter bilder på sociala medier”. Jag vill vara en glad och stark mamma, en aktiv mamma som orkar med vardagen. En mamma som tar tid för sin träning. Oh en mamma som hittar på aktiviteter med barnen. En mamma som bra kan mysa i soffan med popcorn framför en film. En mamma som är en förebild för barnen. Och det allra viktigaste EN MAMMA SOM INTE TÄNKER PÅ SIN VIKT VARJE DAG. Det tar energi, energi som jag inte ens har.

Antagligen kommer kroppen förändras igen då jag börjar träna mer aktivt (precis som den förändrades av graviditeten och pausen i träningen), men det FÅR inte bli ett kvitto på att jag duger mera sen. Och det är inte därför jag vill träna. Känslan skall vara kvittot, känslan av att kroppen KAN prestera. Jag känner min kropp och jag känner när den mår bra. Jag tänker lita på att jag kan hitta en vardag som tränande trebarnsmamma, inte för att bli smal utan för att bli stark. För man KAN faktiskt vara hälsosam och stark och stolt oberoende vad vågen skulle säga. Det är mitt mål, med fokus långt från viktminskning och hets. 

Vet inte om detta kvällsflum blev speciellt förståeligt för någon annan? Kanske eller så inte, men det känns i alla fall bra att få öppna upp kring hur jag tänker. Kanske någon annan känner igen sig eller att någon annan inte behöver känna sig så ensam med sina tankar.

 

 

 

Onsdag = min dag

IMG_4511

Onsdagar förmiddagar är mina helt egna timmar, timmar som jag försöker hålla obokade. Stunden från att jag lämnar Saga på dagis och innan taxin rullar in på gården igen. Måndagar och tisdagar är Saga så korta dagar på dagis att jag just och just hinner hem och svänga innan hon skall hämtas igen, så då brukar timmarna där emellan gå till att amma och plocka undan lite. Men onsdagarna är heliga, förmiddagstimmarna är en skön liten paus mitt i veckan. Dessa timmar är till för att göra just det som JAG själv vill göra. Ja Vidar har jag ju hemma här med mig såklart, och jag njuter också av att kunna sätta mig i soffan och amma utan måsten. Vi njuter av lugna stunder, och de stunder som han sover får jag göra vad jag vill. Datortimmar, netflixtimmar, slöatimmar och så vidare. Timmar jag inte behöver prestera något alls på. Jag FÅR blunda för stöket och bara samla krafter.

IMG_4513

Fokusera på känslan

Igår då jag körde hem från gymmet på kvällen kände jag mig så glad. Det var nämligen första träningspasset sedan Vidar föddes som kändes sådär riktigt BRA. Passet kändes inte längre EVIGHETSLÅNGT och det var liksom genomförbart. Att åka hem från gymmet med mer energi än när man kom är ett kvitto på BRA träning. Det är en känsla som vittnar om att jag är påväg åt rätt håll igen. Och med rätt håll menar jag främst hälsomässigt. Jag är påväg tillbaka mot en hållfast och stark kropp och DET känns så bra.

Faktum är ju att jag verkligen gillar att träna. Jag vill hitta tillbaka till de ruinerna igen eftersom jag behöver det. Inte för att gå ner i vikt eller liknande utan för att MÅ BRA. Vikten regleras mer av vad jag äter, just nu försöker jag liksom att inte gör så stor grej alls av kosten. Alltså självklara saker som att inte äta skräpmat ja, men inga regler eller dieter eller liknande. Minskat intag av socker försöker vi ha, hela familjen. Man fastnar så lätt i ”sommarmode” och det slinker lätt ner en liten glass här och där. Jobbar för att hitta balasen där också, liksom någon form av LAGOM. Nåja men nu skulle inte detta alls handel om kosten utan känslan av att träningen BÖRJAR kunna vara rolig igen.

Skönt att börja träna igen efter en paus, det absolut BÄSTA just nu är ju att jag inte behöver ha någon plan för att bli bättre. Liksom ALLT jag gör gynnar mig själv. Skönt att inte behöver snöa in på detaljer riktigt ännu, även om jag i viss mån nog längtar dit också. Nu just går träning mest ut på att prova och känna efter, hitta glädjen och njutningen igen och RUTINEN. Bara rutinen ATT TRÄNA sitter så kan man börja fundera på att optimera igen. Skönt att vara på G igen.

4210ac98-2cdb-47bf-8dc2-8cea1a7eb07f

Vilken tur ändå att Diana ännu en gång lyckas tända min träningsglöd igen. Måndagszumban är ju så mycket mer än en zumbatimme. Helt klart avgörande för mig när det kommer till att hitta tillbaka till träningen. Träningsglädje är så viktigt, och om det är något Diana bjuder på är det ju just (tränings)glädje ❤