Rådiskontroll v 39+6

Nåja hörni, imorgon är vi liksom inne i v 41 redan (40+0) och man kunde gärna tycka att det kunde vara klart nu. Men Bumlingen gav mera tecken på förlossning förra veckan än nu, så han trivs hur bra som helst där inne i magen. Får se om han tänker fira midsommar på insidan eller utsidan?!? Han har någon dag på sig att fundera ännu. På något vis känns det lite lättare igen nu också, har liksom accepterat att det kommer gå över tiden och ska försöka att bara ta en dag i taget nu. Just idag känns det alltså lättare, imorgon är en ny dag igen och man vet ju liksom aldrig hur tankarna går då.

Hos rådis var allt bra, vi var faktiskt dit hela familjen idag vilket ju var lite skoj. Anton har inte varit med en endaste en gång denna graviditet men nu lyckades han ju faktiskt pricka in en av träffarna ändå. Barnen tyckte det var spännande att kika in på Bumlingen via ultraljud och få lyssna på hjärtljuden. Allt såg bra ut, vilket ju ändå är det viktigaste av allt. SF måttet var inte lika mycket på minus längre, vilket ju är skönt. Inte för att jag varit speciellt orolig heller i och med att de två andra varit kring 4kg som nyfödda. Så det är bara att snällt vänta nu. Ut kommer han att komma, ingen har ju varit gravid för evigt. Ja ni märker försöker liksom vara lite mindre neggo igen nu. Får väl se hur länge det håller i sig.

IMG_2379

Långsamma dagar

Jahap ingen bebis i siktet idag heller, vaknade inatt och kände av en molande mensvärksliknande känsla och hann redan tänka ”att det kanske skulle vara dags nu då”? Men nej, det blev ingen mera action där, somnade om och vaknade ”som vanligt” imorse. Försökte locka Bumlingen med att 18.06.18 hade varit en riktigt najs födelsedag, lite liknande som Adams 12.06.12 men han verkar inte vara speciellt intresserad av det. Anton har också heltiden sagt att Bumlingen kommer födas den 18.6. Hmm känns inte speciellt troligt. Klämde i mig en färsk ananas igår också, ni vet anans skall ju ”sätta igång” förlossningen. Men det enda resultatet det gav var ont i munnen. Och nej jag vet, man KAN INTE få igång förlossningen och man SKA inte göra det heller. Men ananas är ju inte farligt att äta heller, så där känner jag mig ändå helt lugn. Skulle aldrig börja mixa med saker som kunde vara skadligt.

Med det sagt får man ju gärna tipsa om saker som ”kan hjälpa” om inte för annat så har jag ju lite sysselsättning här hemma. 

Nåja 2 veckor max kvar, det skall väl gå eller ja det måste ju gå. Har inte direkt några andra val heller. Senaste veckorna har mitt instagramflöde fyllts av små nyfödda bebisar, alla bebisar som var beräknade kring samma veckor som Bumlingen. Kanske det är därför jag börjar känna mig klar med detta nu, vill ju liksom också mysa med en liten nyfödd och inte vanka omkring här hemma. Och bara vänta, jag är inte så bra på att vänta.

Blivande storasyskonen börjar också vara otåliga nu, men NÄR kommer bebisen då? Kommer den idag eller imorgon? Och det enda jag kan svara är att jag inte vet, att ingen vet men att lillebror kommer då han är redo (eller senast om typ 2 veckor då när någon läkare bestämt att han måste vräkas). Att gå omkring och inte veta är det jobbigaste, liksom hade någon bara sagt nu att det kommer ta 2 veckor ännu så kunde jag liksom slappna av i det och fokusera på annat tills dess. Försöker intala mig själv att jag kan ställa in mig på 4.7, att jag liksom från början kunde göra det. Men ju närmare beräknat vi kommit desto mer inser ja ju ändå att varit inställd på 20.6. Och ja jag vet, vi är ju inte ens där ännu och ändå är jag otålig. Nu känns det bara som att livet är på paus för att jag, vi, bara väntar. Men snart så, snart är han här.

N7K_6532

 

Midsommaren med NOLL planer

SONY DSCAdams första midsommar ute på stugan i Korpo, typ 10 dagar gammal.

Om en vecka är det midsommarafton. En högtid som jag alltid brukar se framemot, eller alltid och alltid men de senaste åren har vi firat midsommar på så bra sätt så det har alltid blivit bra. Vi har åkt iväg till Antons föräldrars sommarstuga ute i Korpo och där firat tillsammans med Adams gudföräldrar. Fokuset har varit MAT, samvaro, MAT, MAT och lite mera MAT. Ett perfekt upplägg om ni frågar mig, speciellt om man skall fira tillsammans med barn, vilket vi gör. Midsommar för mig är en familjehögtid.

IMG_3119
Sagas första midsommar firades faktiskt här hemma hos oss, vi åkte ut till stugan på midsommardagen istället.

I år känner jag att vi inte kommer åka ut till Korpo. 2 färjor mellan oss och förlossningen känns inte speciellt lockande, inte heller en bilfärd på 2 timmar. Alltså jag förstår att folk har så långt till sjukhusen runt om i landet, att det till och med är NÄRA om man jämför med andra. Men det känns både dumt och onödigt att stressa iväg längre bort från sjukhuset. Så ja i år åker vi alltså inte ut till stugan.

B502CAAA-6412-4AF4-8E68-717ED9F2C33D
Några bilder från midsommaren 2017

Vad skall vi göra i år då? I N G E N T I N G, inte vad jag vet om ännu i alla fall. Och med tanke på att det är midsommar om en vecka så gissar jag att vi inte kommer planera in något heller.  Känns onödigt att styra upp några planer för något som sen kanske ändå inte blir av. Vill inte sätta mig i situationen att jag ”borde” orka med något. Endera lär jag vara totalt jävla trött på att vara gravid, eller också har vi en bebis som inte ens är en vecka gammal ännu. Tänker mig att vi hålls hemma, badar bastu och njuter av familjetid (med eller utan bebis då).

Dagar som aldrig riktigt kommer igång

Okej vi kan börja med att konstatera att jag fortfarande är gravid, inga speciella tecken på att förlossningen skulle vara på G just idag heller. Jag vet att det är såhär de sista veckorna, att folk bara vill väl när dom frågar om tecken eller hör av sig och undrar om bebisen kommit redan. Men samtidigt blir jag så T R Ö T T, det ÄR det enda som snurrar skallen på mig. När skall det komma igång? När kommer bebisen. Känns det inte lite annorlunda i magen nu? Liiite lite mensvärk kanske?

Men det är ju ändå inte något som jag delar med vem som helst, inte med någon alls egentligen. Överväger att börja prata om mina ökade flytningar / delar av slemproppen? nästa gång någon frågar. Nej alltså jag vet ju att folk menar väl, och inte blir jag ju arg eller så heller MEN i och med att humöret är som det är i slutet så blir det lite småjobbigt i alla fall. Igår t.ex. valde jag att gå i butiken med hörlurar, för att sådär snyggt kunna ignorera bekanta. Haha nå nej nu låter det som att jag går omkring och är sur, det förstår ju alla (hoppas jag) att jag inte är. Börjar bara vara trött på att vara gravid nu.

Försöker ställa in mig på 4.7 (BF+14) nu istället för 20.6 (BF), helt enkelt för att besvikelsen inte skall bli så stor när nästa onsdag kommer och går utan att bebisen föds. Jag blir GÄRNA positivt överraskad men det blir svinjobbigt att gå över tiden om jag liksom har all fokus på det beräknade datumet.

IMG_0985

Väntar på att få klä min lilla trio i matchande kläder nu.

Nu gäller det alltså att försöka fylla dagarna med program, så att väntan inte skall bli så lång. Hade varit lättare om energin inte hade lyst med sin frånvaro. Vad skall man hitta på sen då, då man liksom inte orkar göra något alls men ändå vill ha program för att tiden skall gå? Okej slut på gnälligt inlägg, trevlig fredag till er!

För 6 år sedan var vi redan på BB

IMG_0394

För 6 år sedan hade vi inbokad tid för igångsättning på TYKS. Det var en nervös natt, den där natten till den 11.6.2012. Väskorna stod packade och vi låg och pratade länge länge jag och Anton. På morgonen åkte vi iväg mot Åbo, anlände till sjukhuset och traskade upp på avdelningen. Fick ligga i kurvan några omgångar den dagen, det sattes in en ballong som också senare kom ut men inget mera hände. En ganska så trög dag. Jag var ju liksom inställd på att NU skulle förlossningen komma igång, NU skulle vi äntligen få träffa våran lilla Adam som vi längtat så mycket efter. Men nada, NOLL. På kvällen fick Anton åka hem och jag låg kvar i sjukhussängen ensam och grät, det var nog en riktigt hemsk natt. INGA sammandragningar, inget tecken på att något var på G.

SONY DSC

IMG_0417

Det blev liksom så konstigt då vi varit så otroligt nervösa inför vad som komma skulle och så hände inget alls. Den kvällen låg jag och tänkte att det säkert inte var meningen att Adam skulle födas alls. Hade inte ens i min vildaste fantasi kunnat tro att han skulle födas först i mitten av juni.

SONY DSC

Eftersom vi ju firar en 6 åring i morgon betyder det ju att förlossningen sedan kom igång, med hjälp av värkstimulerande dropp. En förlossning som tog H E L A dagen. 12 timmar från att dom spräckte hinnorna. Snart är vi där igen, men först skall vi fira våran  fina 6 åring som hade allt annat är bråttom till världen ❤

BB-väskan och dagens rådisbesök

IMG_2305

Nu står väskan packad i grovköket, inte helt klar kanske men det viktigaste är där i alla fall. Det allra viktigaste ser man på första bilden, VATTENFLASKA. Inte en förlossning utan vattenflaskan, har hittills fött båda barnen liggandes på rygg och DÅ är det GULD att kunna dricka liggandes. Så det kan man ta som ett tips om man funderar på saker som är bra att ha med till förlossningen.

IMG_2303

Sen har jag packat med kläder till mej själv, färgglatt värre. Haha måste kanske pigga upp det med en färggladare tröja, i alla fall om det är lite kyligare. Har packat med strumpor, underbyxor, amningsBH, amningstopp och mina favorit jumpabyxor. Behöver ju bara kläder till hemresan eftersom man ändå traskar omkring på BB (om man blir där alltså) i sjukhusets kläder. Och visar det sig att jag behöver något mera så får Anton helt enkelt hämta det.

Förutom kläder till mig själv så behöver ju Bumlingen också kläder att åka hem i. En body, ett par byxor, strumpor, en tunn mössa och en halare om det är lite kyligt. Omöjligt att veta vad det kommer vara för väder, det kan vara 10 grader eller 25. Vi får se. Tuttar (nappar alltså) har jag också packat med, så att man från början kan börja öva. Nappbandet är SÅ fint och kommer från lykkeliten

IMG_2300

IMG_2301

Andra saker som skall med i väskan ännu är, laddare till telefonen, hörlurar, kamera och rådiskortet. Någon liten godispåse kanske slinker ner också, men jag vet att om jag köper den nu redan har jag ätit upp allt innan det är dags att åka in.

Måste ännu försöka komma ihåg att köpa amningsinlägg, bindor och blöjor. Blöjor behöver man ju inte ta med till BB eftersom det ju finns där, men amningsinlägg mins jag i alla fall inte att jag har fått tidigare. Man får väl inte liberoväskan på förlossningen längre heller? Men ja sådär i det stora hela börjar väskan vara klar, känns ändå skönt och jag är så NÖJD med skötväskan.

Tipsa gärna om jag glömt något viktigt från BBväskan eller om du själv har något bra tips på saker som du är glad att du hade med dig till förlossningen.

Idag var det också dags för rådiskontroll igen, och nu hade Bumlingen sjunkit långt ner och väl i stort sett fixerat sig. Låter lovande eftersom han ännu för en vecka sedan var högre upp och ”ruckbar”. Inget säger ju att det behöver betyda att något snart är på G, men ändå så skönt att det händer NÅGOT i alla fall. Lågt och bra blodtryck, mycket vätska i kroppen, helt okej HB. Ja men allt var helt enkelt bra där, vilket är skönt. Bara att vänta och se då, konstaterade rådistanten och ja hon har ju så rätt. Dagens SFmått hade blivit mindre, men det beror antagligen på att han sjunkit så lågt ner nu. Ja vi väntar helt enkelt vidare då bara.

Med 9 dagar kvar till beräknat

Tänk ändå hur snabbt man kan bli rejält trött på att vara gravid. Eller trött på att gå och vänta egentligen, trött på att ha ont i kroppen, trött på att känna mig svälld, tung och klumpig. Ja mest bara trött. Jag vet att det inte är länge kvar, att Bumlingen kommer då han själv är redo och att det är dumt att släppa sig trött på graviditeten innan jag ens är på  det beräknade datumet. Jag har ju liksom gått 2 veckor över tiden med de två andra, oddsen att jag gör det även denna gång är ju väldigt höga. Det blir 3 långa veckor här om jag bara skall gå och vänta.

Nåja imorgon behöver han i alla fall inte komma, imorgon är det ju Adams födelsedag och den kan han gärna få ha för sig själv. Men efter i morgon är vi redo för lillebror.

IMG_2276IMG_2292

Måndag idag igen då, som tur går dagarna ändå snabbt, även om jag börjar tappa tålamodet. Egentligen är det mest stressen inför att förlossningen inte skulle komma igång naturligt som stör mig. Hade bra kunnat vänta fast 2 veckor över beräknad tid bara jag skulle veta att jag inte behöver bli igångsatt. Det är dumt att stressa, jag vet! För är det så så är det och anses det att man behöver sätta igång förlossningen är det ju för bebisens eller min egna hälsa.

Ja nu får helt enkelt stå ut med att det antagligen kommer handla mest om virriga tankar kring kommande förlossning tills bebisen är född. Hemskt mycket annat ryms inte i min hjärna just nu.