För att jag duger såhär och på alla andra sätt

Idag är jag ledsen, jag är så otroligt ledsen för allt det HAT jag riktat mot min egna kropp det senaste året. Alla skamkänslor, alla känslor av misslyckande. Jag ser min egen spegelbild och vill gråta. Hur kan jag ens göra det? Min kropp har gett mig tre underbara barn, min kropp har burit och matat dem. Min famn är deras trygghet, hur kan jag samtidigt tycka att min kropp inte är fantastisk. Jag har haft turen att få ha en kropp som kan göra dessa fantastiska saker och ÄNDÅ är jag missnöjd. Nej kära kropp, jag vill samarbeta från och med nu.

Mitt förhållande till min kropp är så jävla fucked up, så skevt. Jag har tänkt så mycket elakt om hur den ser ut, så mycket elakt om mig själv och min ”avsaknad av disciplin”. Jag har varit så arg och besviken på mig själv, för att jag ”tappade det”. Det slutar i en enda ond spiral, alla dessa tankar gör mig både ledsen och energilös. Jag både VILL och BEHÖVER sätta min energi på VIKTIGA saker.

Hela mitt självförtroende kraschade i vintras. Och jag hade inte orken att ta tag i det då. Hade inte mer energi än att jag kom igenom det med förståndet i behåll. Vet inte om jag har orken nu heller. Men nu har jag i alla fall viljan. Säger inte att det är synd om mig, fiskar inte efter sympati. Kände bara att jag behöver få berätta. Kanske någon annan känner igen sig kanske inte. Jag skäms inte över mina känslor och om det kan hjälpa ens en annan att få veta hur jag känner så är det värt det.

Det sjukaste av allt är att jag inte ens tyckt att jag är värd att få må bra, att jag inte ens är värd att ta hand om min kropp nu. Jag straffar kroppen med att äta ännu mer. Jag anser mig inte vara värd att ta tid för träning heller eftersom jag ”misslyckats”. Ställer orimliga krav på mig själv för att jag vet att jag kommer misslyckas. Det är ju så hemskt men samtidigt är det min verklighet. En verklighet jag inte längre vill vara en del av.

Om ni bara viste hur mycket av min vakna tid som går åt till att vara missnöjd. Jag vill inte fortsätta såhär! Jag vill lära mig att vara bekväm. Jag vill lära mig att inte bry mig. Jag vill lära mig att göra BRA saker för min kropp för att jag skall MÅ BRA och inte för att bli smal. Det är inte lätt, det är FAN aldrig lätt. Men det skall gå. Jag skall få en sundare inställning till min kropp, mindre hatisk och mer kärleksfull.

Mitt värde sitter inte i hur jag ser ut, vilka kläder som passar eller vad jag väger. Mitt värde sitter i att jag har människor som älskar mig och kramar om vi ALLA dagar. Vad kan vara viktigare än det? Jag vill vara glad, stark och stolt. Det är jag värd, det är DU värd ja det borde vara ALLAS rättighet. Kämpar vidare!

IMG_3293

En så VIKTIG serie

Skärmavbild 2018-09-22 kl. 22.16.46

Låt mig få tipsa om en serie du inte får missa, en serie som du verkligen skall ta dig tiden till att se på. Det är en serie i 3 delar med en person som jag verkligen ser upp till. Mia Skäringer, fina, starka, kloka och modiga människa. En serie som alla behöver få se, om alla tankar kring kroppen och problematiken kring dessa. Om kroppshetsen vi ALLA utsätts för idag, från så oändligt många olika håll.

Detta var verkligen en serie jag behövde se just nu, en serie som väckte så otroligt många tankar och känslor hos mig. Jag skall skriva mer om dessa tankar och känslor, bara jag hinner samla mig lite. Men tills dess skall ni verkligen se dessa avsnitt! HÄR kommer du dit.

En boost till amningssjälvförtroendet

Igår gjorde jag något riktigt roligt, jag var inbjuden till en familjeförberedelseträff för att prata om amning. Blev så glad då dom kontaktade mig från barnrådgivningen och frågade om jag ville komma. En riktig boost för amningssjälvförtroendet också, som vacklat lite mellan varven.

Att få prata om amning och dela med mig av våra erfarenheter var roligt. Har ju helammat 3 barn så en del har vi lärt oss. Det viktigaste är ju att varje amning är unik. Fick berätta både om Vidars korta tungband och hur KAOS allt var då vi kom hem från BB med Adam.

IMG_4065

Försökte få fram att amningen handlar om att lära sig tillsammans mamma och bebis, att öva och öva och aktivt jobba för att få det att fungera. Att det inte alltid bara fungerar och att man inte gör något fel fast de kan vara lite kämpigt i början.

Passade också på att tipsa om podden ”allt vi måste tala om” och då speciellt avsnitten om amning. Du hittar del 1 HÄR och del 2 HÄR.

På tal om amning så lyckades vi få Vidars kurva att börja gå uppåt igen, aktiv amning på minsta lilla signal gjorde susen. Känns skönt att vi kom oss igenom detta tillsammans och på ett sätt var det kanske bra att det strulade lite. Det tvingade mig att sakna ner och ta mig en funderare.

Vi kör vidare på samma sätt nu och hoppas att det fortsätter att fungera. Vi har ju faktiskt snart klarat av de 3 första månaderna. Helt utan ersättning, vilket ju är lite roligt. Både Adam och Saga har fått någon flaska ersättning ibland men denna gång har jag varit duktig och pumpat mjölk istället. Är det kanske så att man glömmer de jobbiga sakerna med amningen efter att den tiden är förbi? Hoppas det. Känns i alla fall skönt att kunna fokusera mer på det mysiga i amningen igen och inte vara orolig över att han inte får i sig tillräckligt. Nöjdare och gladare bebis än Vidar får man leta efter och DET om något är ett tecken på att han mår bra.

IMG_4931

 

Skynda långsamt

Vardagen rullar och det börjar kännas som att vi är ifatt nu eller i alla fall påväg åt rätt håll. Adam stortrivs på förskolan och de senaste dagarna har inte heller morgonen längre varit en katastrof för Saga. Hon har haft det kämpigt med att komma tillbaka till dagis. Mycket har varit nytt för henne även om hon fortsätter på samma ställe. Hon har behövt hitta sin plats i en grupp där hon inte längre är ”Adams lillasyster”. Men som tur har vi tillsammans nu kommit överens om ett system som känns okej för henne. Det viktigaste för mig är att det känns bra för henne och nu börjar vi då vara där igen, skönt. Det är ju främst för Sagas skull som hon är på dagis, inte endast därför men främst. Och eftersom det skall vara för hennes skull behöver det också vara mer på hennes villkor. Situationen hade varit en annan om jag hade jobbat, då går det ju liksom inte att anpassa enligt barnet på samma sätt som jag har möjlighet att göra nu. Kortare dagar i början på veckan blev lösningen för henne och hittills går det bra. Håller tummarna för att det skall hålla i sig.

IMG_4989

Första månaden av ”vardag” har gått till att anpassa barnen till den. Vi har blivit mer noggranna med våra rutiner på kvällarna, vilket också gjort att barnen somnat tidigare. HURRA! Nästa steg blir att anpassa mig själv till vardagen också. Men jag skyndar långsamt, en dag i taget. Just nu försöker jag faktiskt ta det rätt så lugnt, gosa med Vidar och ge honom tid för amning och gos. Hur mycket jag än hade velat göra det från start så fanns inte den möjligheten, vardagen stannar inte för att en bebis föds. Ja med första barnet gör den ju det men inte med de andra. Stora delar av första tiden med tre barn var jag ensam med dem. Så vi tag igen den tiden nu istället. Blandar mystiden med att göra saker jag får energi av. Träffa vänner och gå på familjecafe. Snart skall jag nog få in någon form av träningsvana också, men som sagt försöker jag skynda långsamt.

Jag försöker att inte stressa över saker jag ”MÅSTE” göra, vissa dagar går det bättre än andra men jag försöker verkligen att inte ha några krav på mig själv under förmiddagen. Rätt ofta funderar jag hur alla andra får ihop detta pussel av projekt och vardagssysslor som ändå måste fixas? Går andra omkring med en känsla av att inte räcka till? En känsla av att trampa vatten och just och just hållas flytande, men genast man inte trampar för fullt sjunker man som en sten. Andra familjer får det att verka så lätt. Kanske vi hittar dit snart vi också? Kanske vi så småningom landar igen. Vidar är ju trots allt inte mer än 2,5 månader ännu.

Hur har vardagen kommit igång i din familj? Är det bara hos oss det känns lite stökigt ännu eller låter detta bekant? 

Tripp, Trapp och Trull

”Han är stöpt i samma form som sina syskon” är en kommentar som vi fått höra många gånger redan och vi kan ju inte annat än hålla med. Visst ser man att dom är syskon, och visst liknar dom alla varandra. Så häftigt det här med syskon, att kunna jämföra dem helt utan att sätta någon värdering i det. Dom är så lika men ändå så olika. Så häftigt att få se dem växa upp och bli helt egna personer.

Tripp, trapp och trull

 

Hemligheter under graviditeten

Idag svarar jag på en läsarfråga om hemligheter under graviditeten, hur vi tänkte kring det och hur jag upplevt det. Hur har ni andra gjort? Berätta gärna.

”Ni valde väll att inte berätta namnet förrän vid födseln? Hur tog folk det i omgivningen? Tycker folk överlag önskar man skall dela med sig av allt kring graviditeten..”

-Sara

Vi har hållit namnet hemligt under varje graviditet hittills, men det är först med Vidar som Anton inte försagt sig till någon innan bebisen varit född. Vi har valt att hålla det hemligt eftersom vi vill känna in namnet innan vi säger till andra vad vi tänkt på. Ni vet OM man skulle ändra sig så skulle det kännas lite konstigt om ”alla” redan visste vad bebisen heter. Dock har vi berättat namnet i samband med att vi meddelat att barnet är fött. Liksom HÄR har vi Adam, Saga, Vidar..

Folk var väl nyfikna gissar jag, precis som jag själv är då någon annan fått bebis. Tycker det är så roligt med namn vilket gör det ännu lite mer spännande. Men tja de flesta som jag känner har gjort på samma sätt, så jag förväntar mig inte heller att få veta något namn innan bebisen är född.

Dock är jag tacksam att folk i vår omgivning sedan ganska snabbt meddelat vad barnet heter, vet att vissa också håller namnet hemligt ända fram till dopet. Alltså alla gör ju precis som man vill, men jag hade blivit ÄNNU mer nyfiken då.

Överlag varierar folks nyfikenhet rätt mycket, vissa vill liksom veta precis allt gällande en graviditet medans andra inte frågar något extra. Har dock aldrig upplevt att någon skulle tycka man gjort ”fel” om man valt att hålla något hemligt.

OM jag säger OM vi någon gång skulle få en till bebis så tror jag vi skulle försöka hålla graviditeten hemlig lite längre. Bara för att det är så mysigt att gå omkring med en gemensam hemlighet. Haha så säger jag nu, men sen kan jag ändå inte hålla mig från att berätta. Skulle ju inte ta reda på könet nu senast heller, men sen kunde jag ändå inte hålla mig. #nyfikenienstrut

IMG_4186

Vidars nya nappband och bitleksak

Inlägget är ett samarbete med TUTTIFRUTTI tuttinauhat
inlägget innehåller också en tävling där du kan vinna valfritt nappband eller bitleksak
lite längre ner

IMG_4216

Jag har länge tittat på bebisar som haft så fina nappband med sina namn på och ÄNTLIGEN har Vidar också i samarbete med TUTTIFRUTTI tuttinauhat fått ett eget han också. * nöjd mamma* Superfint är det och det kommer passa finfint som nappband till dopet, och såklart annars också. Superbra att ha barnets namn tydligt på nappbandet, då folk kanske inte alltid kommer ihåg vad barnet heter. Jag tjuvkikar ofta på nappbandet (om det går) på t.ex. familjecafeer. Känns roligare att prata om barnet med rätt namn istället för att bara säga bebisen.. Har alltså väldigt dåligt namnminne. *skäms*

TUTTIFRUTTIS Facebooksida kan du se exempel på en massa fina nappband, kika in där och se själv. Du kan själv önska fritt hur du vill att nappbandet/bitleksaken skall se ut, färger och former osv. Det finns hur många olika allternativ som helst. En rolig gåva till en liten bebis eller blivande mamma. Om någon redan nu börjat fundera på julklappar kanske man hittar något skoj där?!? Personliga presenter är ju alltid skoj eller hur?

IMG_4252

Vidar fick inte bara ett nappband utan han fick också en matchande bitleksak. Så fin den också, gissar att det kommer komma i användning så småningom bara han blir lite mer medveten om sina händer. Älskar kombinationen av trä och ”marmor”pärlor, och kan tänka mig att det är skönt att gnaga på dem sedan då tänderna börjar växa och klia i munnen.

IMG_4250

TUTTIFRUTTI tuttinauhat grundades 2015 och är ett enmansföretag som sysselsätter en mamma i Helsingfors. Förutom nappband och bitleksaker finns också bland annat amningssmycken, hårband och nyckelband i sortimentet. Produkterna tillverkas på ett professionellt och kärleksfullt sätt, enligt den standard som krävs för CE-märkning. Vilket betyder att produkterna är säkra att använda. Silikonet som pärlorna är gjorda av är livsmedelssilikon och fritt från BPA, PVC, bly, ftalater och kadmium. Det är såklart viktigt att produkter som riktar sig till småbarn och bebisar inte innehåller farliga ämnen.

tuttifrutti

Nu har du som läsare möjlighet att vinna ett valfritt nappband eller bitleksak från tuttifrutti tuttinauhat. Roligt eller hur?!?

För att delta i utlottningen :

– Berätta vem som skulle få nappbandet eller bitleksaken om du vann

– Följ malinhelenius.com och tuttifrutti tuttinauhat på Facebook

för en extra lott

Dela inlägget på Facebook

Tävlingen avslutas på fredagen 21.9 kl 12.00
och vinnaren meddelas personligen
(kom ihåg att lämna rätt mailadress så att jag får tag på vinnaren!)

LYCKA TILL!

psst.. det ordnas en motsvarande tävling på min instagram @malin.helenius