Livet som virrpanna

Säger inte att jag annars heller är en människa som har speciellt bra koll på saker och ting, men alltså denna graviditet och alla hormoner som spökar gör mig ju totalt ofokuserad. Igår t.ex. var jag påväg till rådis, hade till och med skrivit in det i min kalender och satt påminnelse på min telefon (för jag vet ju att jag så lätt annars glömmer).

Jobbade till 12.45 och hoppade sedan i bilen, nöjd och glad. Väl inne i huset fick jag en känsla av att något inte var rätt ”har jag faktiskt tid idag?” I samma veva kom jag ihåg att man ju brukar få ett meddelande en dag innan man skall till rådis och jag hade inget minne av att jag skulle ha fått ett sådant meddelande denna gång. Tog upp telefonen och i samma sekund darrade den till, ”en tid har reserverats till dej TORSDAG 15.2”

Jag var alltså där vid rätt klockslag men fel dag. Kändes ju rätt så onödigt. Men så idag var det dags för ett nytt försök och denna gång gick det bättre. Tycker verkligen om att gå till rådis, så skönt att få sitta och prata och fundera och idag hade vi faktiskt riktigt bra diskussioner också. Pratade om mammaledigheten och alla papper som behövs inför det, minsann en hel del papper så ska börja fixa fram dem så snabbt som möjligt så att jag inte glömmer. Som sagt virrpanna som jag är. Nu blir det några timmar jobb igen. Vi hörs!

Bild från efter gårdagens pass, börjar minsann vara en ordentlig kula där nu.

De finaste av vänner <3

Måndagen och tisdagen var riktigt tuffa för mig, hamnade riktigt djupt ner i en svacka och allt kändes bara jobbigt. Men en sprängande huvudvärk är det inte lätt att se ljust på något alls, och att då FÅ spy ur sig hur skit allt känns utan att en endaste en påpekade ”att det nog är värt det i slutändan ändå” känns så skönt. Tänk ändå en sån tur att jag råkar ha så fina vänner, som ringer och som skickar peppande meddelanden. Det betyder verkligen GULD just nu, lite mer än annars faktiskt. Alla samtal och all omtanke, gör att jag inte kände mej så ensam. Att bli bjuden på lunch, eller kaffe och bara få sitta ner en stund och kanske till och med glömma allt som känns svårt gör att man orkar skrapa upp sig själv ännu en gång och kämpa vidare.

_MG_6662

Det finaste man kan ha är ju vänner som LYFTER en då det känns tungt. Foto: Anna Riska

Och idag var ju en ny dag, inte en huvudvärksfri dag men en bättre dag än de två senaste. En dag då det känns genomförbart att jobba igen, en dag då det INTE känns som att jag helst skulle lägga mig i ett mörkt rum och vara ensam där i 4 månader eller så. Otroligt ändå hur måendet kan variera. Säger inte att allt är bra idag, för riktigt så enkelt skall det ju inte vara. Fortfarande är mina tankar ett enda virrvarr och känslorna hoppar hejvilt blandat med att kroppen känns slut. Men attityden är en bättre och om de så bara varar för en endaste en dag denna vecka måste jag ju passa på att njuta lite.

Utan mina vänner och min familj hade jag nog inte fixat detta, hade fått ge upp och vändag eller inte så är jag så tacksam för dom alla. VARENDASTE EN ❤

Nya tider NYA tankar

Läste ett inlägg här om dagen, som handlade om att man inte borde använda dagis som barnvakt, om man är hemma med yngre syskon eller om man t.ex. skall gå till frissan, ja det där gamla vanliga halvprovocerande / helprovocerande åsikterna. Suckade och tänkte bara JAJA provocera du bara. Men sen insåg jag ju att jag också har varit där och haft liknande åsikter..

TÄNK VAD TUR ATT MAN KAN OCH FÅR ÄNDRA ÅSIKTER!

Då jag var gravid med Saga predikade jag också om att Adam SÅKLART skulle var hemma med mig, då var han alltså under 2 år. Det var en STOR grej som jag absolut ville få fram så att ALLA skulle veta att han minsann inte behöver lämnas bort på dagen. Jag ansåg att man såklart skall ha sina barn hemma om man själv är hemma och bla bla bla. Idag skäms jag, PÅ RIKTIGT skäms jag, för att jag trodde att allas vardag var lika som min egna. Jag skäms över att jag ville höja upp mej själv och ”visa” att jag är en så duktig mamma som inte har min 2 åring på dagis. Kände på något konstigt sätt att jag blev en bättre mamma för att Adam var hemma med mig om jag pratade om det med andra. Och jag försökte inte ens förstå varför någon annan mamma valde att göra på ett annat sätt, jag tyckte bara att dom mammorna var lite lata.

Visst kan man diskutera dessa frågor, men diskussionen skall handla om annat än vilken mamma som är bra och vilken som är ”dålig”. Så länge vi i Finland har subjektiv rätt till dagvård har INGEN annan med att göra varför man väljer att ha barnen i dagvård. P U N K T!

(edit: tydligen väljer kommunerna nu själva om man har subjektiv rätt till dagvård eller inte, tack till Alexandra som upplyste mej om detta! Som tur har Pargas inte tagit bort den rätten. Poängen är ändå den att det inte är andra mammors som bestämmer om man har rätt att ha barnen i dagvård eller inte!)

IMG_4256

Jag har som tur växt till mej och mognat, både som människa och i min mammaroll och idag känner jag att jag väldigt sällan bryr mig i hur andra människor väljer att göra med sina liv, i sin vardag och med sina barn. Jag känner att jag och min familj börjat hitta vår väg och ju säkrare vi är på den vägen desto mindre intressant blir andras val. För faktum är ju att jag KAN om jag VILL välja, och andras val påverkar ju inte den möjligheten. I höst får jag fritt välja hur vi skall göra med Saga, vill vi ha henne hemma eller vill vi ha henne på dagis. Det valet är vårt och den valmöjligheten är jag faktiskt glad över att vi har. En valmöjlighet som vi alla borde vara tacksamma över att finns, ingen tvingar dej att ha barnen varken hemma eller på dagis vilket gör att alla familjer själva kan välja vad som passar bäst för dem. Hur BRA är inte det?

Att öppna upp för diskussion är ju något helt annat än att klanka ner på någon, man kan ju faktiskt diskutera och komma fram till att man tycker olika. Dessa diskussioner kan man ha om det mesta, vaccin, socker, skärmtid osv osv osv. Jag diskuterar gärna frågor kring barn, men jag har inte något behov av att få andra mammor att tänka lika som jag. Det finns frågor som jag brinner extra mycket för då det kommer till MINA barn, men varför skulle de sakerna behöva vara det viktigaste för ANDRAS barn?

Nej vet ni vad, jag säger lite som Kaspar i Nudådahlens morfar (annars en riktigt bra julkalender)

”Tro på Gud och ärligt vandra, sköt dej själv och skit i andra!”

 

Strukturultra

Hejhopp! Vi är hemma igen och efter en rätt jobbig flygtur hem åkte jag via läkaren och fick konstaterad bihåleinflammation. Så jag är sjukledig resten av veckan och skall nu verkligen försöka kurera mig. Blir knäpp snart om jag inte blir frisk.

Idag hade vi i alla fall ett spännande möte. Det var nämligen dags för strukturultrat. Vi valde att ta barnen med och för oss blev det ett bra beslut. Det blev ett positivt minne för båda barnen och båda var ivriga på att få veta lite mera om bumlingen. Det var två ivriga blivande storasyskon som hämtades från dagis idag och sedan styrde vi då bilen mot Åbo.

IMG_1224IMG_1226

Kände själv lite extra fjärilar i magen inför undersökningen, det är ju alltid lite extra spännande med ultra. Hoppade upp på britsen och undersökningen började. Allt såg bra ut med bumlingen i magen vilket såklart var det viktigaste och barnen tyckte att det var spännande att se bebisen och att lyssna på bebisens hjärtljud. Sen fick vi också se då bebisen sög på tummen och sparkade omkring. Sköterskan frågade oss om vi ville veta om det var en lillebror eller lillasyster. Barnen var båda ivriga på att få veta så jag (som varit osäker ända tills idag) bestämde där och då att vi skulle ta reda på det i alla fall. Ett beslut som jag är riktigt nöjd med nu. Hade också kunnat hålla det hemligt, men som sagt känns det bra såhär också.

Efter en liten stund konstaterade sköterskan att det var en liten..

LILLEBROR 

som busar omkring där inne magen. Anton har redan länge trott på pojke och jag drömde faktiskt att det var en pojke och tydligen stämde ju det. Känns så härligt med en liten lillebror, dessutom var det ju pojknamnet som vi nu tänkt en stor favorit för mig.

IMG_1271

Vecka 22 idag, vilket betyder att vi är över halvvägs nu. Allt blev så mycket mer verkligt idag då vi fick sen bumlingen och nu kan vi prata om lillebror istället för bebisen. Vi väntar ivrigt på honom hela bunten.

En sista skön dag i solen

Hejhoj! Vi har det prima här på Teneriffa, jag är fortfarande inte helt i skick och har beställt läkartid tills imorgon då vi landat. Känns surt att hela resan gått nu och jag fortfarande inte är frisk. Men om vi bortser från min flunssan så har vår resa överträffat alla förväntningar. Solen har visat sig ALLA dagar och vi har chillat vid poolen och på stranden varje dag. Hotellet har varit riktigt bra, maten lika så och barnen har verkligen fått njuta av simning och tid med familjen hela veckan.

IMG_0827

2 gånger har jag simmat på hela veckan, vilket är extremt lite för att vara jag. Men har helt enkelt inte känt att det varit speciellt najs att simma då man inte är frisk. Gjorde misstaget att dyka ena gången och trodde att huvudet skulle explodera. Ser inte framemot att flyga hem imorgon.. Som tur är det skönt i solstolen också och Adam och Saga har haft sällskap i stora poolen ändå, TACK gode GUD att vi hade 2 extra vuxna med. Dessutom finns här också en mindre pool med ca 90cm vatten och där trivs dom timme efter timme.

IMG_1156IMG_1149

IMG_0802IMG_0778P1030042

Vi köpt en badleksak till kidsen vilket var välinvesterade 10€. Dom har lekt med den varje dag. Mamma köpte också dykningar till Adam (såklart också till Saga men hon dyker inte frivilligt ännu) och jag blev verkligen förvånad över hur duktigt han dök efter ringarna också i den djupa poolen. Han har också lärt sig simma under denna vecka, vilket vi gissade redan innan. Stora killen vår ❤

P1030076P1030060P1030056P1030063P1030081P1030085

Också stranden har varit poppis, Saga har lekt med ämbare och spade medans Adam simmat och lekt och busat i de stora vågorna. Våtdräkterna vi köpte innan resan är verkligen guld värda. Båda barnen har gillar att simma med dem och dom blir inte lika kalla som när dom har sina UV-kläder.

Nu har vi vilat klart, och skall packa simväskan en sista gång ännu. En sväng via stranden ännu innan det blir middag ikväll och några timmar sömn. Bussen kommer och hämta oss halv 3 inatt. Känns lagom galet att veta att vi kommer behöva alla vinterkläder vi äger och har för att inte frysa då vi kommer hem igen. Hade gärna tagit sommar värmen med oss i kappsäckarna.

Förbereder resa i sjukstugan

IMG_0676

Ännu i går var jag rätt så positiv inför idag, visst hostade jag en del men tänkte ändå att jag skulle fixa dagen rätt okej bara jag tar det lugnt. MEN efter klockan 4.30 har jag inte sovit en blund, har hostat och kraxat och snörvlat. Så det var bara att ringa jobbet och sjukanmäla sig igen. SURT! Och ännu surare att vara i såhär dåligt skick inför morgondagens resa.

Vi har läkartid alla 3, jag och kidsen, nu på eftermiddagen för att utesluta att dom eller jag skulle ha öroninflammation / angina. Har själv riktigt ont i halsen och tappar rösten med jämna mellanrum. Försöker orkar samla tankarna och packa lite mellan varven men det går trögt. Mest ligger jag däckad på soffan, sörplar TE och tycker synd om mej själv.

IMG_0667

Nej vet ni, nivån av pepp inför en resa känns onödigt låg just nu. Försöker få gjort det mest akuta idag, byka någon maskin tvätt och packa så att jag sedan kan gå och sova i tid ikväll, förhoppningsvis sova en lång natt och vakna kryare i morgon. Kidsen är taggade för resan, uppspelta och nervösa också. Försöker mitt yttersta för att inte tappa nerverna på dem, men det är inte det lättaste idag. Mellan varven leker dom också riktigt bra och Adam har idag byggt en batmobile som han är mäkta stolt över. Efter läkarkollen får dom fara till sin fammo och faffa och leka så vi hinner packa allt klart. Och kanske till och med vila en stund.

Så att sådant denna måndag hos oss, hoppas er vecka börjat bättre och friskare.

 

Det där med namn

Hittills har det här med bumlingens namn varit en gåta för oss, tycker inte att vi kommit på något som känts bra. MEN nu tack vare 6 timmars bilresor X 2 under helgen, tror vi att vi kommit på ett pojk och ett flicknamn som klingar bra ihop med Adam och Saga och som också klingar bra med vårt efternamn.

IMG_1691

Doptårta för Adam Axel Emil

Adam var ett namn som jag länge hade gillat och ett namn som jag genast föreslog till Anton då det visade sig att jag var gravid. Anton gillade också namnet och efter det funderade vi inte speciellt mycket mer på pojknamn. När det sedan visade sig att vi väntade en pojke var det klart att vi väntade en Adam. Mellannamnen kommer från bådas sida, Axel från Antons sida och Emil från min.

IMG_5312

Doptårta för Saga Linda Birgitta

Saga är döpt efter min fammo, som hette Satu. Också detta var det självklara alternativet för flicknamn då jag var gravid och då det visade sig att vi väntade en flicka så var det igen klart att det var en liten Saga som vi väntade. Mellannamnen kommer också här från bådas sidor, Linda efter Antons syster som ledsamt dog som 14 åring och Birgitta heter jag själv i mellannamn.

Denna gång känns det svårare. Vi hade inga självklara namnförslag och jag gissar att det därför tagit oss såhär pass ”länge” innan vi ens kommit på ett pojk och ett flicknamns allternativ. Men nu så, nu har vi i alla fall något att jobba vidare på.

SONY DSC

Namn blir bara svårare och svårare måste jag säga, släktingar, vänner och bekanta hinner skaffa barn och välja namn som kanske hade varit alternativ också för oss.

Hur tänker ni gällande namn?

Är det okej att döpa sitt barn till samma namn som redan en kompis valt till sitt barn? Var går gränsen? Kan man paxa namn? Kan man bli sur om någon väljer samma namn som man själv valt?

IMG_5374

Jag tänker att man nog själv får och skall välja, och att man själv känner efter hur nära kontakt man har med barnet som har just det namnet man själv gillar. Själv tänker jag att jag inte skulle välja ett namn på ett barn som jag och resten av familjen har en tydlig relation till, eftersom det då skulle kännas konstigt att använda det namnet på mitt eget barn. Men jag har inget problem att döpa mitt barn till ett namn som jag vet att andra barn också heter. Namn som redan är använda av folk i närmaste släkten går också bort, däremot går de bra att använda som andranamn. Jag skulle aldrig själv bli sur om någon i vår bekantskapskrets skulle döpa sitt barn till Adam eller Saga. Snarare tänka att kanske våra underbara barn gjort att också någon annan börjat gilla deras namn.

Vi skall låta våra namnförslag mogna lite till och vi kommer inte berätta vilka namnen är innan bumlingen är född eftersom vi först själva vill se att hen verkligen ser ut som sitt namn. Känner att barnen lätt skulle bli lite förvirrade om vi först skulle prata om ett namn och sedan byta. Så i ca 20 veckor till förblir våra bildiskussioner hemliga ännu.