Hatten av till alla dagisvuxna

Jag vill verkligen lyfta på hatten till alla underbar människor som jobbar på dagis, gång på gång slås jag av hur otroligt engagerade personalen är i barnen. I mina barn och i alla andra barn. Dom bryr sig om barnen och om familjen och har sådan otrolig koll på allt. Jag blir så varm i hjärtat då dom bjuder på det där lilla extra. Ni vet det där som dom liksom inte ”måste” göra utan verkligen bjuder på. Omtanken för barnen lyser liksom igenom, dom har sina små skämt och barnen berättar ofta här hemma om alla tassiga saker som dagisvuxna hittat på. Mest värmde det ändå när Adam var med på möte till sitt gamla dagis förra veckan och fick en kram av sin förra dagisvuxna. Han är liksom viktig för dem även om han inte ens går kvar där längre. SÅ HÄRLIGT!

IMG_2729

Att få lämna det finaste jag har i händerna på dessa människor känns tryggt. Jag är så otroligt tacksam över dessa dagisvuxna. Jag kommer ju själv ihåg hur viktiga dagistanterna (jodå man fick säga dagistant på 90-talet) var för mig som liten, och nu ser jag att mina barn känner samma för sina dagis-vuxna. Jag är tacksam över det jobb dom gör, över det samarbetet vi har kring just mina barn och att dom ger mina barn ett tryggt ställe att vara på och en meningsfull vardag.

Efter att jag ikväll igen suttit på ett föräldramöte och fått ta del av vardagen på dagis sådär i stora drag, kan jag bara konstatera att i alla fall mina barn är i trygga händer. Och jag hoppas att ni andra föräldrar med barn på dagis får känna på samma sätt. Jag hoppas också att personalen vet hur mycket vi vuxna uppskattar dem och allt de gör med och för våra barn. Ofta är man bra på att klaga när något är på tok men inte alls lika snabb på att visa tacksamhet och ge beröm. Jag har verkligen betonat hur mycket båda barnen trivs på respektive ställe och jag vill tro att personalen också förstår att vi är tacksamma.

IMG_4989

Tack för att ni hjälper mig att ge mina barn trygghet, kunskap och en rolig barndom<3

Tumistid med Saga

Idag på eftermiddagen fick jag mitt i allt en idé, nämligen att vi skulle fara ut och cykla. Har längtat efter att cykla, men i och med Vidde så blir det bara inte av. Men så idag då Anton var hemma passade jag på. Frågade om Saga hade lust att komma med och det hade hon. Hon har frågat efter cykelturer flera gånger och ÄNTLIGEN kom vi oss iväg.

Hade nästan kunnat ge upp redan innan vi kommit från gården. Tog ut cyklarna från garaget och insåg att mitt egna däck var tomt. Så vi (Anton) fick börja med att pumpa däcken. Men sedan trampade vi iväg med sikte på Bantis. Anton, som alltså är gårdskarl där, hade något litet jobb som skulle fixas så han och pojkarna hoppade i bilen. Vi bestämde att vi möts på Bantis gården.

Och som hon trampade på våran lilla bestämda fröken. I uppförsbackarna cyklade jag med en hand på hennes axel men annars fixade hon allt själv. När vi kom igenom en tunnel mötte vi mitt i allt en moped, som nog inte alls var beredd på att möta cyklister. Mitt hjärta stannade, men Saga bromsade vant in och stannade vid sidan av cykelvägen. Både hon och Adam behärskar sina cyklar galant, dom är verkligen SÅ duktiga.

Efter 40 minuters cykling kom vi sedan fram till Bantis. Det hade hunnit bli mörkt och vi konstaterade båda två att vi nu behöver reflexvästar och lampro till cyklarna. Nästa projekt blir alltså att fixa cyklarna i skick inför hösten. För ännu är inte säsongen slut för vår del. Egentligen är det ju först nu som höstsäsongen ens kommit igång. Väl framme vid Bantis konstaterade Adam att han också gärna hade velat cykla, så jag gissar att vi får ge oss iväg på en tur snart igen. Vi får helt enkelt passa på under tiden Anton är hemma. För hur jag än vänder och vrider på det så vågar jag inte cykla med Vidar i höst ännu. Till våren är han stor nog för cykelstolen och DÅ ser jag framemot långa cykelturer med hela familjen. Tills dess får vi njuta av dessa spontana vardagsturer. Motion fick vi i alla fall och lite tumistid vilket var både behövlig och skönt. Min första lite längre tur med cykel sedan Vidar föddes, skönt så. Kändes bara bra att cykla, mycket skönare än sist (då jag var i v 36 typ)

Hon har så många kloka tankar vår fina 4 åring, guld värt att ibland få rikta allt fokus på bara henne. Ja henne och trafiken omkring oss.

3 månader

vidde3mån

Det var inte bara dop förra helgen, Vidar blev också 3 hela månader. Tänk att våran lilla plutt inte längre är någon nyfödd liten typ utan en riktig bebis. En bebis som i misstag snurrar från mage till rygg, som skrattar med ljud allt oftare och som verkligen ÄLSKAR att äta på sina händer. Han pratar på en massa och greppar mer och mer medvetet efter saker.

IMG_4359

Vad skall jag annat säga om våran lilla kille? Han är nöjd mest hela tiden, sover mer och mer sammanhängande på dagarna och precis lika bra på natten som förr. Tänk att han haft 2 skriknätter under sina 3 månader. Första natten på BB och andra natten hemma, efter det har han sovit bra. Han äter fortfarande några gånger per natt, men det är inget som stör just nu. Jag liggammar honom och oftast somnar vi båda om. Ibland vaknar jag till av att han någon timme senare nappar tag i bröstet igen. Det fungerar som sagt bra för oss och så länge det gör det tänker jag njuta.

En 3 månaders bebis måste väl ändå höra till ett med det ljuvligaste? Jag menar han är med, han börjar visa sin egen personlighet men han är fortfarande bebis. Han hålls typ där man lägger ner honom, han helammas och behöver inte ännu äta någon riktig mat, han är nöjd med livet så länge han får amma och gosa i famnen största delen av den vakna tiden men han börjar också bli mer och mer nöjd i sitt babygym. Han känns som en dröm och jag njuter, försöker att verkligen njuta av detta. Jag vet ju vad som kommer snart, haha. Ja alltså missförstå mig rätt, alla faser har sin charm men vissa faser är lite mer utmanande än andra. Egentligen skulle man säkert inte få erkänna detta nu heller, men jag gör det ändå. Jag känner väldigt starkt just nu att Vidar nog inte är min sista bebis. En känsla som jag också hade efter Adam föddes. Liksom jag visste ganska genast att jag vill ha flera, googlade syskonvagnar redan då Adam var typ 1 månad. Blev ju gravid igen då Adam var lite på 1 år. Efter Saga föddes var jag så KLAR som man bara kunde vara trodde jag och så tog det ju 3 år tills följande. Säger absolut inte att jag vill bli gravid igen nu genast, men jag behöver hålla möjligheten öppen för mig själv. TUR att jag bara är 27 och har många år på mig ännu. 

Vidar är syskonens lilla ögonsten, han är så viktig för dem. Men Saga börjar också märka av att han ”stör” och att han river i hennes hår. Man ser stor skillnad på en 6 åring och en 4 åring i just detta. Adam har liksom en helt annan förståelse för hur liten Vidar är. I Sagas värld borde Vidar bara beredd på lite mer aktion och lek redan nu.

Vi föräldrar börjar väl småningom vänja oss vid att vi nu igen har en bebis, är liksom inte längre rädd för att glömma honom. Då i ett skede var jag alltid lite nervös över att jag skulle göra det. Med alla kassar hit och dit, påväg till stranden hade det inte varit helt omöjligt att glömma en sovande bebis. Men som tur hände det aldrig och nu böjar både han och skötväskan kännas som vardagliga accessoarer då vi är på språng.

Även om livet är turbulent och humöret går upp och ner så somnar jag så gott som alla kvällar med ett lyckopirr i magen. Att vi igen en gång fick den finaste av gåvor, vår älskade Vidar.

IMG_9369

foto: Sofia

Vidar Anton Axel 29.09.2018 del 2

Alla foton i detta inlägg är fotade av vår underbara fotograf Sofia

Inte nog med att själva dopet i kyrkan blev väldigt mysigt och lyckat, vi hade dessutom en riktigt ljuvlig dopfest efteråt. Inlägget om dopet hittar du HÄR. Vi ordnade festen hemma hos oss och i något skede blev jag lite nervös för det kalla vädret. Nog för att vi har ett ganska stort hus, men vi var också kring 50pers på festen. Hade alltså varit najs att kunna utnyttja vår inglasade terass. En stund kunde några av gästerna nog sitta där, men sen blev det lite för kallt. Nåja finns det hjärterum så finns det stjärterum och alla hade en härlig fest i alla fall.

IMG_8827

Vi hade beställt smörgåskakor till festen, vilket är typ det GODASTE vi vet. Enkelt att beställa och ett stressmoment mindre för oss (mig). Vi valde 3 olika sorter, kyckling, skinka och fisk. Alla var goda, men som vanligt var min favorit kyckling. Vi hade (tyvärr) räknat mängden bra vilket betyder att det inte blev så mycket över.

IMG_8831

IMG_8953

Också dopkakan var beställd. HUR lyxigt är det inte att ha en duktig tårtbakare i släkten? Jag är inget stort fan av gräddtårta om det inte av just dessa. Med riktigt grädde, riktiga bär och inte en massa sockermassa och smörkräm. Nöjd med kakan som alltid, lika god som tidigare.

Själv bakade jag en chokladcheescake. Hade beställt en namnskylt till kakan från puine.fi en fin liten detalj som blir rolig att spara också.

IMG_9020

De senaste kalasen vi haft har jag också blandat ”bål”, inge konstigheter egentligen. En bärbaserad och en citrusbaserad. Som alltid var det populärt också denna gång.

IMG_8873

Godisbuffén och snaxet var ett samarbete med maxikarkki.fi. Mer om det kan ni läsa HÄR.

Som ett minne till Vidar gjorde vi en tavla med alla gästernas fingeravtryck. Antons mamma hade målat botten och jag måste säga att det blev en väldigt fin drömfångare.

IMG_8920

Presentbordet var överfullt, han fick så mycket fin!

Så många fina bilder av Sofia ❤ Hade gärna visat er allihop men kan tänka mig att det inte är sådär superintressant. Hoppas ni ändå gillade att få några glimtar från vår fina dag. Vidar var nöjd genom hela dagen och vi kommer berätta för honom om hans fina dop dag, precis som vi gör med de andras. Men denna gång har vi lyxen att ha riktigt fina bilder också! Ännu en gång kan jag konstatera att jag verkligen är SÅ NÖJD över alla bilder Sofia tog. Så glad och trevligt och lyckades smyga omkring här utan störa. Innan var vissa lite nervösa över att jag bokat en fotograf, men helt ärligt tror jag inte många märkte av henne. Naturliga bilder blir alltid bäst och de lyckades hon leverera. TACKSAM för det och jag har på känn att detta inte var sista gången vi anlitar henne.

Vidar Anton Axel 29.09.2018 del 1

Alla foton i inlägget är fotade av Sofia, vår underbara fotograf. OJ SÅ GLAD jag över över att vi anlitade en fotograf till dopet. Nu finns hela dagen dokumenterad och alla gäster fick ändå njuta av festen. Tänker mig att man egentligen borde ha fotograf på alla större fester, ÄLSKAR fina foton av bra kvalitet och att vi dessutom ALLA är med på fotona. Våra barn får oftast pengar av släkten och då kunde man kanske tänka att man använder en del av de pengarna till att dokumentera festen. Vilken bra idé! Eller hur? DET skall vi satsa på. Men nu skall vi fokusera på förra lördagen, dagen då Vidar fick sitt namn och vi firade med en fin fest med nära och kära.

Här kommer några favoritglimtar från en solig och kylig septemberlördag.

IMG_8669

Vi börjar med själva dopet, festen hittar du i detta inlägg. Alla 3 av våra barn är döpta i kyrkan, måste säga att speciellt Pargas kyrka är så fin och mäktig att det gör vilket litet dop som helst till en magisk upplevelse. Dessutom älskar jag själv att sjunga i kyrkan, även om jag bara sjunger hellre än bra så låter det så mäktigt. Många av gästerna är också sådana som gärna sjunger, vilket gör att också ”gud som haver” blir en mäktig sång.

IMG_8765

Innan själva dopet började var det lite nervöst nog, mest för hur de två äldre skulle orka. De valde själva att de ville stå framme med oss, men man vet ju ändå aldrig vilket humör de blir på sen då det liksom verkligen gäller. Det gick ändå bra, och Vidar skötte sig exemplariskt han också. Men för hans del var jag aldrig speciellt nervös, han är nöjd så länge han får vara i famnen och i famnen på gudmor Diana tittade han bara nyfiket på prästen och ljuset och oss andra.

IMG_8635

Under dopet läste Vidars gudmor (och min lillasyster Veera) en fin dikt, Ett Gudbarn av Siv Andersson, som handlade om att få ett gudbarn. Passade så fint, speciellt då det handlade om att man kan vara nära även om avstånden ibland känns långa.

ettgudbarn

Vidars gudmor Venny som också är min lillasyster läste ur bibeln. Vilket också det var fint. Modiga är dom båda två som ville läsa inför alla gäster.

IMG_8649

På vår vigsel sjöng Amanda Wiik – utan dina andetag och det var ett av de finaste under hela vigseln. Denna gång hade vi igen frågat Amanda om hon ville sjunga och till vår stora lycka ville hon det. Denna gång sjöng hon – handens fem fingrar. Får alltid såna rysningar då hon sjunger, så vacker och mäktig röst. Dessutom är hon van att sjunga i kyrkan vilket märks, åååh det är så fint!

IMG_8698

Och så fick han sitt namn, Vidar Anton Axel Helenius. Innan prästen döpte meddelade Adam att Vidar sen INTE vill ha vatten i ögonen. Efteråt torkade storebror stolt huvudet, det hade Saga också sagt att hon ville men när det väl gällde så blev det lite för mycket. Hon konstaterade själv att hon gör det med nästa bebis.. haha ingen press där.

Lelle bad för Vidar och för hela vår familj, vilket ju också är väldigt fint. Modernt också med bön på telefonen, lite gulligt. Över lag är jag väldigt nöjd över hur själva dopet blev. Just sådär lagom högtidligt men ändå mysigt. Vår präst Sara Grönqvist är också helt ljuvlig, samma präst som vigde oss förra året. Hon får alla ceremonier att kännas högtidliga men ändå familjära. Avslappnat men ändå fint. Ja de orden får sammanfatta hela dopet.

Utomhus i vår ErgoBaby

IMG_5412

Ibland kan det kännas lite bökigt att släpa vagnen med överallt. Speciellt med tanke på att Vidar inte alltid är så nöjd i vagnen ändå. DÅ är jag extra glad över vår bärsele, den är SÅ smidig och Vidar är oftast nöjd där. Efter lite övning fixar jag dessutom att amma med Vidar i selen också, vilket verkligen öppnat dörrar och möjligheter för oss. Har alltid selen i bilen, så att den är MED då den behövs. Se det som ett litet tips, lovar att det är praktiskt både utomhus och i butiken.

IMG_5417

Idag i lekparken t.ex. gick det så smidigt att bara öppna dragkedjan på jackan och langa patte till en sugen bebis. Dessutom hålls bröstet varmare på detta sätt än om jag skulle amma som vanligt. Jag kan verkligen rekommendera er andra mamas att öva på att amma i sele, speciellt om ni också har flera barn. Väl hemma igen efter parken var ALLA 3 barn hungriga. Då fick Vidar igen ammas i selen samtidigt som jag stod och gjorde köttfärssås och spagetti. Så skönt att inte middagen till de två äldre blir supersen även om Vidde ville äta. Nöjda barn är ju alltid najs, men speciellt viktigt dagar som jag är ensam med alla 3.

IMG_5402

På tal om nöjda barn så hölls barnen nöjda ända tills de skulle smörjas nu på kvällen. Adam och Saga badade badkar och efter det skulle dom smörjas, och tror ni inte jag hittar en jävla FÄSTING i Adams armhåla. DÅ kan jag meddela att läget inte var sådär helt stabilt. Vidar gallskrek eftersom han ville äta, Adam gallskrek för att jag skulle ta bort fästingen med pincett och Saga gallskrek väl mest av sympati med sina bröder. DÅ saknade jag nog Anton lite extra. Men skam dem som ger sig och jag plockade fram vår fästingpincett och fick bort det äckliga kräket. En guldstjärna till mig.

IMG_5394

Så skönt med höstväder och så mysigt att bära i sele. Kan inte förstå att jag inte gjort det förr? Eller såklart beror det ju också på att vi inte haft en såhär skön sele förr. Kan verkligen rekommendera ErgoBaby om man vill ha en bekväm sele som är lätt att använda. Vår förra sele, en stokke, var knepig att använda själv. Och om vi var två vuxna hemma behövdes ju sällan selen. SÅ NÖJD att vi köpte denna.

 

En amningsuppdatering

Mycket handlar om amning just nu, vilket i sig inte är speciellt ovanligt när man har en liten bebis. Faktum är ju att dom äter och äter och äter lite till. Men efter att jag landat i vår situation och vågat börja lita på att Vidar mår bra och får det han behöver så har amningen igen gått till det jag önskade. Våra mysiga stunder, gosiga och utan ångest.

Jag vill tacka mig själv för att jag inte gav upp, inte för att det gör mig till en bättre mamma än någon annan och inte heller för att Vidar hade tagit skada av andra alternativ, men för att jag äntligen igen kunnat bevis för mig själv att jag KAN göra något.   Att jag fixade det, för att det var viktigt för mig. Vi är på inga vis i mål ännu, mycket med amningen kan bli kämpigt ännu men vi är på rätt väg och det känns bra.

Jag vill inte att mammor som inte ammat sina barn skall känna att jag på något vis ser ner på dem, eller att jag skulle tycka att någon annan inte försökte tillräckligt. Jag dömmer ingen. Det finns lika många amningshistorier som det finns bebisar och jag kämpar bara för min egen. Jag vill amma, och det är just den viljan som gör att jag kämpat mig igenom dessa månader.

Jag siktar på att helamma Vidar till 6 månader, för någon vecka sedan kunde jag inte ens drömma om det. Men nu känns det igen genomförbart. Jag njuter så länge läget är såhär. Väl medveten om att det kan vända när som helst igen.

IMG_2506

Tillsammans har vi kommit såhär långt Vidar och jag och vi har inga planer på att sluta nu. På söndag är det 3 månader sedan vi började denna resa. En evighet som gått hur snabbt som helst.