Tips! SÅHÄR skall du tvätta dina händer

Efter att ha haft magsjuka i huset i en vecka börjar det kännas som att man jobbar som kirurg. Ni vet kanske känslan då man står och gnuggar händerna upp till armbågarna hur länge som helst för att man vill tro på att det hjälper. Sådär som man ser att kirurger gör, typ. Och faktum är att god handhygien är A & O när det gäller att skydda sig från bobbor. Man kan faktiskt tvätta händerna på fel sätt, eller fel och fel men inte tillräckligt noggrant. Speciellt om man har barn i familjen lönar det sig att noggrant gå igenom med barnen hur man tvättar händerna på rätt sätt. Nu kanske du tänker att ALLA väl vet hur man skall tvätta händerna. Och ja det kan vara att alla vet det, men något säger mig ändå att det inte är helt självklart. Många gånger tvättar man t.ex. inte händerna tillräckligt länge. Vet du hur länge man skall tvätta inan man sköljer? Läs vidare så får du veta!

bebis Saga 1år och 8 månader här, tänk så liten hon var då hon började Dagis 

När ska man tvätta händerna?

Det finns självklara stunder då man tvättar händerna, efter att man varit på toaletten t.ex. Innan man börjar laga mat och innan man börjar äta. Det är också viktigt att komma igår att tvätta händerna då man kommer hem, oberoende varifrån. Vi fick in detta som rutin när vi hade en liten bebis här hemma. Ibland kan jag behöva påminna barnen (och Anton), men oftast går dom genast till grovköket när dom kommer in.

HUR tvättar man då händerna rätt? 

Börja med att blöta händerna, sedan tar man tvål på händerna och gnuggar händerna tills det löddrar. Kom ihåg att tvätta alla delar av handen, ovansidan, mellan fingrarna, tummarna och naglarna också. 20 sekunder är minimitiden för att få rena händer. Små barn som ännu inte kan räkna till 20 (behöver också hjälp av en vuxen att tvätta händerna ordentligt) kan sjunga en sång. T.ex. Blinka lilla stjärna där. När man sjungit sången kan man skölja händerna och sedan torka noggrant. Saga är verkligen SUPER NOGGRANN när det kommer till att räkna, hon mantrar det viktigaste högt för sig själv mellan alla siffror och konstaterar stolt att hon nu är STOR då hon utan problem kan räkna till 20. Tummen upp till dagis som gjort ett bra jobb där!

Nu när vi haft magsjuka har vi skippat handdukarna och torkat i hushållspapper istället. Lika viktigt som det är att tvätta händerna noggrant är det också att torka dem noggrant. Genast som många runtomkring en är sjuka lönar det sig att skippa handhanddukarna och ta papper istället. Så det gäller väl i princip hela vintern då man har dagisbarn i familjen. Det är också viktigt att återfukta händerna, när man tvättar dom ofta blir dom lätt torra och bakterier kan lätt ”gömma sig” i torra spruckna händer.

När någon är sjuk skall man sprita händerna med KÄSIDESI * 1000 för att vara safe?

Handsprit skall inte användas istället för handtvätt utan OM man använder det skall det användas som ett komplement. Något som jag själv inte visste är att t.ex. käsidesi är helt verkningslöst på det virus som orsakar magsjuka. (läste det på 1177.se) Nog har jag spritat allt mellan varven ändå, bara för att psykiskt veta att jag gjort det. Men jag vet många som endast använder käsidesi och det borde man alltså inte göra. Tvål och vatten är det allra allra viktigaste då det kommer till god handhygien.

Informationen till detta inlägg är taget från 1177.se

 

Slöaste måndagen i manna minne

Jag HATAR när måndagarna blir FEL och idag blev denna måndag totalt FEL från början. Ofta känns det som att måndagen sätter tonen för hela veckan och DÅ hade det ju varit najs att känna sig taggad och på G, liksom raka motsatsen från dagens känslor. Jag vaknade och hade världens spränghuvudvärk, vilket jag så gott som ALDRIG har i vanliga fall. Adam vaknade och klagade på ont i magen, SUCK. Med tanke på helgen vi haft var det bara snällt att meddela förskola och taxi att Adam får bli hemma idag. Våndades redan över att jag var själv med alla 3, inte kände mig själv så kry och så den överhängande risken av att Adam börjar spy.

Nå som tur ändå, visade det sig att Adams magont mest nog berodde på att han ville vara hemma och chilla. För han har inte klagat något mer på magen, han har ätit med god aptit och han har varit pigg och glad hela dagen. Tror mest han suktade efter en dag i soffan med en isglass eller två. Och eftersom mitt huvud verkligen gjorde så ont så att jag mådde illa blev det också så. Vi parkerade oss i soffan med täcken och dynor och kollade hur många Netflix filmer som helst. Jag ammade Vidde i soffan och han sov alla sina vilor i min famn där i soffan. Jag steg bara upp för att fixa mat till oss. Hade det inte varit för huvudvärken hade det varit en mysig dag, vi såg igenom hela julkalendern från 2018 vilket var mysigt och några andra roliga filmer. När Vidar sov så sov jag också och där emellan kämpade jag på. Såklart jobbade Anton sent idag och kom hem först vid 20 tiden på kvällen, då var jag nog nära att gå sönder mellan varven idag. Vilade några minuter då jag nattade Vidar innan jag satte mig här framför datorn och redigerade morgondagens poddavsnitt. Något vettigt blev ändå gjort, men jag har inte tagit många steg idag inte. Hoppas på en liiiite med aktiv dag imorgon och myyyyyycket mindre huvudvärk.

Kanske det bara var stress? Jag vet inte, men jag har så sällan huvudvärk så jag fungerar inte alls när den slår till. Ont i magen kan jag leva med, liksom funktionera trotts mensvärk eller ”IBS” problem men vid huvudvärk är det STOP.

Nåja, nu skall podden strax publiceras och sen skall jag sova. Är helt slut trotts att jag vilat flera gånger under dagen. Känner mig som en trasa i kroppen, inte alls den där starka peppande känslan jag hade igår efter crossfit.

Får konstatera att dom peppande orden som mamma skrev till mig här under helgen passar in rätt bra idag också :

LIVET SUGER REGELBUNDET 

Mia Törnblom

10803013952_img_1498

Att invänta en möjlig katastrof

10754171664_img_1443

Oj vet ni, idag skulle jag blogga om hur rolig fredag vi haft. Jag och Saga har skidat på tumis, vi har chillat med min mamma och sen fick vi Lelle på besök. Vi åt lunch med Lelle och åkte sedan till pulkabacken. En riktigt mysig fredag alltså, efter pulkaåkandet vankades tacos. Just innan vi skall börja äta klagar Saga på att hon har ont i magen och det ISAR till inom mig. Visste ju att andra barn på dagis fått magsjuka, men tänkte naivt att vi förhoppningsvis kommer undan i och med att hon var ledig idag. Nåja ni kan säkerligen gissa vart denna story är påväg. Japp RAKT NER I MAGSJUKEHELVETET för Sagas del. Och nu bävar jag för oss andra, måtte ingen annan bli sjuk. Mest tänker jag ju på Vidar då såklart, hoppas verkligen att han skall slippa bli smittad av magsjukan. Han är ju stackaren bara 6 månader. Lagom muntert för våra gäster också, liksom varsågod för fredagstacos och risk för magsjuka. Förlåt kära vänner ❤

10761292560_img_1433

Men vi hade i alla fall det roligt i backen, åkte pulka allihopa och konstaterade ännu en gång att jag blivit både FEG och känslig. Baken är inte alls lika tålig som den en gång varit och att susa ner för backen är mer skrämmande nu än för 20 år sedan.

Uppskattar att vi hann med lite roligheter innan Saga blev dålig. Det luriga med magsjuka är ju att man inte alls vet när det slår till. Att ligga här nu och rycka till varje gång någon av pojkarna rör sig är inte så skoj. Ställer in mig på att inte sova så mycket inatt och gråter lite stilla över alla roliga planer som gick i stöpet. Kan man som vuxen gå på Lofsan event imorgon då, om man själv är frisk? Ja ska fundera på det i morgon, när jag vet om jag ens behöver fundera..

Mitt mantra för 2019 ” sänk kraven människa ”

img_0234

Alla människor som jag pratar med säger samma sak, både professionella och mina vänner och familj. Ändå har jag så svårt att våga tro på det, att sådär ärligt och på riktigt känna att jag tror på det.

S Ä N K   K R A V E N   M Ä N N I S K A

Ja det ligger nog så mycket i det men shit-pomfritt vad jag får jobba med mig själv nu. Jag har hittat ett mönster i hur jag fungerar och det är det tankesättet som är mitt fall. Varje jävla gång. Ändå är det nästan omöjligt att ändra hur jag tänker. Egentligen är det hemskt, hur galet höga kvar jag ställer på mig själv. När jag ändå aldrig lyckas, alltså jag ställer ju krav som jag mer eller mindre vet att kommer gå åt skogen. Några exempel:

  • Inte äta godis, liksom aldrig någonsin. Och sen vet jag ju att det kommer ske ändå. Jag vet ju att jag kommer falla dit, ju striktare jag varit desto hårdare fall. Alltså har jag nu vänt på steken och istället försöker jag tänka, ÄT frukt och grönt, ät mat, ät dina favoritfrulle och njut av ditt kaffe. Slinker det sedan ner någon godisbit ibland så må det vara. Jag vill bara bort från frosseriet.
  • Gå ut och gå med Vidar ALLA dagar. Jodå tanken är fin och det är ett bra mål i sig. 30 minuter till en timme skall väl gå an ändå?!? Det är absolut inget fel med att ha detta som mål, alla mår bra av att röra sig lite varje dag. Mitt problem är att inte låsa sig vid att jag måste iväg på en 10km lång länk varje dag. Och att det är okej att skippa det målet dagar som igår då Saga var hemma, vägarna glashala och Anton kom hem först kl 20.00. Det nya nu är att jag helt enkelt erkänner för mig själv att det känns jobbigt att det inte blev av och sen ruskar jag av mig det efter bästa förmåga och tar nya tag följande dag. Jag är en on eller off person vilket betyder att jag gör något 110% eller inte alls. Också där vill jag bli snällare mot mig själv, att tycka att dagens 30 minuters promenad med vagnen är GOOD ENOUGH. Jag måste börja någonstans för att sedan kanske kunna öka. Försöker liksom se mig själv som min PT-kund och utgående från det hitta min väg. Låter kanske både enkelt och självklart men för er andra som känner igen er så vet ni att man är den bästa coachen åt alla andra än sig själv.
  • Ha en städat och fixat hem. Ja HÄR snackar vi om att jag måste sänka kraven. Det mest lustiga är ju att ju mer jag sänkt kraven desto mindre kaos har vi. Här i ett skede hade jag verkligen lust att stänga övre våningen och slänga allt vi äger för att slippa städa. Var jag än såg var det KAOS. Delar att det kaoset finns kvar, vi har ännu ett stort renoverings projekt kvar och många små. Vårt sovrum är liksom i startgroparna till att grundrenoveras, det betyder att rummet är tömt men sedan kom vintern och Anton började jobba ute i skärgården och den lilla tid som möjligtvis hade kunnat användas till renoveringen sattes istället på att köra flera timmar till och från jobbet. Det är SURT, verkligen men tids nog skall det väl bli klart. Och OJ så jag skall njuta sen, när vi äntligen får tillbaka ett helt rum igen och när vi Ä N T L I G E N får klädskåp. Renoveringsdelen kan jag tyvärr inte påverka själv, jag kan liksom inte skålla väggar och tak, dra ny el och dylika saker. Så där gäller det bara att vänta. Blunda för irritationen som bubblar fram ibland och lita på att det senast till sommaren skall vara i bruk. Gällande städningen så försöker jag ta ett projekt i gången nu och inte smådutta här och där. Acceptera att det kommer vara kaos tills varje sak har sin plats igen. Dessutom har jag tydliggjort för Anton att han också får step it up och hjälpa till. Vårt hem är just det VÅRT och det är VÅRT ansvar att det skall vara trevligt här. Det behöver inte vara tipp-topp på något sätt men det får inte heller eskalera till bombnedslag. Vi jobbar på det alltså och hittills känns det bättre än det gjort på länge.
  • Träna regelbundet och aktivt. Ja det är min dröm och mitt mål, det tänker jag inte sticka under stolen med. Jag ÄLSKADE att ha möjligheten att träna mycket och drömmer om att ha den vardagen igen. Men det är inte här och nu, det måste jag inse. Jag kommer fortsätta gå på zumban på måndagar för att den ger mig så mycket energi och sen kommer jag ju gå på mamacrossfit på söndagar. Sen är målet att få till 1-2 andra TRÄNINGSPASS. Ett styrketräningspass behöver min kropp och det skall jag unna mig. Resten får jag ta efter ork, feeling och tid. Då känner jag att jag ger mig själv rättvisa möjligheter utan att för den skull ta tid från familjen. Att väga egentid mot familjetid måste väl ändå vara den svåraste balansgången då barnen är små? Att få tid för sig själv för att inte bli knäpp men ändå ha så mycket tid som möjligt hela familjen. Ja ingen har ju påstått att det skall vara enkelt.
  • Ta hand om mig själv, mitt indre och yttre. Ta mig själv tiden för att ha små ansiktsmasker t.ex. Gå till frissan och sköta om mitt hår, smörja in kroppen och kanske till och med ta ett bad i vårt badkar. Ni vet inte hur jag drömde om badkaret när vi renoverade badrummet, och kan ni gissa hur många gånger jag badat där nu sedan det blev klart i juni? TVÅ gånger. Ja alltså det är verkligen inte ok. Jag skall också ge mig själv tiden att prata med vänner ostört utan att bli avbruten i varannan mening. Någon som vill haka på en vagnspromenad t.ex.? Älskar att Vidar nu trivs och sover skönt i vagnen och att det inte är katastrof om han vaknar mitt i promenaden.

Nu är det ju en sak att lista upp dessa saker och en helt annan sak att verkligen få till en förändring. Så hur har jag rent praktiskt tänkt att jag skall följa upp detta? Jo jag har faktiskt gjort ett dagbokshäfte, dit jag skriver ner tankar, planeringar, funderingar och alla sura tankar jag går omkring och bär på. Känns skönt att få spy galla över saker i ett häfte och sedan vända blad. Att liksom BLI AV MED SKITEN i alla fall för en stund. Vissa saker kommer jag säkert skriva om flera gånger innan jag verkligen kan släppa dem, men många saker känns redan mindre jobbiga då det mesta av det negativa gegget finns i mitt häfte. Får se hur länge det fungerar, men om inte annat hittar jag kanske fler mönster som ger mig en större förståelse för när det känns jobbigt och vad det är som triggar det. Vi får väl de helt enkelt. I häftet skriver jag också upp saker jag känner mig nöjd med under dagen, det kan vara allt från att jag inte höjde rösten innan vi åkte iväg till dagis, att jag kände att något verkligen känns rolig och inte bara som ett måste och andra små guldkorn i vardagen.

Nu skulle jag så gärna skriva att det hjälpt och att jag sovit som en liten prinsessa de senaste nätterna men NJA ljuga skall man ändå inte. Vidar håller på att få tänder tror jag och det har resulterat i oroliga nätter, snorig näsa och små febertoppar. Men småningom skall vi väl få sova igen. Försöker sänka kraven om den perfekta nattsömnen också. Man får liksom ta det man får.5 timmar är ändå fler än 4 om vi säger som så.

Skön onsdag till er alla! Hoppas ni också vaknade upp i ett magiskt vinterlandskap idag. Det gjorde mig glad och lite piggare i alla fall.

img_1175

Men va F*N? Hur disträ får man vara?

Är det inte typiskt mig detta? Ibland undrar jag seriöst om jag liksom har något fel eller varför jag TROR att jag har saker på koll som jag helt klart inte har. Allt började redan igår, då jag förde Saga till dagis och personalen meddelade att jag inte satt in några tider för henne. Vilket man alltså borde ha gjort då 2 veckor tidigare. Nåja det löste sig ändå som tur men redan där kände jag liksom skammen skölja över mig. Igen en gång VET jag att detta är en grej som båda föräldrarna KAN göra men det har nu fallit på min lott att ha det fixat. Saga har en 100% dagisplats så det borde ju inte spela sådär himla stor roll för just henne, men regler är regler och dom borde ju absolut följas.

Nåja så till dagens miss, som var av den lite större modellen. Vi blev nämligen tipsade om skidskolan för Adam i år. Han nappade genast på idéen och jag mailade polkuped för att få hjälp med utrustningen. Polkuped är alltid min GO-TO när jag är fundersam eller osäker på något som rör uteaktiviteter och barn. Varken jag eller Anton har heller några skidor så vi slog på stort och beställde åt oss också. Super service som vanligt och skidorna har redan kommit hit, Adam väntar på sina som antagligen kommer imorgon. Fick leveransmailet idag och paket från polkuped kommer så gott som ALLTID fram snabbt.

Vilken tur ändå eftesom skidskolan börjar imorgon, då kan han genast ta sina nya skidor som är passliga istället för de gamla paret som skall bli Sagas. PERFFA alltså. När jag skulle natta barnen ikväll kikar jag in på skidskolans info för att kolla tiden och inser att det ju var IDAG som skidskolan började. SAT*N ändå.

Det är inte hela världen, jag gissar att det går riktigt bra att komma med nästa vecka också*, men alltså jag blir så less på mig själv. Har hela tiden trott att det kommer krocka med Adams simning och vi har pratat om att han skippar den nu så länge man kan vara i skidskolan. Det positiva är ju att han kan fortsätta simma.. *pratade med ledaren och det var ingen panik, vi är välkoma med nästa tisdag

Nåja vi laddar om här nu och ska försöka hinna iväg och testa skidorna ett varv innan nästa tisdag. Om nu int all snö smälter bort igen.. Suck, denna dag som inte varit annat än gnäll och gråt och feber och snor hos den yngsta slutade med att den äldsta var ledsen. Han hade såklart sett framemot skidskolan imorgon han. Lyckat Malin, verkligen lyckat.

IMG_1290

 

Vidare mot 2019

Jag är en människa som lätt fastnar, ältar i det OÄNDLIGA och har svårt att komma vidare. Jag kan i mitt huvud gå igenom ett senario eller en händelse GÅNG på GÅNG på GÅNG och tänka saker som ”tänk om” det ena eller ”tänk om” det andra. Väldigt onödigt egentligen eftersom jag sällan kan påverka dessa saker ändå. 

Det finns mycket jag önskar att hade varit annorlunda 2018, mycket som jag nog själv hade kunnat påverka om jag hade velat. Men också massor som bara hände, som bara blev som det blev och som inte går att ändra på längre. Jag vill inte gräva ner mig djupare i det nu, jag vill verkligen satsa på mig själv nu. Det är lätt att säga, ni vet nästa år skall jag satsa på mig själv, men svårare att sådär konkret.

Alltså börjar det bli dags att konkretisera målen för 2019. Jag räknar upp målen i den ordning jag kommer på dem vilket betyder att dom inte är i någon speciell ordning.

aktivvardag

Jag vill tillbaka till den aktiva mamman jag vill vara, jag vill känna att både kroppen och knoppen orkar mer än det allra mest nödvändiga. Hur jobbat jag mot det då? Genom att ta tag i mitt psykiska mående mest, eftersom det nog är där spärren sitter. Men jag vill också försöka göra rimliga mål för mig själv, alltså små förändringar som på sikt kommer ge oss en aktivare vardag. Jag kommer försöka ta mer initiativ och haka på då andra har något skoj på G. Redan nu under jullovet har vi besökt ishallen och skrinnat i goda vänners sällskap. Små saker som betyder så mycket.

Skall ta tag i den vardagliga motionen igen, frisk luft hjälper mig att må bättre. Att gå och söka Saga från dagis är t.ex. en konkret sak som jag kommer införa. Vilostund för Vidar, motion och egentid för mig och motion för Saga att gå hem. WIN-WIN-WIN

lärameromfoto

Jag har en ny och fin kamera och i julklapp fick jag ett presentkort på photoshop i ett helt år. DET vill jag kunna använda, jag vill verkligen lära mig att ta fina foton och redigera dem. Jag vill kunna känna att jag ”får” unna mig den tiden istället för att hela tiden känna att jag ”borde” göra något annat. Det är svårt, men jag vill försöka bli bättre.

some

Jag vill fortsätta utvecklas både på bloggen, podden och instagram. Jag börjar mer och mer känna mig stolt över det jag har gjort hittills och jag börjar känna att jag hittar min stil och mitt sätt. Det svåra är att inte börja jämföra sig, att inte börja se på statistik och likes och sånt. Jag vill ju göra detta för att det är kul och då skall inte saker som statistik och liknande spela någon roll, men det är inte alltid så lätt. Jag vill hitta min följarkrets och lära känna dem lite bättre. Jag är så glad över att jag fått göra roliga samarbeten i år, hoppas såklart på att få fortsätta med dem 2019. Jag är också stolt över att jag vågat tacka nej till samarbeten som inte känts bra. Små steg i rätt riktigt och det hoppas jag att skall fortsätta.

Jag önskar också att jag skulle bli bättre på att aktivera er följare. Att ni liksom skulle vilja kommentera och så lite oftare. Det är svårt det här, för det är skoj att få kommentarer och det känns som en sorts bekräftelse på att ett inlägg t.ex. var bra. Att sedan skriva många inlägg helt utan kommentarer känns ju lätt som att dom då inte var tillräckligt bra. Ni andra som är aktiva på sociala medier kanske känner igen er? Eller kanske man inte skall erkänna att det stör? För jag vill ju inte bry mig, ändå gnager det ibland.

Ska också själv jobba på att bli mer aktiv, att kommentera och gilla och peppa. Att lyfta andra är ju så viktigt. Det vill jag bli bättre på.

vänner

Här har jag nog utrymme för förbättring kan jag konstatera. Jag är en social människa och trivs egentligen inte alls ensam. Ändå har 2018 varit mitt mest ensamma år. Jag får så mycket energi av att umgås med vänner, jag vill göra det mer nästa år. Jag vill speciellt komma mig iväg på promenader tillsammans med vänner, träna tillsammans med vänner och vara aktiv. Visst är det mysigt med kaffestunder och mys, men mitt mående behöver nog mer aktivitet och mindre socker

och på tal om socker

maten

Jag kommer inte lova ett sockerfritt 2019, jag kommer inte lova godisstrejk, viktminskning eller annat som inte passar för mig. Jag kommer försöka orka lägga mer energi på maten, att planera och testa lite nytt. Det handlar inte om att vi bara ätit skit nu heller, matdelen går oftast bra men jag slänger mat lite för ofta och att jag är dålig på att göra matlistor osv. Både kroppen och ekonomin tackar om jag tar tag i detta. Sockret däremot måste minskas, tänderna mår dåligt, jag själv mår dåligt och barnen äter också onödigt mycket socker. Jag skall bli bättre på att ligga steget före helt enkelt. Kommer inte att ställa mig på någon våg, för jag vill inte trigga igång det helvetet igen. Jag kommer helt enkelt gå på känsla och mående. Visar det sig att jag senare behöver en extra push så tar jag det sen. Nu vill jag må BRA!

träning

Jag har anmält mig till en crossfit kurs för mammor på en box här i Kaarina. Det kommer bli väldigt roligt och jag tror och hoppas att det kommer tändas en glöd igen. Ser framemot att komma igång och känna mig stark igen. Det bästa som finns är att känna sig stark. Snälla, låt detta vara sista nyåret som jag vill komma igång med träningen igen.

migjsälv

Oj jag är så dålig på att tänka på mig själv. Viker mig dubbel för att vara alla till lags, alltid gå enligt andras pipor och aldrig prioritera mina egna känslor. Jag skall börja ställa krav på min omgivning och säga till när det känns dåligt i magen. Istället för att låta Anton ta smällen gång på gång, jag ska våga lita på min omgivning och att dom också kan ta att jag har en åsikt. I alla fall skall jag bli bättre på att göra det som passar bäst för barnen, jag är nämligen snabb att rubba deras rutiner också för att vara andra till lags. Lite bättre vill jag bli, inte oresonlig eller så för det tål jag inte. Men någon medelväg måste det väl finnas? Svårt då man är konflikträdd och dessutom rädd att bli lämnad. Tja, ska väl spara något av detta till psykologen också?

_MG_1811

Inga stordåd alltså, inga stora löften heller utan mer en målsättning för ett mer välmående 2019. Man kan aldrig veta. Som någon sa till mig redan, då jag klagade över att 2018 varit en ordentligt PISS år. Det kan gå åt två håll då, endera blir 2019 bättre och så kan man vara glad för det. Eller så blir 2019 ännu sämre och då kan man konstatera att 2018 ändå var rätt okej. Vi får se. Ska ändå samla ihop guldkornen från 2018 nu, känns som att alla redan förstått att mycket varit mörkt, men ALLT var ju inte skit. Vi återkommer till det.

Hur går tankarna inför det nya året hos er? Gör du nyårslöften? Berätta!

Tack till 2018, du har prövat mig otaliga gånger men också lärt mig massor och gett mig mitt tredje barn. Jag släpper taget om dig nu, förlåter det som förlåtas kan och GÅR VIDARE i livet. Välkomnar 2019 med en önskan om lite mer harmoni men lika mycket kärlek och omtanke som 2018 hade.

God fortsättning!

Hej! Här blev det tyst såhär dagarna före jul, tiden tog helt enkelt slut. Men nu så, nu är vi tillbaka igen och julens två första dagar är klara. Som jag älskar julen ändå, pirret och myset och allt annat som hör till. Vår jul var precis sådär julig som jag ville, vi fick vara hemma och fira på vårt sätt vilket för mig är det andra viktigaste.

Barnen fick en massa fina gåvor och det fick jag också. Men det är inte paketen jag tänker på mest utan känslan av att få lägga ännu en fin julafton bakom sig. Vidar firade sin första jul i år och han var nog lyckligt ovetande om vad som hände. Han sov då vi öppnade paketen och då han vaknade hade hjälpsamma äldre syskon öppnat alla paket. Försökte verkligen jobba med mig själv och inse att det blir en fin jul även om jag inte hunnit städa och plocka undan allt som jag hade tänkt. I år valde jag att acceptera läget och göra det bästa av situationen vilket också gjorde att barnen fick fira jul med en glad mamma. DET om något är jag tacksam över.

Maten smakade igen gott, minns med fasa fjolårets träiga julbord då inget riktig smakade. Graviditetsillamående och julmat var liksom inte någon höjdare, så jag är glad att maten igen smakade.

Ännu imorgon skall vi orka med en omgång julfirande och sedan tackar vi för denna jul. Tar sikte på nyår och det nya kommande året. Som jag längtar. Är verkligen redo att lämna 2018 bakom mig. Ett tungt år, en liten sammanfattning kring året kan man lyssna på i det senaste avsnittet av podden.

Hoppas ni också kan se tillbaka på julen med glädje. Att ha fina människor omkring sig att fira julen med är nog finare än alla julklappar. Även om nog dom också var riktigt fina. God fortsättning!