Ja må jag leva!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Malins 27-års dag! HURRAHURRAHURRAAA! Ja men god morgon på er, här sitter en nybliven 27 åring och VÄNTAR PÅ ATT FÅ KONTAKT MED EN LÄKARE! Ja alltså 27 börjar på samma sätt som 26 slutar och dumt hade det väl varit att ens tro något annat. Nåja får se vad resultatet blir denna gång då. Och som grädde på moset är Saga flunssig igen ett varv hon också, och min egna flunssa tar igen ett nytt uppsving med täppt näsa och hostatacker. Nåja det var hälsouppdateringen för idag. Spännande eller hur?

IMG_1326

I morse vaknade jag och kände födelsedagspirret i magen, blandat med lillebrors sprattel  ❤ och någon liten form av sammandragningsliknande känslor?!? Låg kvar i sängen och väntade och tillslut kom dom då äntligen. Alla 3 sjöng dom JA MÅ HON LEVA och delade ut presenter och kort. Älskade familjen ändå, och vilka fina gåvor sen. En ny plånkka, en kopparstekpanna och det finaste av allt biljetter till finalen på MELLO. Båtresa, hotellövernattning i Stockholm och så melodifestivalen. En hel helg tillsammans med Anton, verkligen något att se framemot ❤

IMG_1332

Nu ska jag åka till HVC, roligare saker kunde man ju göra på sin födelsedag..

Livet som virrpanna

Säger inte att jag annars heller är en människa som har speciellt bra koll på saker och ting, men alltså denna graviditet och alla hormoner som spökar gör mig ju totalt ofokuserad. Igår t.ex. var jag påväg till rådis, hade till och med skrivit in det i min kalender och satt påminnelse på min telefon (för jag vet ju att jag så lätt annars glömmer).

Jobbade till 12.45 och hoppade sedan i bilen, nöjd och glad. Väl inne i huset fick jag en känsla av att något inte var rätt ”har jag faktiskt tid idag?” I samma veva kom jag ihåg att man ju brukar få ett meddelande en dag innan man skall till rådis och jag hade inget minne av att jag skulle ha fått ett sådant meddelande denna gång. Tog upp telefonen och i samma sekund darrade den till, ”en tid har reserverats till dej TORSDAG 15.2”

Jag var alltså där vid rätt klockslag men fel dag. Kändes ju rätt så onödigt. Men så idag var det dags för ett nytt försök och denna gång gick det bättre. Tycker verkligen om att gå till rådis, så skönt att få sitta och prata och fundera och idag hade vi faktiskt riktigt bra diskussioner också. Pratade om mammaledigheten och alla papper som behövs inför det, minsann en hel del papper så ska börja fixa fram dem så snabbt som möjligt så att jag inte glömmer. Som sagt virrpanna som jag är. Nu blir det några timmar jobb igen. Vi hörs!

Bild från efter gårdagens pass, börjar minsann vara en ordentlig kula där nu.

En hälsning från sängen..IGEN..

Det tycks inte vara meningen att jag skall bli frisk, igår var jag tillbaka på jobbet (efter 3 veckors paus) och det gick helt okej tills jag höll första passet. Under andra halvan av passet dundrade en GALEN huvudvärk igång och sedan dess har jag dragits med det. Varit däckad hela dagen idag. Känns så SURT! Som tur skall jag till rådis imorgon, hoppas på något MAGISKT därifrån. Ingen aning om vad egentligen, men håller hoppet uppe. Skönt också att få kollat att alla värden är som dom skall, kämpar redan med ett sköldkörtelvärde som inte vill hållas på bra nivåer.

Känner mig så dålig som inte kan jobba, känner mig dålig som inte orkar vara mamma heller. För att inte tala om fru eller kompis. Och jag vet att alla har förståelse, att jag inte borde ha dåligt samvete men ändå har jag det. Ja alltså jag ligger här just nu och tycker synd mej själv. Om det inte märks.

P1030087

drömmer mig tillbaka till Teneriffas stränder

Känner inte igen mig själv längre, har gått från en glad och aktiv mamma som tränat många gånger i veckan och orkat med en massa bus, till en mamma som just och just orkar vakna på morgonen. Är konstant trött, konstant korta nerver och har konstant dåligt samvete. Det känns verkligen hemskt. Försöker trösta mig själv med att det kommer gå över, jag är inte gravid för resten av livet och det kommer komma dagar igen då det finns tid och ork för allt det som jag EGENTLIGEN vill göra. Tröstar mig också med att min fina man ställer upp, han fixar och donar och tar barnen så mycket han bara hinner. Tillsammans med andra viktiga människor runt omkring oss får vi vardagen att rulla, är så tacksam över all hjälp som vi får. Vi fixar nog detta tillsammans även om det känns tungt just nu.

_MG_5443

Fotot: Anna Riska

Kroppen förfaller framför mina ögon och det blir psykiskt riktigt jobbigt det också, förstår ju mina egna känslor med tanke på min egna historia. Men en trött mamma äter liksom inte det mest hälsosamma man kan komma på. Mixa upp det med flunssa, stress och ett sötsug utav bara helvete så kommer man snabbt på att resultatet inte blir så bra.

799A5324

Foto: Anna Riska

Huvudsaken är ju att lillebror har det bra där inne i magen, och han har det bra han busar omkring där och sparkarna blir tydligare och tydligare för varje dag som går. Det gäller att försöka greppa efter dom små bra sakerna, när allt börjar kännas som mest motigt.

Om någon nu sitter på en solskenshistoria om en graviditet som blev bra kring vecka 23 är jag mer än tacksam över att få höra om det.