Vi skall LYFTA varandra

Oj vet ni hur många kloka och inspirerande kvinnor det finns där ute? Kvinnor som skriver så kloka saker, säger så kloka saker och öppnar upp för kloka inspirerande diskussioner. Klart ni vet, alla känner vi ju dem. Kvinnorna vi tittar på med beundran, kvinnorna vi ibland nästan avundas men bara på ett positivt sätt och kvinnorna vi inspireras av. Kvinnorna som inte försöker trycka ner någon annan för att själva känna sig bättre. Alla dom här kvinnorna, mammorna, systrarna, vännerna, släktingarna, kollegorna, kändisarna, förebilderna.. alla dom är ju så oändligt viktiga. Men hur ofta säger vi det till dem? Hur ofta säger vi allt det där positiva som vi tänker om dem? Hur ofta hjälper vi dem att nå högre?

799A6499

Jag vill bli bättre på att lyfta fram dessa kvinnor och det tänkte jag försöka börja göra här i bloggen nu, i alla fall under våren. Varje SÖNDAG kommer jag lyfta fram en eller flera inspirerande kvinnor som gjort intryck på mig under den senaste veckan. Känner ofta att t.ex. kloka inlägg bara drunknar i mängden av annat och inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Det kan handla om ett välskrivet blogginlägg, några kloka rader på instagram, ett bra poddavsnitt eller något helt annat. Tänk hur högt vi kan nå, om vi alla lyfter varandra.

Skärmavbild 2018-03-14 kl. 11.32.54

Om du vill tipsa mej om någon som kunde platsa in här, som en av veckans inspirerande kvinna/kvinnor får ni gärna tipsa mej! Tipsa också om du själv t.ex. skrivit några extra inspirerande blogginlägg eller liknande. Maila mej på malinheleniusblogg@gmail.com

_MG_5947

bilder: Anna Riska

Vad säger ni? Visst ska vi hjälpas åt att lyfta fram varandras kloka tankar!?! Hoppas ni hakar på!

Förberedelser inför resan nästa vecka

Första gången vi skall resa till södern med två barn. Vi var till Turkiet då Adam var pyttebebbe (5 månader) och så har vi rest till London med båda för snart 3 år sedan, men efter det har kidsen inte åkt flygplan. Man behöver väl inte supermycket saker med sig egentligen då vi bara skall vara borta en vecka och bo på ett all inclucive hotel. Men kidsen ÄLSKAR att simma så simkläder i olika varianter skall vi packa med.

IMG_0601

Havet är ju inte jättevarmt på Teneriffa så vi bestämde oss för att skaffa våtdräkter till båda. Dom kommer helt säkert till användning också här hemma på sommaren eftersom havet de senaste somrarna inte blivit speciellt varmt. Hajfenorna skall också packas med, simglasögonen också och simtossorna som skyddar små ivriga från att halka omkull.

Adam har verkligen haft någon växtperiod här de senaste månaderna, alla kläder blir för små och samma sak med skorna. Så vi fick köpa ett par nya tossor till honom. Har snöat in mig på barnskor av märket KAVAT, har verkligen varit mega nöjd med alla skor vi hittills testat och därför föll valet enkelt på samma modell som vi körde med förra sommaren. Bara att 2 storlekar större. Håller tummarna för att han nu inte skall växa massor till innan våren, så har vi användning för dessa skor hela våren och sommaren också.

IMG_0603

Åt mej själv köpte jag faktiskt en ny simdräkt, mina gamla var verkligen SLUTslitna och jag känner inte helt för att stroppa omkring i bikini just nu. En svart helt perus blev det, som förhoppningsvis kommer gå på mig genom hela preggotiden nu och så får jag köpa en ny sen i höst igen, om den är för uttöjd.

Annars då, vi har börjat knapra mjölksyretabletter för att förhoppningsvis slippa problem med magen. Vi har packat ner barnens UVkläder (kör allra helst med UV-kläder som skydd mot solen istället för solkräm) letat fram deras crocs, sandaler och simdräkter. Lippisar och hattar är också nerpackade i kappsäcken ren. Några omgångar sommarkläder och så lite långärmade byxor och blusar och sen borde väl packningen vara klar. Ingen aning om jag jag skall klämma på mig själv. Mina vanliga shorts är ju inte riktigt rätt storlek för mej just nu. Men som tur finns det träningsshorts som töjer. Så får väl köra på det.

I övermorgon lyfter planet, och denna sega flunssa skulle mer än gärna få ge med sig nu!

Vi sover inte hemma inatt

Vi har inget golv i badrummet och bastun längre, det har rivits bort idag och då man river golv blir det super dammigt. Vi har tur som kan packa kassarna och åka till min mamma och sova här. Mamma bäddade ner oss på golvet i sitt vardagsrum och nu sussar kidsen sött. Ska också stänga ögonen nu, har min första PT kund imorgon klockan 7, så det blir tidig väckning. Känner att min lilla hjärna skulle behöva måååååånga timmars sömn inatt.

Tror vi lämnar detta här för idag och så hörs vi igen i morgon. Redan torsdag, denna vecka har bara SUSAT förbi. God Natt!

Ta reda på könet?!?

Är i vecka 18 nu, vilket betyder att vi snart är halvvägs in i graviditeten. Halvvägs in i graviditeten görs ett strukturultra, där man kollar att allt är bra med bebisen, moderkakan osv. Många väljer också att här försöka ta reda på bebisens kön. En sak som vi måste ha bestämt innan detta ultra är alltså om vi också vill försöka ta reda på könet eller låta det förbli hemligt tills hen föds. Det är förresten kidsen som kallar bebisen för bumlingen, har två här hemma som gillade julkalendern med familjen Hedenhös.

Så skall man då ta reda på könet? Alltså jag är så kluven här. Å ena sidan är jag så galet NYFIKEN på om det är en liten lillasyster eller lillebror som bubblar omkring där i magen, men sen igen har jag en längtan efter att en gång få uppleva överraskningen vid själva förlossningen. En tanke jag hade redan med Saga men DÅ var jag allt för nyfiken. Det skulle kännas så häftigt att få uppleva överraskningen, samtidigt som jag ju är så otroooooooooligt nyfiken. Förlossningen blir ju inte mindre magisk för att man vet könet heller.

baby.jpg

Man ska aldrig säga aldrig, har jag lärt mig, men det KAN ju ändå bra vara att detta är min sista graviditet och då också sista chansen att lämna det som en överraskning. För varje graviditet tycker jag också att det känns mindre viktigt vilket kön barnet har, alla är vi ju överens om att könet egentligen inte spelar någon roll och att det viktigaste är att bebisen är frisk. Och jag håller ABSOLUT med, till 110%. Och en förlossning blir ju inte tråkigare bara för att man vet könet på bebis. För det säger ju ändå inte något. Så egentligen spelar det alltså INGEN ROLL hur man gör. Ändå känns det som ett svårt beslut. Tror att jag kommer ge vika för min egen nyfikenhet och säga att vi gärna vill veta könet. Vi får se hur det går, några veckor kvar ännu. Kommer boka in ultra till februari, eftersom vi är på bröllopsresa just den veckan som jag egentligen borde göra ultrat på. Snacka om tredjebarnet, då mamman inte ens har koll på de datumen utan glad i hågen bokar in en resa mitt i graviditets v 21.

Någon läsare där ute som inte tagit reda på könet? Hur kunde ni hålla er? Någon som gjort båda? Berätta!